Känner mig sååå ensam!

Hej hallå!
Är en tjej på 25 år med äkta man och 2barn, grabben är 2½år och tösen är 6månader lite drygt nu(prematur v32+2).
Våran första tid på neo var rätt så smärtfri och utan komplikationer, blev kvar nästan precis 1 månad, men sen blev det värre.
Vi har efter hemkomsten från neo varit inlagda på barnkavdelningen 3ggr (sammanlagt 1 månad) pga olika infektioner & rs-virus.
Mitt problem är att jag känner mig såå ensam, känns som om jag varit isolerad i en evighet, och pga dotterns infektions känslighet så vågar vi inte göra speciellt mycket mer än att gå till lekparken en stund varje dag, men det är ju sällan det är nån annan där tyvvärr.. =(
Jag har ingen släkt å inte många nära vänner i staden där vi bor... de bor 40 mil bort..
Mannen min måste ju jobba så dagarna segar sig så sakteliga fram numera när vardagen infunnit sig.... och det värsta är att jag då mer och mer grunnar över vad vi gått igenom de senaste månaderna, vilket resulterar i att jag känner mig ännu mer ensam och i behov av lite sällskap..
Ja, det blir ju som en ond cirkel...
Finns det nån som känner igen sig???