Osäker, förvirrad, ångest

jag vet att man kan få depressioner efeter en förlossning oxå men som ja skrev tidigare oxå att de är bäst å låta killen smälta de några dagar att hans flickvän faktiskt är gravid med HANS barn.

varför sitter jag egentligen å fortsätter skriva med dej för du tycker ju faktiskt att hon ska göra en abort *inte helt orda grant men* på de sättet du skriver så verkar de som de.

ska tillägga oxå att jag upptäckte min graviditet så sen som i v.24 skulle jag gjort abort då tycker du lr? då de faktiskt är ett färdigutvecklat foster. är jag egostisk när jag tänker så oxå lr?

har bara läst ts!!

om du vill ha barn tycker jag absolut inte att du skall göra abort!!du klarar det bara du har viljan vd som än händer!!

när jag var 16år blev jag gravid, jag har alltid tyckt om barn och önskat mig ett eget men fick bara en massa negativ skit från mina sk vänner och osäker som jag då var trodde jag ju faktist att jag aldrig skulle klarat det och gjorde abort!!
ångrar mig så fruktans värt nu eftersom jag mått så dåligt över detta sedan dess, jag vet nu att vi skulle klarat det galant, fastän vi inte hade varit tillsammans så länge och båda två gick i skolan!!
det är ett stort ansvar att skaffa barn, livet förändras mycket, man kan göra samma saker som innan men inte riktigt på samma sätt brukar jag säga, man prioriterar även andra saker när man fått barn!!

Och det här med att man ska ha varit tillsammans si och så länge, det finns aldrig någon garanti på att man kommer att vara tillsammans för evigt, inte då man är 16år och inte heller då man är 40år

så känn efter vad ni vill göra!!!

min pojkvän har fast jobb med ut ca19 i månaden, och jag har vikariat på gång....

Du får inte ens göra abort då, utan "bita i det sura äpplet" själv kan jag inte förstå hur man kan gå så långt utan att inte märka något.
Det är tur att vi är olika, tänk vad tråkigt de hade vart om alla tycker likadant!Det är MYCKET svårare för killar, det tog nog flera veckor för min kille att smälta att han faktikst skulle bli farsa!

Jag skulle ha gjort en abort i TS situation, tycker nästan tråd rubriken säger det mesta. Vill man sätta ett barn till världen när den är osäker, förvirrad och har ångest? Eller vill man sätta ett barn till världen när allt är helt perfekt och fyllt av kärlek?

Själv föredrar jag att ha ett "enkelt" och härligt liv och lösa problemen innan de uppstår. Men det är som sagt hur JAG känner. Unga mammor framförallt verkar inte känna så alls. Fast jag är ju inte direkt lastgammal med mina 22 år men många gånger känner jag mig i huvudet som jag skulle kunna va många unga mammors morsa  inte lika ofta jag känner mig "jämngammal" med en mamma i 16-17 års åldern.

du jag är 22 jag med ja du de vet inte jag heller varför jag inte kände något förens så sent men men inget varken jag lr sambon ångrar att vi behöll den vackraste ungen på jorden VÅR dotter. han va inte positiv till å bli pappa men han tog sitt ansvar å stannade kvar hos mej å han ångrar inte de beslutet för en sekund. som jag skrivit innan jag var arbetslös men hade egen lägenhet han bodde hemma han va oxå arbetslös men fick fast jobb när dottern va 3 månader gammal. å nu bor vi tillsammans i ett stort hus ute på landet vi flytta ihop samma dag som jag å dottern kom hem från BB så allt kommer lösa sej för TS.

Ja de är väl tur de att alla tänker olika

jag heter osäker för folk som du och andra gör mig osäker på mig själv o på vad jag vill, förvirrad o ångest över känslor som kommit inom mig och ångest för tiden går så snabbt o man blir stressad.... o jag är 19 snart.. tack för dina tips klara mig utan dig i denna tråden nu..

tack för ditt stöd du verkar vara stark o jag önskar alla lycka i framtiden för dig o din familj. tycker om sånna som dig som vågar fast att inte är perfekt, o vem vill förresten ha ett perfekt liv där allt serveras på silver fat? :) puss på dig

Tycker mer det handlar om att man ska kunna ta hand om sig själv innan man tar hand om ett nytt liv. Med det menar jag att ansvara för eget boende, ekonomi, ens eget liv helt enkelt.
Men självklart ska man inte göra abort om man inte vill men jag tycker det är viktigt att inte göra beslut utifrån egoistiska skäl utan verkligen tänka på barnets bästa utifrån nuvarande livsförhållanden. 

ja hur roligt skulle egntligen livet vara om allt blev serverat på silver fat hehe. den säger att den är perfekt ljuger för sej själv för alla människor har fel å brister=) puss på dej med jag hänger kvar i denna tråd ett tag till om de är lugnt för dej?=) vill ju veta hur allt går å så=)

Tiden går aldelles för fort, det har du helt rätt i. Sen när man väl börjar fundera så kan man ångra sig 10 miljoner gånger på typ 15 minuter! Jag vet dagar jag känt att "Va f*n håller jag på med?" och dagen efter suttit och storbölat för jag tänkt så elaka tankar om "det" i magen!

