Ibland tror jag att de läkare som träffar oss prematurföräldrar tror att vi (ska) klarar allt själva! De vet att vi har följt våra barns intensiv vård under många veckor och därför "ska" känna på oss när något inte står rätt till.
Det enda jag kan säga är att vid RS kan barnen bli akut sämre VÄLDIGT snabbt, men vad jag vet är det enda sättet att helt säkert veta om det är RS är att ta ett prov - gjorde dom det? För om det är en kraftig förkylning så är det ju inte riktigt lika illa som vid RS.
Ett exempel: min dotter hade medfödd reflux med sura uppstötningar, när hon varít hemma från neo i ca 2 veckor så fick hon en slemmig uppstötning med lite snor i som blockerade hennes luftvägar så illa att jag fick larma 112 och var helt desperat tills jag kom på att jag kunde suga rent henne med min egen mun. Hon hann bli både blå o nästan medvetslös innan jag fick ner luft i henne. Hon blev väldigt tagen, blek o trött och fick ytterligare en apnee i ambulansen.
Vi var på sjukhuset i några timmar bara, de sa att vi "fick stanna om vi ville" men eftersom hon hade andningslarm o så "klok" mamma så kunde vi gå hem om vi ville. Klart vi åkte hem, vem vill ligga på akutvårdsavdelning med en 2kg:s premis...
I efterhand tycker jag det var dumt, om vi hade fått stanna o jag kanske fått prata av mig lite så hade det inte satt så djupa spår som det faktiskt gjorde. Redan dan efter satt jag hemma själv med lillan, men inte ville jag gå till brevlådan eller gå o duscha medans hon sov inte...Nee, det tog låång tid innan den ångesten släppte.
Lita alltid mer på din magkänsla /mammainstinkt än på vad någon annan säger. Åk in igen om det inte känns bra, känns det bra o han börjar piggna till så lita på den känslan. mummy knows best!
