ni med prematurbarn födda -06

Den tidiga förlossningen berodde på formen, inte sätesläget. Jag känner mej snuvad, har alltid sett fram emot att få föda barn och kommer aldrig att få det. Klart huvudsaken är att barnet kommer ut och mår bra, men det är en sak för sej. Skönt för dej att du kan se det så, önskar jag kunde det samma...

Då får väl jag också blanda in mig lite i denna tråden Jag fick en flicka i v 32 för 6 år sen. Vattnet gick helt oförberett och jag blev väldigt chockad efter att ha fött 2 flickor innan i "normal" tid. Vid nästa barn som föddes 2006 var jag beredd på att föda för tidigt även om bm sa att den risken var väldigt liten  Vissa läkare sa att om det har hänt en gång så är risken stor att det händer igen. Och mkt riktigt så gick vattnet i v 33. Skillnaden denna gången var att jag inte alls var lika orolig. Jag gick runt på neo som om jag varit där i hela mitt liv Jag visste procedurerna och vågade säga ifrån på ett helt annat sätt. 3 dagar efter förlossningen blev jag och minstingen utskrivna. Läkaren ansåg att det inte fanns så mkt dem kunde göra för oss där även om det inte hör till vanligheterna att skrivas ut så snabbt som prematur.
Nu väntar jag femte barnet och är i v 32.  Spec-mvc kan inte göra nåt förebyggande för mig heller eftersom när vattnet väl har gått så går förlossningen igång rätt så snabbt. Det är nästan hemskt att säga det, men jag sitter nu varje dag och inväntar vattenavgång. Jag är så insnöad på att föda för tidigt att det känns som jag nästan skulle tycka det var extremjobbigt om jag skulle gå tiden ut eller till och med över tiden . Anledningen till att jag inte känner mig snuvad på nåt är kanske att jag faktiskt har fött 2 barn i v 40 och alla 4 flickorna är ju födda på samma sätt oavsett storlek eller tid.

Känner igen det där med rädslan. Fick min son i v. 34+5, han fick ligga med andningsmotstånd i 2 dagar på neo. Amningen kom inte igång ochdessutom kände jag mig lurad på förlossningen Hade sett framo emot en vag. förlossning men det blev akut snitt pga gavandeskapsförgiftning.

Fick samma symptom runt v. 35+ och blev livrädd, åkte in för observation v. 36+ och 36+1 fick jag min dotter. Tack o lov behövdes inte NEO denna gång.. Amningen fungerar och jag är supernöjd! Dock blev det akutsnitt denna gång också så ingen vag. förlossning för mig inte Men men...

Jag fick min första tjej v 26 efter att ha legat inne med vattenavgång en vecka. Den här gången var jag förstås väldigt orolig och efter täta sammandragningar v 24 blev jag sjukskriven tiden ut. Lisa kom inte förrän 3 dagar före bf och det var verkligen härligt att få gå med stor mage, det hoppas jag att ni som vill får. det hade inte gjort mig något om jag hade gått över.

Bm frågade om pappa skulle ta henne när hon var född men jag skyndade mig att ta henne! Han hade ju fått se storasyster först och var dessutom först med att sitta känguru. Tyvärr var Lisas andning påverkad så hon fick ändå åka till neo efter ett tag. Jag känner mig fortfarande snuvad på den där perfekta förlossningen där man får sitta BARA mamma, pappa, barn och njuta av undret.

Dottern föddes i v33 och är idag en livlig och sprudlande glad 18månaders virvelvind =) Nu är jag gravid med tvillingar och har mentalt förberett mig på neo-tid med dessa småttingar. Är överlycklig för varje dag/vecka som jag får behålla dem i magen. Visst, neo-tiden var kämpig, men jag minns den även som en tid av enorm glädje och tacksamhet över att vi fick denna underbara dotter som kämpade, överlevde och är frisk. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på all hjälp vi fick, minns alla tårar och vaknätter, men även skratt och enormm lycka!! Vi har tänkt försöka hålla ihop hela familjen så mycket vi bara kan även nu när det är dax för förlossning, blir det neo-vård så har ju dottern och pappan rätt att bo elller vistas hos oss och så har vi tänkt göra. Vi har även lång väg till neo, vilket innebär att pappan ibland måste få åka hem med dottern, men annars förutsätter jag att vi kan vara tillsammans allihop. Avdelningarna har familjerum alternativt rum i patienthotell. Men, med handen på hjärtat, visst smyger sig oron på... men jag hoppas och ber att allt går väl. Vi är i trygga händer.
Mvh. Babe

PS. vet inte heller orsak till varför dottern kom tidigt. Hade mycket sammadragningar hela graviditeten (precis som nu) men inte påverkan på cervix... men en natt förvandlades sammandragningar till mensvärksliknande förvärkar, vi åkte in på förlossningen-jag fick en blödning, fick kortison och bricanyl, men var öppen 7cm efter 2 dygn, då dottern förlöstes med akut snitt. Det skrämmande för mig är att allt gick så snabbt och inte gick att hejdas alls... Försöker låta bli tankarna och ta varje dag som den kommer i denna graiditet. Lycka till/Babe

Jag har en glädjande historia att komma med för er som är oroliga! Min första son föddes i vv34 i aug -06, men hade kunnat bli tidigar eom de inte lyckats stoppa upp det hela.

När han var 10 mån blev jag gravid med tvillingar, och läkarna sa att längre än v32 kunde jag inte räkna med att gå. Hade en urjobbig graviditet med massor av sd, oro och sängläge, men till sist föddes de med urakut snitt efter igångsättning i v38+0!

Håller tummarna att ni får behålla nästa barn längre i magen. Slutet var jättekämpigt, tyckte jag gick över tiden med 6 veckor, men det var värt varje dag.

Jag fick en dotter november 06 i v.24+1, enligt läkarna löpte jag ingen ökad risk att föda för tidigt igen varpå vi tyckte att det var en bra idé att skaffa barn tätt iom att Tyra är infektionskänslig och helst inte ska gå på dagis.
Är nu gravid med nr.2 och har legat inlagd sedan v.22+2, är idag i v.34+2. Långa veckor har det varit, men helt klart värt det.
Nu har jag dock fått svar på varför det blir såhär, och det beror på att jag har en försvagning av livmoderhalsen.

Det jobbigaste har varit att inte få träffa Tyra, då jag ligger på en BB avdelning och det är RS-virus säsong så hon får inte komma in och hälsa på utan jag får rulla ut i hisshallen för att kunna mysa en stund.
Hoppas allt går bra för er!

1á föddes v.39+0, startade med värkar, förlossningen tog 5 tim.
2á föddes v.30+2, efter 15 veckors vattenavgång, förlossningen tog 2,5 tim. hela historien om nr2 finns på min press...
3é föddes v.37+6, kom för igångsättning, men förlossningen startade av sig själv, tog 23 minuter. 3é graviditeten var jag in även i v.36 pga infektion och kraftiga sd som de lyckades stoppa.

Jag vågade ta chansen att ge Oliver och Ängeln Casper ett syskon, innan vi ens visste om hans sjukdom var ärftlig och utan att veta varför mitt vatten gick redan i v.15.
allt gick bara bra med nr 3, jag är så tacksam och glad över det.

Önskar er lycka till.......