• vompan71

    Hjälp....25 v 6 d storebror 10 1/2 mån

    Efter att ha gått och blödit i 2 mån och gjort allt jag kunnat för att "knipa" så kom hon trots allt 14 v för tidigt..830 gram 32 cm lång. Vet inte hur jag ska orka/klara av detta. Hon är nu 8 dagar och allt känns fortfarande helt bisarrt. Hur lång tid tog det för er andra att hitta rutiner och få det att klaffa med övriga barn i en sån här situation? Oroar mig ständigt för lill tuvan på sjukan och dåligt samvete för dom större barnen. Har ju trots allt en liten till hemma på snart 11 mån, dom andra är ju iaf större. Vill veta hur ni klarade av att hantera allt + dessa känslor jag inte kan hantera. Grinar ju ständigt just nu. Kram kram PS: Maila mig gärna. yvonne-71-@hotmail.com

  • Svar på tråden Hjälp....25 v 6 d storebror 10 1/2 mån
  • MammaDiana

    Vet inte riktigt vad jag ska säga, men skickar en STOR KRAM till dig! Du kommer att klara av det och vet du varför? För att du måste helt enkelt. Men se till att ta emot all hjälp som erbjuds, var stark och ta emot hjälp!

    Hur mår lilltjejen då? Svårt att vara på sjukan så mycket som man behöver när man har en liten hemma..

    Jag fick en son i juli, v 30+1. Har två tjejer oxå, födda 01 och 04.

    Det tar ett tag innan man hittar rutiner. Och rätt ofta får man ändra på rutinerna pga av de större barnen. För oss blev det: Lämna Lilltjejen på dagis, åka till sjukhuset, åka hem vid 2 och äta lunch och hämta henne och sen åkte vi tillbaka allihop. Så småningom jobbade maken på fm när jag var på sjukhuset. De hade en bra lekterapi där de stora barnen kunde leka. Och så en del hjälp från mor-och farföräldrar i början, men de bor 40 mil bort.

    Hör av dig om du vill prata! kram!

  • vompan71
    MammaDiana skrev 2008-04-10 14:58:56 följande:
    Vet inte riktigt vad jag ska säga, men skickar en STOR KRAM till dig! Du kommer att klara av det och vet du varför? För att du måste helt enkelt. Men se till att ta emot all hjälp som erbjuds, var stark och ta emot hjälp!Hur mår lilltjejen då? Svårt att vara på sjukan så mycket som man behöver när man har en liten hemma..Jag fick en son i juli, v 30+1. Har två tjejer oxå, födda 01 och 04. Det tar ett tag innan man hittar rutiner. Och rätt ofta får man ändra på rutinerna pga av de större barnen. För oss blev det: Lämna Lilltjejen på dagis, åka till sjukhuset, åka hem vid 2 och äta lunch och hämta henne och sen åkte vi tillbaka allihop. Så småningom jobbade maken på fm när jag var på sjukhuset. De hade en bra lekterapi där de stora barnen kunde leka. Och så en del hjälp från mor-och farföräldrar i början, men de bor 40 mil bort.Hör av dig om du vill prata! kram!
    TACK för din kram, den värmde...
  • Yrslan

    Hade tre hemma varav den minsta var 14,5månader när fyran föddes i v28. Det går men visst har man konstant dåligt samvete.Kram på er och hoppas allt är bra med lilltjejen.

  • peccavi

    grattis till lilla tjejen!

    det är svårt med rutiner i början innan läget stabiliserar sig. hormonerna sprudlar säkert också och gör sitt till till humöret. det är inte konstigt att du är ledsen hela tiden, det är jättesvårt att ha barn hemma och samtidigt ha en prematur på sjukhuset.
    passa på att vara hemma med de större barnen nu i början, ha inte dåligt samvete. det blir svårare att vara hemma senare, när lilltjejen ska börja amma mer och mer. Kanske kan du och din man dela lite på det? Du är där på förmiddagarna och sen är han där på kvällarna och varannan/varje natt sover ni ihop hemma? det finns alla möjliga varianter och ni kommer snart att hitta något som passar er. Låt det ta den tid det tar, det är mycket som ska falla på plats och sjunka in.
    Lycka till med dig och din familj!

  • längtan73

    Grattis till din lilla tjej! Jag fick en dotter i vecka 29 +4. Hon vägde 1395 och var 39 cm lång. Jag kan förstå hur det känner, all oro och ängslan men även glädjen över er lilla dotter. Visst vr sjukhus tiden jobbig vi var kvar i 45 dagar och det var tufft men vi försökte vända allt till det possitiva istället för att bli deppig vi såg det som en förmån att få hjälp med allting som många inte får när de föder vid fullgången tid. Våran tjej låg i kuvös i två veckor. 5 dagar gammal flyttades hon med ambulanstransport till Gävle och det gick hur bra som helst. Vi bodde då i stockholm och skulle flytta till gävle lagom tils vi skulle få barn men de blev ju inte rikitgt så. Vi hade inga andra barn hemma. Försök och njut av henne de stunder du är där och tillåt dig att vara hemma med dina andra barn. Hon får så mycket hjälp däruppe med allt hon behöver.
    Tjejer har bättre odds att klara sig om de föds för tidigt än pojkar de var vad man sa till oss!

    Idag blir våran tjej 9 månader och hon väger 6650 och är 64 lång.

    Vill sända många styrkekramar till dej! Du får gärna höra av dej m du vill prata!
    kram

  • cloudberry79

    Många jättekramar! Du lever i en av mina mardrömmar, vi vill jättegärna ha fler barn, men efter att ha sett hur oerhört jobbigt de föräldrar som har större barn har det på neo så tvekar vi både en och två gånger... Vi låg inne på sjukhus i 62 dygn med vår gosse, född i 28+3, varav fyra veckor var besöksförbud, inte ens syskon fick komma in på avdelningen, bara föräldrar. Usch så hemskt det var att se de andra barnens syskon, som bara fick se sin mamma och syster/bror genom glasdörrarna. Det kommer gå jättebra ska du se, säger som längtan73, att det finns underbar personal på de allra flesta neoavdelningar, som vakar över din lilla medan du är med din stora. Stort lycka till med allt!


    Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
Svar på tråden Hjälp....25 v 6 d storebror 10 1/2 mån