Jag var 29 när jag fick min dotter och nu vill jag ha en till, snart 44 år gammal.
När min dotter började skolan insåg jag att jag var högst normal vad gällde medelåldern för mammorna i klassen, men räknade man in papporna så var jag en av de yngsta föräldrarna.
Varför är det ok för en man att bli pappa vid hög ålder (min fd ska bli pappa igen vid 47 (fick ett vid 42 också)), men om kvinnan är över 40 så ska hon bara finna sig i att hon är för gammal?
Många män blir pappor efter 50, ibland efter 60. Men ingen kan ju garantera att man får vara frisk så även 30-åringar kan ju inte veta om de får se sina barn växa upp. Och vad det gäller att inte hinna få barnbarn så kan vi ta mina föräldrar som exempel. Trots tre barn så har de bara ett barnbarn, då mina två bröder valt att inte skaffa barn ännu, trots att de är i 40-årsåldern.
Mina föräldrar blir ju inte precis yngre och säger själva att min dotter kommer att vara det enda barnbarn de kommer att ha haft ork att lära känna ordentligt.
Så jag tycker helt klart att vi lite äldre kvinnor har all rätt i världen att skaffa barn. Alla barn är en välsignelse.
Dessutom får vi inte glömma att samhällsekonomiskt är det en stor fördel att dessa barn föds, även om man inte kan tro det när man får betala alla dessa dyra behandligar utomlands själv.