Graviditetspåverkad igen?
För drygt ett år sedan blev flickvännen gravid. Eftersom hon dels åt vissa mediciner och dels inte var tillräckligt återställd efter en omfattande operation kom vi efter lång diskussion med många tårar fram till abort.
Samtidigt blev hon helt odräglig; förmodligen till stor del för att hon var gravid. Hon var överkänslig för lukter och mycket annat. Det slutade med att det tog slut och vi hade ett uppehåll på runt ett halvår - vi träffades kanske en eller två gånger i månaden under uppehållet och blev sedan tillsammans igen i höstas. Vi har mer historik än så bakom oss.
Nu är hon gravid igen. Hennes mamma tycker inte om mig och sätter mycket press på henne. Från att, så vitt jag sett, varit lycklig över graviditeten kom hon natten mot onsdag fram till att hon ville göra abort. Vi har haft stormiga diskussioner om detta.
Att vi båda har barn sedan tidigare komplicerar saker och ting. Det har varit riktigt skakigt sedan i tisdags och under natten gjorde vi slut igen.
Hon växlar mellan att älska mig och vilja dela sitt liv med mig till att vi borde bryta helt och att hon inte har några känslor för mig. Ibland är argumentet bara att det vore enklast om vi gjorde slut.
Jag försöker se igenom och förstå vad hon verkligen vill. Det är blandade budskap, vilket är det rätta? Vi bor i princip i varsin ände av Stockholms län och hon vill på sikt till min sida men vill att vi ska flytta ihop i det område hon bor nu om vi ska behålla barnet.
För några timmar sedan var hon väldigt tillfreds med den lösningen som jag kände att jag var tvungen att gå med på.
Nu är det i alla fall slut igen. Kanske för gott. Känner mig vilsen och vet inte riktigt vad jag ska göra, vad som vore rätt. Jag vill ha barnet, jag vill ha henne och jag vill leva med henne. Jag har talat om att jag är beredd att flytta ihop med henne i hennes område (som är sämre) men hon inser också vilka problem det innebär för mig och min dotter som går på dagis i andra änden av länet.
Några konkreta tips? Jag ska försöka ta det lugnt och avvakta, för det finns väl inte så mycket mer jag kan göra?
