
-
-
Svar på tråden Någon mer 91:a som planerar barn?
-
Delar med mig av lite erfarenhet....
Jag var lika gammal som dig då jag vart oplanerat gravid, fick min dotter för snart 1 år sedan. SJÄLVKLART ångrar jag INGENTING och min dotter är ju självklart de allra bästa som finns. Men jag tycker att du ändå ska tänka igenom det ordentligt först, även fast du säkert gjort det 100 gånger om.
Något som jag verkligen ångrar, är att jag inte har någon utbildning. Till hösten tar mammaledigheten slut och jag har ingen aning om var jag ska ta vägen. Vill varken leva på föräldrar eller pojkvän. Och att gå gymnasium när man har barn är ju inte direkt ekonomiskt. Man får väl 1050kr per månad? Också kan man få lite extra om man har barn. Men det är ju inte mycket precis. Men man kan såklart gå gymnasium också, dina föräldrar är ju underhållsskyldiga till dig tills den dagen du fyller 18 eller så länge du går skola.
Jag förstår att du vet vad du vill och inte lyssnar när jag snackar ekonomi, tro mig, jag var likadan själv! -
Vi har varit tillsammans i 14 månader snart. Vi har dock varit bästa vänner i 4 år. Vi har absolut inte bråttom. Först hade vi tänkt att vänta med barn till iallafall 2009, men nu flyttade vi så jag hoppade av skolan tillfälligt och då tyckte vi att vi ändå kunde försöka nu när vi har tid till det. Jag ska hoppa på skolan sen igen, så jag struntar liksom inte i det. Vi stressar inte fram någonting. Vi tar det som det kommer. Jag slutade med p-pillerna då jag fick så himla ont i äggstockarna. Jag orkade inte ta några nya p-medel, så då bestämde vi oss istället för att börja försöka.Caroline85 skrev 2008-05-03 18:46:47 följande:Varför?Hur länge har du varit tillsammans med din kille?Varför har ni så bråttom?Jag kan bara inte överhuvudtaget förstå att man stressar fram något, framför allt inte ett så stort ansvar.Jag skiter i om ni har ekonomin eller "känner er redo" som så många gör, redo kan du vara i 100 år men varför så j*la bråttom?
-
Nja... Jag är född 91 och är i vecka 9+1.
-
-
Förlåt att jag klampar in i tråden lite, men såg att det stod om äktenskap före 18 år och ville bara kommentera lite. Som någon skrev förrut så kan Länsstyrelsen ge dispans för äktenskap om man är under 18 år. Men det finns också många religiösa samfund i Sverige som viger männiksor under 18 år, men den vigseln är inte giltig enligt svensk lag. T.ex. så vet jag att en del syrianer/assyrier i Södertälje gifter sig i sin kyrka innan de fyller 18 år. Då är de enligt sin tro vigda inför Gud, men eftersom deras kyrka inte har vigselrätt i Sverige så räknas de inte som gifta enligt svensk lag. Men de skulle förmodligen också skriva att de var gifta i en tråd som den här. Alltså måste även äldre personer som gifter sig i ett samfund som inte har vigselrätt vigas borgerligt för att äktenskapet sak vara giltigt i Sverige. Att vigsel före 18 år inte är tillåtet i Sverige är främst till för att skydda barn från tvångsäktenskap.agua skrev 2008-05-02 17:44:22 följande:tingsrätten kan töja på åldersgränsen på giftemål. Är tydligen ganska vanligt att domstolen gör de om man ex är lestadian (stavning)?
-
ztumpan83
Jag håller med dig i mångt och mkt där. Jag blir så orolig för många unga tjejer som stolt paraderar runt med magen i vädret och drömmer om små söta baby fötter och härliga promenader med barnvagnen och allt badar i ett rosa skimmer. Fan när jag fick reda på att jag väntade lusken fick jag panik jag fyllde 17 år då. Jag ville aldrig skaffa barn gud va jobbigt och så vidare. Jag föreställde mig ett helvete och blev sen istället glatt överraskad åt andra hållet :) jag väntar nu nr två sen blir det klämma för jag verkar va fertil som en frö gurka :) Men fortfarande många av dessa tjejer har ingen aning om vad ansvar är och att då välja att skaffa barn är skrämmande.
Och som du skriver så går de flesta isär innan barnet fyllt 1 herregud det var ju en fruktansvärd persiod i förhållandet och det gäller i och för sig alla åldrar. Slitningarna i ett förhållande den första tiden är i stort sett omöjliga. som jag minns det så var vi fruktansvärt olyckliga o nästan hatade varandra men vi bestämmde oss för att det var värt att leva olycklig. haha men nu är vi som sagt lyckliga o kära. Va kul att det kommer en §nr 2 då :)
ursäkta men ja tycker de e låg nivå på många här inne!... vilket kanske beror på att många e unga och lite väl omogna för ämnet
naiva drömmar om att allt med barn är underbart!...
Visst klart det är underbart men det kräver oxå mkt av en själv och man ska oxå tänka PÅ att bara för man är två och har en god ekonomi då mannen har bra jobb elr bra ekonomi...
Så finns de ingen garanti att de kommer funka mellan er...
Många går isär innan barnet ens fyllt 1år OCH hur funkar er ekonomi DÅ?
man har ju sällan jobba upp fp då man e så ung juh!
man ska tänka på massor innan man väljer att planera elr behålla ett barn då de handlar om ett liv inget som man bara kan ångra då de e jobbigt och barnet som skulle vara perfekt skriker utav kolik varje natt i tre månader...
TÄNK... -
Mm, håller med förgående talare. Jag kunde själv gå runt och drömma om rosa fluffiga moln med bebisar där allt är så sött och gulligt, när jag var typ 14-15 år.
Jag är bara 17 nu men har vid den här åldern insett att, även fat jag VET att jag skulle bli en jättebra mamma så skulle jag inte orka med ett barn just nu...Visst, man anpassar sig. Men det är mycket roligare att ha ett barn när man känner sig säker på sitt liv.
Jag har stora drömmar nu som jag vill försöka uppfylla innan jag skaffar barn.
Ju äldre man blir, desto lättare går det att inse vad som menas med att ha en stadig ekonomi och ett bra boende innan man blir förälder! Så är det faktiskt!
Så TS, även fast du inte inser det nu, så kommer du att inse det en dag. Det gjorde jag. -
Skulle aldrig frivilligt sätta mig i en sån situation ens.
agua skrev 2008-05-03 14:17:52 följande:Försök ni de i v 30 så ska vi se hur de går! -
Hej, här är en 90:a som planerar barn:)
-
90:a som ska ha barn i dec/jan
plussade 8/5-08
-
Jag är en 90:a. Men var yngre än dig när jag fick min son. Blev gravid när jag var 15, födde han när jag var 16 och nu är jag 18
Allt har värkligen gått kanon för mig. Men jag har också "rika" föräldrar som har hjälpt mig oerhört mycke med allt. Först nu som jag står på egna fötter eller vad man nu ska säja. Men det är ju olika sitvationer för alla. Jag studerar estet nu och kommer göra det i 3 år till, sen blir det högskola. Så under den tiden tänkte jag ta csn lån osv. Så visst det blir tuffare, men det beror mycke på hur man är som person. Jag är en tyff jävel, så inga problem