Jag blev inte igångsatt av HF utan för att jag gått 12 dagar över tiden och det var dags helt enkelt
Mina erfarenheter av igånsättningen som sådan delar jag gärna med mig av ändå även om dt inte är av samma anledning.
Jag var inte öppen ett enda dugg, tappen var 2 cm lång och bakåtlutad. Helt omogen alltså. Därför blev jag igångsatt med gel. Fick första dosen gel 11.00. Efter man fått dosen får man ligga still med CTG kopplad i en timme. Efter det kan man göra vad man vill. Jag och min man gick ner på stan och åt lunch och shoppade lite. Fick svaga värkar ganska direkt. Det kändes som mensvärk, lite starkare kanske.
Efter 6 timmar gör de en kontroll och ser om något är på gång eller om man måste lägga ny dos. Denna kontroll gjorde jag alltså 17.00. Hade inte hänt något alls. Fortfarande inte öppen alls, tappen 2 cm lång och bakåtlutad. Fick en ny dos gel. Låg med CTG en timme. Denna gången fick jag mycket starkare värkar på en gång. Innan jag ens fått gelet (antar att stimuleringen av tappen när de undersökte gjorde att det kändes en del). Sov en stund, åt middag, tog en promenad bort till pressbyrån och köpte en glass. Längre än så orkade jag inte då för det började kännas rejält.
22.00 var det skiftbyte och den nya BM och nya USKan kom in och hälsade. Då låg jag och grät i sängen... det gjorde faktiskt ont! (ny kontroll var ju 23, så jag tänkte jag skulle hålla ut tills dess i alla fall). De undrade hur länge jag haft så ont... ja sen 20 tiden ungefär hade det gjort så ont så inte kunde hålla tillbaka. fortfarande var det uthärdligt dock.
Bäst att kolla läget tyckte de. Läget oförändrat. Inte öppet något, tappen 2 cm lång och bakåtlutad.
Pinvärkar konstaterade dem. Alltså, smärtsamma värkar som inte var någon verkan på öppningsprocessen alls... Då blev jag rätt less kan jag säga! Okej, det var helt uthärdligt men ändå! Om det gjorde sååå ont utan att det hända något. Hur ont skulle det då inte göra när det väl började öppna sig??
De menade att en sovdos så att vi kunde ta nya friska tag morgonen efter nog var det bästa. Jag gick med på det. Det skulle ju hjälpa mig att slappna av så att pinvärkarna inte skulle kännas lika mycket och att jag skulle kunna sova för att vara pigg dagen efter.
Det var så skönt!! Blev helt avslappnad... värkarna kom och gick, men jag brydde mig inte.. Var helt lugn... Fram till klockan 1 ungefär. Då kunde jag inte längre igonrera värkarna. Låg på sängen... sen när värken kom slängde jag mig in på toaletten för jag blev så jäkla kissnödig kändes det som. Satt och klämde ut ett par droppar när toppen på värken var (konstigt nog så lättade det!) sen slängde jag mig på sängen igen. Så här höll jag på. (Mattias låg och sov... de hade bäddat pappasängen till honom då vid 22 när vi skulle sova). 1.30 ringde jag på klockan och sa att ja fixar det inte längre... Det gör så ont!!
De uppmanade mig att andas rätt, ta det lugnt, slappna av och försöka sova!!
strax innan 02 var jag tvungen att ringa igen... det gååååår inte!! Jag orkar inte meeeer!!! Jag har gjort mitt bästa... jag har verkligen försökt!! Jag har försökt... jag kan inte mer! Snyftade jag fram... trodde de skulle tycka att jag var värsta mesproppen som inte kunde slappna av och att jag var mjäkig som inte kunde stå emot smärtan mer.
Jaja sa dem, vi får väl kolla i alla fall hur läget är med tappen nu innan vi tar något beslut på hur vi ska gå vidare.
Lägger mig i gynställning och BM känner efter.
BM: Du är helt öppen
Jag: Va??
USK: Men lite kanter kvar väl
BM: Nej helt öppen. Vi tar hål på hinnorna nu tycker jag.
02.00 tas alltså hinnorna. Massa vatten forsar ut.
Jag: Kommer hon snart då?
BM: Nej, hon ligger rätt högt upp. Kan nog dröja några timmar till. Du ska få lustgas nu!
02.15 börjar jag krysta
02.30 föds underbara Klara
Är väldigt nöjd med min förlossning... kan nästan tänka mig att göra om det om de kan lova mig att nästa förlossning blir exakt likadan!
Lycka till!!
(Förlåt att det blev så långt.....)