Idag handlar Montel show om familjer som sticker ut och inte är "kärnfamiljer" eller "vanliga familjer" och det är bl a adoptivföräldrar och deras adoptivbarn med i denna ovanliga familjesättning, som är udda.....
Vad för bild har Montel av barn som adopterats? Det är inte det första programmet som de tar upp adoption och ger bilden av att det är udda osv...blir så trött på det här!
Det jag tycker är ett svårt handikapp med mina erfarenheter och referenser kanske en annan tycker inte är svårt att hantera leva med för den personen har kanske annan erfarenhet eller utbildning och kan hantera det så det inte blir en "börda" för den personen. Att ha ett barn som sitter i rullstol behöver inte innebära större börda egentligen, det handlar ju om ens resurser man har som förälder, både ekonomiskt, mentalt och intresse. Men en bättre människa, nej, det handlar om gränslös kärlek anser jag.
Du har en poäng.
Jag tycker att man får försöka förstå att USA har ett helt annat samhällssystem. Bland annat är stora dela av trygghetssytemet uppbygt på filantropi vilket även påverkar synen på adoption. USA är också ett religiöst land vilket bidrar till att man ser på saker på ett annat sätt än vad vi gör. Dessa saker bland annat gör att man har ett annat språkbruk än vad vi är vana vid. Man kan tala om mina "döttrar" etc och här menar man inte alltid lagligt mina döttrar utan det har även en filantropisk och religiös innebörd. Som jag frågade i en annan tråd om samma ämne finns det ngt litteratur som ex säger att dessa barn har det sämre än svenska barn? Man adopterar även tonåringar exempelvis något som nästan aldrig eller aldrig sker här. Det finns även fler barn inom landet vars föräldrar inte har råd eller möjlighet att ta hand om sina exempelvis handikappade stora barn. I Sverige har de flesta råd och det finns en massa skyddsnät runt om vilket innebär att båda föräldrarna kan arbeta trots att man har ett gravt hanidkappat barn. I Sverige bor väldigt många gravt handikappade tonåringer under längre eller kortare tid på avlastningshem ngt jag inte kan föreställa mig att det finns i USA. Jag tycker inte att man kan rakt av jämföra dessa adoptioner med de adoptioner som finns i Sverige. Inte heller behöver det betyda att barnen tvingas känna tacksamhetsskuld till sina föräldrar eftersom vi kanske inte tolkar det på samma sätt. Sen får jag en uppfattning av att man i USA uttrycker tacksamhet utan samma skuldkrav som i Sverige. Detta mkt pga den religiösa kontext man lever i. Man tackar ofta gud för sitt liv, sin familj etc. Sen ska man nog inte heller tro att Montel ger en korrekt bild av hur det alltid ser ut i USA lika lite som man ska tro att alla amerikaner är som Jerry Springers gäster som slås tills de blir utkastade av hans vakter. Dessa program är ren underhållning med ett syfte att dra in reklampengar.
man kanske ska ta tv-program med en nypa salt, alla uppfattar det som sägs olika :)
Jag har aldrig uppfattat honom som "taskig" och utpekande mot adoptivfamiljer iaf.
Jovisst kan ngt hända längre fram, det är vi alla medvetna om. Men jag tänker mig nog mer SN som innebär stora omställningar, och som kräver konstant hemmavarande. Vilket föräldraskap som helst handlar om 100% engagemang. Men det kan hända att man bör haft kontakt med en familj som lever med ett gravt handikappat barn för att kunna sätta sig in. Jag tror inte det är utbildning & erfarenhet det i första hand handlar om. Man kan ha nödvändig utbildning och erfarenhet, men har man ett handikappat barn lär man sig och hänger med i systemet på egen hand. Det handlar alltså om att följa utvecklingen, forskningen, samtidigt vara med sitt barn varenda sekund om dygnet (ibland krävs vakande nätter), dra in pengar utan att arbeta, tid, tid, tid och massor av tid. Sedan självklart lyft med ett barn som inom ngr år väger 20kg, 25kg, 40 och till slut 60-80. Det finns dock liftar när barnen är tillräckligt stora. Kommer man ngnsin kunna ta en resa med sitt barn, utan att ha med en golvlift, går golvliften in på alla toaletter barnet behöver besöka under resan. Är allt handikappanpassat? Nej, det märker man kanske först när man är i den situationen. Varje litet moment i vardagen som vi tar för givet, kan ta timmar att lösa. Vet man pga av utbildning & erfarenhet vad man ger sig in i? Svar ja. Kommer man ALLTID & KONSTANT behöva vara på sin vakt. Svar ja. Även när du sover. Visst behöver man det med ett friskt eller lätt SN-barn med. Med skillnaden att det gravt skadade barnet kanske inte ens kan vända sig själv i sängen, inte ens om det plötsligt kräks. Ska det ligga på mage, sida eller rygg. Mage= det kan kräkas, sida och mage= det finns en risk att det kvävs. Och nu talar vi om stora barn! Jag menar bara att i Sverige finns personliga assistenter, det kanske inte finns överallt. Det är jobbigt nog att ha personliga assistent i sitt hem dygnet runt, som är sjuka titt som tätt. Därför tycker jag de som har hand om ett barn utan hjälp som behöver hjälp med påklädning, förflyttningar, matning, kommunicering hela livet, gör en stor sak. Det kanske inte ligger en god gärning bakom, men kanske? Eller kanske resonerar de med tillräcklig ekonomi, tid och utbildning att detta barn får det bra hos oss och sämre hos andra, som INTE vet vad de ger sig in i.
Svårt att förklara hur man tänker, men jag känner flera familjer med gravt handikappade barn, och det livet är mycket tuffare. Gränslös kärlek? Fanns det inte gränslös kärlek, vet jag inte hur de skulle orka.
Vill bara förtydliga att det var svar till Vietnammamma. Hehe man har en liten pratstund och sedan har det kommit flera inlägg emellan.....
Precis
Montell är en skitshow i mitt tycke...han sitter och låtsasgråter över olika ämnen och sedan läste jag att han har en dotter på ca 11 år som han aldrig träffar. Hyckleri.
Det är ju stor skillnad på adoption och föräldraskap överhuvudtaget i USA och här, både rent juridiskt och även kostnadsmässigt. Att adoptera ett handikappat barn där kan föra med sig enorma kostnader, så de kanske måste visa sig på tv för att få lite sponspengar så att de kan bygga om hus, skaffa ny bil etc. Det finns ju inget socialt nät där på samma sätt som här...
Ja, nu såg jag att Fru hemlig hade skrivit ungefär det jag tänkte
Men kom igen Montel är ju störd i huvudet...
Han har ingen sympati och är otrolig falsk.
Blir äklad varje gång när jag ser honom.
Har funderat att skicka mejl och kritisera men det har aldrig blivit av. Men det är som mamma säger komplex människor som har behov att trycka ner människor. Och så ska han kritisera när han sj lever med en svår sjukdom i så fall är man onormal för det. Vet ej varför jag blir så irriterad på honom
Jag blir inte irriterad på programledaren, MEN jag blev irriterad på ett program där en familj hade adopterat två barn och de biologiska barnen i familjen retade den adopterade dottern för att hon var adopterad och inte liknade dom *morr*
Istället för att ge föräldrarna råd och hjälp om hur de hanterar situationen så gav programmet den adopterade flickan en "make over" !!
Jag håller faktiskt med. Montels show är ju under all kritik.
Det är ju inte klokt. Make over.