Och som jag tror jag skrivit tidigare är ju åldern faktiskt inte det som spelar någon större roll. Det är allt runt i kring en. De finns säkert 30 åringar som fortfarande bor hemma, utan körkort, inte gått klart gymnasiet eller något jobb som funkar!Om du menar mi nu, så är mitt liv långt ifrån perfekt. Men jag strävar efter att må så bra som möjligt och försöka undvika att hamna i jobbiga situationer innan de händer. Jag har inte fått någonting serverat. Jag har bara haft en j*vla vilja och haft mål i livet och hade även saker jag ville ha klart innan jag blev gravid, för att slippa gå runt och vara orolig över en massa saker. Det var b.la en bostad och fast jobb.
Jag tycker inte dåligt om mammor (och självklart pappor) som börjar med att skaffa barn, sen fixa en bostad, sen ett jobb. Jag känner bara att jag aldrig skulle orka det. Jag skulle må j*vligt dåligt om jag hamnade i en sån situation och därför hade JAG valt en abort då.

Detta är endå ett diskussionsforum, disskussioner har man med alla, även de med andra åsikter. Klarar man inte av att få negativ kritik eller höra att någon annan tänker helt tvärt om. Ja då håller man sig borta från sånna disskussioner helt enkelt.
Man lär sig ingenting på att alltid ha rätt.

Nu har i alla fall jag sagt, mer än en gång, vad JAG skulla ha gjort och jag tvingar ingen att göra något han/hon inte vill, tråkigt att "du har inte en rosa tröja som vi andra så du får inte vara med" attityden har kommit fram istället för en disskussion.

nej jag menade ingen illa bara att jag har fått din uppfattnign o vad du tycker nu :) och ja på 15 minut ångrara jag mig 1000000000 gånger... tack för ditt svar ska fundera på det du sagt, det gjorde ändå så jag börja fundera lite ordentligt med...

ja precis, men på måndag ska jag ringa till kvinnokliniken iaf o be om en tid för att prata o se hur långt det gått iaf o få lite råd o stöd om mitt belsut jag ska ta... sen får jag gå ut efter det, ska pckså träffa min pojkvänn ikväll o prata igenom allt o planera o gå igenom vad som e bäst för oss just nu :) både för han o för mig o FRAMFÖR allt branet :)

ja de kan vara bra å bolla med en utomstående i denna situation=) men hoppas de går bra å att rätt beslut tas=)

Fråga till ts.

Vad jag uppfattat så ville du inte ta ex.vis p.piller och p-plåster pga hormoner och rädslan att inte få barn i framtiden, har jag uppfattat det rätt?

Hormon fria p-medel, vilka provade ni då? Ja, nu är det inte huvudfrågan här...jag vet.

hejsan, jag har varit i samma situation som dig, så känner igen det själv. jag va tsm med världens underbaraste kille, han är 21 och jag är 18,

jag bor hemma och han bor själv i en lägenhet med fast jobb och bra lön. när vi fick reda på att jag va gravid så ville han att jag skulle flytta in hos han, men jag va jätte rädd och osäker på vad jag ville göra med allt, va rädd för att binda mig för livet,

så jag fick gå och prata med kurator och pyskolog.
jag va jätte rädd över att jag va gravid, tills slut tog jag beslutet att göra abort. jag va inte mogen om jag hade varit mogen då hade jag inte varit rädd för vara gravid. men nu efteråt jag ångrar det så otroligt mycket att jag gjorde abort, jag kan inte tänka sluta och tänka på det, det är det hemskaste misstaget jag har gjort i mitt liv, /: så jag hoppas du tänker igenom allting ordentligt och du är stark över vad du en väljer :)

Skojar du eller? Skulle du hellre önska livet ur dina barn innan de fötts än att de kanske skulle trivas bättre hos sin pappa än hos dig!? Det viktigaste i världen är ju att barnen mår bra och är lyckliga, oavsett var och med vem. Eller? Jag hade i alla fall hellre velat att mitt barn levde lyckligt med sin pappa även om jag aldrig fick träffa honom, än att jag hade gjort abort och han skulle vara död idag.

Jag har inte alls läst tråden men svarar här ändå.

Jag har varit i samma sits som du i den bemärkelsen att jag blev gravid när jag var nitton. Jag valde att göra abort.

Jag har nu (efter många olika relationer) hittat den rätte sedan ngr år tillbaka o fått vårt första barn. Jag är nu 35 år och både negativ m ffa positiv när jag ser tillbaka på att jag gjorde abort som nittonåring. Det negativa är att nu när jag fått ett barn har jag fått allt svårare för aborter - den känns hemskare nu än vad det gjorde då. Det positiva är ju ffa allt jag inte fick barn med någon av de (både längre o kortare, både bra o dåliga) förhållandena jag haft de senaste 15 åren - då hade ju mitt barn fått skilda föräldrar.

Jag kan också se att jag är en tryggare förälder nu än jag hade varit när jag var nitton (även om jag då upplevde mig själv som en mycket mogen person).

Kort sagt - förutom det etiska i att göra abort - ångrar jag idag inte alls att jag väntade med barn.

Nu till din situation: Det är ju så att tidiga förhållanden löper större risk att ta slut, att få barn ökar också risken (även för oss äldre m etablerade förhållanden), om pappan inte är helt positiv anser jag också att det ökar den risken. Och att vara ensamstående förälder måste vara enormt tufft!

Men sen är det ju inte säkert att det blir så här för er bara för att det är det vanligaste. Och visst, det bästa är ju att ha en god relation m pappan, fast jobb o ordnad ekonomi, men det är inte alltid så o det får man lov att fixa ändå om man skaffar barn! Folk har klarat det förr.

Det är svårt för någon annan att ge råd om hur du skall göra, jag kan bara beskriva hur det varit för mig.

Lycka till i ditt beslut!

ts hur går de för er har ni kommit fram till något ännu?