Hur göra

Jag har två problem som jag skulle vilja ha hjälp med. Jag är bonusmamma till tre killar 18,17 och 10 år gamla sedan mer än fem år tillbaka. Idag har vi dessutom en gemensam dotter på lite mer än ett år gammal. Det mesta funkar väldigt bra och vi kommer bra överrens alla grabbar och jag. Det är dock några saker som jag funderar över den ena är sovvanorna i vår familj, det gäller den tioårige sonen som inte lägger sig själv, antingen får jag eller pappan ligga bredvid honom tills han har somnat, oftast pappan när han är hemma. Han är dessutom uppe vilket jag tycker är länge på kvällarna kl 22.00 borstar han tänder under skoldagarna (övriga dagar mycket senare om han inte ska upp av någon speciell anledning dagen efter). Jag har krigat mig till 22.00 (och då menar jag krigat förr var det ännu senare), när han sen ska gå upp och sova på sitt rum måste någon av oss följa honom upp och som sagt var ligga kvar tills han har somnat. Vilket resulterat i att pappan som oftast ligger bredvid honom somnar där. Det är endast ett halvår sedan han började sova i egen säng tidigare sov han mellan oss. Pappan i familjen tycker det är ok och sonen tar förgivet att det ska vara så, han bor varannan vecka (oftast mer, kommer till det sen) hos oss. Hos hans mamman sover han i egen säng och somnar själv i eget rum efter en väldigt jobbig tid då han vägrade åka till sin mamma för där fick han inte sova med mamman och dennes nye sambo nu går det bättre där vad gäller sovandet. Oftast när han går och lägger sig får han se på film tills han somnar och vi sover bara ett par meter ifrån honom. När han väl har somnat vaknar han aldrig på natten. Min fråga är nu hur ska jag förklara för min sambo igen att egentligen tycker jag 22 är försent för sonen att gå och sova samt han behöver ju lära sig somna själv i egen säng och rum han är ju ändå 10 år. Jag har försökt säga på en mängd olika sätt dessutom tycker jag att vi som vuxna också behöver lite privat och det känns lite tråkigt att alltid när han är hos oss får jag gå och sova själv.

Min andra fråga gäller hur snäll ska man vara med bonusbarnens mamma. Tonåringarna bor alltid hos oss, har ingenstans att sova hos mamman. De har valt att bo i en trea så endast den minsta har ett rum och säng där. Nåväl varje jul och sommar samt övriga lov är tioåringen hos oss nästan jämt. Mamman och hennes nye åker då ner till hennes sambos familj söder ut, sonen får inte (vill inte) följa, under julen var han tre veckor hos oss och när han väl skulle till sin mamma så ville han inte och efter tårar och bråk med mamman ringde hon och sa att hon skjutsar tillbaka honom. Samma visa var det i somras, de skulle neråt och han fick inte följa,
de var borta ca tre veckor även då. Nu under påsken är det mammans vecka och vad händer jo idag fick vi veta att mammans sambo kommer på besök annandag påsk (måndagen) och då ryms inte tioåringen i deras lägenhet. Sonen skulle egentligen ha varit där till på torsdag. Hur kan man, tycker jag, kasta ut sitt barn för att man får främmande. Egentligen skulle jag vilja säga nej det går inte men då är det ju sonen som drabbas inte mamman för han vet redan om att han ska komma till oss på måndagen och inte torsdagen och är överlycklig över det.

Rix

Äldre 15 Mar 07:32

#1

Det är en svår sits, du kanske skulle be din sambo prata med nån som har barn i samma ålder. Plus att han kanske behöver prata med sin son om varför det är så här.

Det andra med mammor som inte bryr sig det är en gåta för mig men så funkar 2 av mina bonusars mamma med.
Pojkarna har bott heltid hos henne fram till augusti förra året. En fredag ringer hon och säger att nu får ni ta dom för jag orkar inte med dom så på lördagen hämtade vi dom. Sen den 12 augusti har dom träffat sin mamma 2 helger, killarna är 7 och 9 år. Vi har erbjudit längre lov och annat då det är 30 mil mellan oss men hon säger att hon inte orkar ha dom så länge.

Jag har inget råd där men jag lovar att ställer ni upp för sonen så kommer han själv förstå vem som svek och em som fanns där för honom när han var barn.

Carola J

Äldre 16 Mar 08:51

#2

Hmm, oj.. Låter som om ni har det jobbigt.
angående det första "problemet" så vet jag inte vad jag ska svara. Jag har vänner som har barn som är 10 år och de skulle aldrig gå med på att barnet sov i deras säng eller att de måste sitta med tills han/hon somnar. Min lillebror som fyller 8 om någon månad går till och med o lägger sig själv i sin säng. Mycket handlar nog om att man har varit lite för snäll tidigare och tyckt att det är okej att han är vaken sent på kvällarna och att man ska vara med för att han ska sova. Kanske är dags att ta i med hårdhanskarna. Säg till din kille att det helt enkelt inte funkar, ni måste juh få vara vuxna oxå och ha tid för er själva.
Min kille och jag lägger min son vid 8 varje kväll och han sover hela natten i sin växa säng. Vuxentid är jätte viktigt..

På det andra så står jag helt nollställd, kan inte förstå hur biomamman kan göra så mot sina barn.

sipelkas

Äldre 20 Mar 09:27

#3

hej, hang in there. prata med din sambo. Innan han är mogen att ta fajten och vara obekväm som hans ex varit så kommer sovvanorna och 10 åringen inte ändras. men ni måste vara överens. annars blir det ingen effekt. Våra stora går och lägger sig 20 för tvillingarna och 20:30 för stora killen. sen hemma hos mamma är det vakna längre. vi har en enad front vad gäller läggdax så då har det aldrig varit tjafs.

jag kan inte heller förstå biomammor som inte orkar med sina barn eller väljer bort dem. jag skulle aldrig i hela mitt liv säga nej till att ha mitt barn på heltid. och inte mina bonusar heller för den delen. =) till biomammans försvar kan det ju vara den nye som trilskas och ställer ultimatum. jag skulle inte valt som hon men det kan ju vara så... vad vet jag...

Hur göra

INNEHÅLL