Nu får det vara nog!!!

mysrester skrev 2008-03-06 22:57:30 följande:

Tyckte jag var lite dumt skrivet faktiskt.
OM ens barn ligger på akuten med en arm borta så är man säkert GLAD för att barnet har överlevt. Rätta mig om jag har fel.!!!

Ja självklart, men man hade ju också önskat att barnet hade kvar armen/inte blivit hjärnskadat.

...och om någon skulle säga att det var ledsamt med olyckan skulle man säga "Nej jag är BARA GLAD!!!!", eller?

Eller kanske:
"Jag är GLAD att jag har en så FRISKFRISKFRISK armlös dotter!"

Myrtille: Vad är det som gör att du är så avig hela tiden? Ja skulle vara jätte lessen om någon av mina barn skulle ligga på akuten/BIVA eller något annat ställe på sjukhuset och ha förlorat sin arm men samtidigt skulle jag också vara överlycklig att barnet lever. Vet inte om du har barn men jag har varit med om olika resor med mina barn och det slutar alltid med att man är överlycklig att man har sina barn i livet.

jag tror hon menar att det verkar som om vissa här e rent av glada för att deras barn har DS...(jag har också fått det intrycket, på många här verkar det så faktiskt..) och hon i likhet med mig själv har väldigt svårt att förstå hur någon kan tycka att det e bra att barn har DS?... självklart e man glad för sina barn men man behöver då inte vara glad för handikappet...?

Det är nog ingen här som är glada för just handikappet vi är glada för våra barn för just de dem är! Vi sitter inte och gråter för att de inte är allt det de inte är! Kanske är det så att vi ds-mammor blivit mer ödmjuka till livet. Kanske var det så att vi förut också önskade oss en massa saker men som idag inser att även om man inte får det man önskar så blir man ändå glad över det man får! Tycker det snackas om så mycket att VILJA ha och ha och att JAG ÖNSKAR MIG osv........ Inget fel att önska sig men man ska veta att det är väldigt sällan man får precis ALLT man önskar sig. Som min son han har kollat ut tre olika stora legosatser som kostar runt 1000 kr styck, han får EN av dem och han kommer vara överlycklig för den, han kommer inte sitta och gråta för att han inte fick de två andra. Han kommer inte vilja lämna tillbaka den han fick för att han inte fick allt han ville ha. Samma med våra barn! Visst vi satt inte och önskade oss ett barn med ds MEN idag så kan de flesta av oss inte tänka oss något annat barn än just det barn vi fick!

du föklarade på ett mycket bra sätt mammapuh! för har fått intrycket här att man tycker det e bra att ens barn har DS och det va det jag reagerade på. men du formulerade dig super-bra i det inlägget så nu förstår jag hur ni menar!

Jag håller också med det som mammapuh skriver men du kan ju inte tro att alla tycker som mammapuh och då skriva "så nu förstår jag hur NI menar".
Vi som har DS barn är olika och tycker olika.
Jag är jätte glad att jag har mitt barn som har DS och jag kan ju inte sitta och deppa eller tycka synd om mitt barn bara för att hon har DS.  
Sedan finns det de personer som är jätte deppade att det har DS barn och tycker synd om sina barn.
Alltså alla är inte lika. 

men jisses..förlåt! gud va grejer man kan reta upp sig på....

Reta upp sig på?
Vad har jag retat mig på?

OK men om din son fått en legosats där inte alla bitarna fanns med, skulle han då tycka att det legosatsen var bättre än en legosats med alla bitar? Skulle han säga att det rymdskeppet blev "mysigare" av att inte alla bitar fanns i förpackningen?

Du kan väl ta dig tiden att läsa lite av det jag skriver?
Det skulle underlätta diskussionen.
Om du gör det kommer du se att jag inte någonstans tyckt att det är underligt om du eller någon annan älskar sitt barn. Tvärtom.
Jag tycker bara det är onödigt att glorifiera ett handikapp, som om det var nödvändigt för att rättfärdiga sin kärlek.
Och jag tycker det är onödigt att känna sig attackerad när inte alla andra deltar i charaden.
Om jag eller vem som helst tycker att det är ledsamt med Downs betyder inte det att vi hatar era barn.

Grejen är att jag inte ser ett foster som ett färdigt barn.
Om jag ansåg att ett foster var ett barn skulle jag vara emot alla aborter, inte bara de av downsfoster. Nu tycker jag inte att ett foster är ett barn, och alltså tycker jag inte det är omoraliskt att välja ett foster utan downs framför ett foster med downs, då jag anser att båda fostren bara är möjligheten till ett barn, inte fix och färdiga fullvärdiga människor.
Förstår du?

Vem har påstått att ett barn skulle bli mysigare av att ha ett funktionshinder? Min son skulle nog som den kloka person han är faktiskt varit glad för sitt lego i alla fall och förvaltat de bitarna han faktiskt fick och gjort något bra av dem istället för att sitta och gråta över att det saknades några delar. Visst hade han säkert gärna fått alla delarna med MEN han hade varit glad i alla fall. Jag har inte gnälliga bortskämda barn som bara ska ha och ska ha utan som faktiskt gör det bästa av det dem får! En sten kan vara många saker för vår son tex sa han en dag till några kompisar till oss att han en gång hade hittat en sten som såg precis ut som en motorsåg. Snacka om att vara lycklig i sin tillvaro! Eller när vi var hos några vänner som nyss fått en bebis som inte hade en enda leksak, Emma (som har DS) och Lucas lekte i flera timmar på den inglasade balkongen, där stod en soffa och under den lekte de att källaren fanns osv...... en garderob blev till hiss .......

Nu är det ju inte så att man fattas något när man har DS utan man har ju MER material i sina kromosomer än andra. Och nej det är inte bättre men det är bra nog i alla fall för oss i vår familj!

Det där kan jag köpa! När man är för alla typer av aborter då kan man ju knappast säga att man inte bör göra abort av ett foster med DS! Så om man tycker det är okej att göra abort för att man vill ha ett barn med bruna ögon eller man vill ha en tjej så är det ju inget konstigt att man är för abort av foster med DS! Handlingen är ju den samma.

När har jag glorifierat ett handikapp?
Jag känner mig inte attackerad heller.
Jag har aldrig trott att du eller någon annan hatar mitt barn för att hon har DS. Vad har du fått de ifrån?
Vad har foster med att ett barn ligger på sjukhuset och har förlorat en arm? Jag försöket bara förklara hur jag skulle känna mig om jag var i den situationen.
Att andra känner annorlunda är jag väl medveten om. Det har ju med att göra att vi alla är olika.   

*har inte läst hela tråden*

Jag är för den fria aborten och skulle även abortera om jag i förväg visste att mitt barn var handikappat på ngt vis.
Varför? Jo för att jag tror att en individ utan handikapp får det ngt enklare i livet, medans handikappade kämpar med fler saker.

Självklart kan även en icke handikappad människa få problem, men inte alls på samma våglängd som en handikappad, där även vardagen kan ställa till med "onödiga" kamper.

Skulle jag dock få ett handikappat barn, skulle det vara älskat och avgudat precis som de andra barnen.

Ja håller helt med, detta är sjukt och diskriminerande. Jag blir så äcklad.