Ett par frågor....

om du väljer att skaffa barn så måste ekonomin o det praktiska skötas givetvis tillsammans med barnets fader.
Är du vuxen nog att börja fundera på barn måste du kunna försörja dig själv och klara dig själv.

Dina föräldrar har ingen skyldighet att försörja ditt barn och dig om du är över 18 år.

Om du inte har jobb har du rätt till lägsta föräldrapenningen vilket är 180 kr om dagen minus skatt. Vilket blir 3780 kr efter skatt per månad. Barnbidrag tillkommer med 1050 kr. Du har rätt att söka bostadsbidrag också.,

Så oavsett NÄR eller HUR man väljer att bilda familj så måste du kunna försörja dig själv tillsammans med barnets fader.

Nyfiken gul skrev 2007-12-01 14:51:49 följande:

Hur vi gjorde för att löse det ekonomiskt? Ja inte betalar mamma och pappa något åt mig i alla fall. Vi jobbar som alla andra gör!

Nej men om du skaffar barn så måste du ha ett jobb så du kan försörja dig. Annars lever du på MINA skattepengar när du hade kunant gå i skolan, utbildat dig, jobbat och sen leva på de pengar du själv har skattat.

Att skaffa barn innebär ett stor ansvar,vilket innefattar även det ekonomiska. Barn kostar kan jag lova

Gå färdigt skolan, skaffa ett jobb så att du får upp din föräldrarpenning och skaffa sedan barn. Omvänd ordning är tyvärr inte så bra...

Vill inte låta negativ osv...men att få barn kräver en trygg miljö med inkomster osv.

Eftersom dina föräldrar inte ställer upp så innebär det ju att du måste klara dig själv..eller du o din kille.

varför inte vänta tills du har ett jobb, så du kan försörja dig och barnet på? Självklart kan man ju inte räkna med att barnets morföräldrar ska ställa upp.
Klart man kan jobba när man är 17, det gjorde jag (dock extrajobb samtidigt som jag gick i skolan)

April Mamma skrev 2007-12-01 22:53:33 följande:

Men är du 17 skulle du ju kunna vänta 2 eller 3 år och då kanske ha en fast inkomst?
de vore ju bättre för barnet också, inte för att något säger att barnet får de dåligt för att du inte har fast job men alla kännar nog på det!

Jag vet för min syster hade inte hunnit fylla 18 innan hon fick sitt barn och dem har de kämpit, ingen riktigt inkomst bara småpengar, bor i en 2 och kommer antagligen inte ha råd att flytta till ngt större den närmsta framtiden, killen jobbar för en skitlön så de täcker inget för de är inget jobb med utbildning utan han jobbar åt sin morbro,
dem kan aldrig unna sig själva något å bebisen får för de mesta använda ärvda kläder!
min syrra kämpar med skolan för att läsa upp dem ämnena hon har kvar så hon får lämna bort lillkillen till kompisar en dag i veckan för hon måste bli färdig så hon kan få ett jobb och han e för liten för dagis när hon egentligen bara vill vara hemma och njuta av sitt underverk, men att alltid tänka på pengar, skola bostad å allt som måste planeras för att få ihop det..alla får planera för att få ihop de men tyvär dem unga mammorna utan utbildning lite mer.
Nu är dem lyckliga änåd för dem har varandra, å han e så älskad man kan vara!
jag älskar min syster och hade ställt upp mer om hon bodde närmare och du har säkert folk som kan ställa upp om du skulle bli gravid även om inte dina föräldrar!

Jag säger inte att detta är fel verkligen INTE för man kan ge sitt barn massa kärlek och  tak över huvudet och mat men man vill väll ge sina barn något mer man vill ju kunna göra utflyckter resa m.m!

tänk bara 2-3 år är ingenting när du får ha dem hela ditt liv sen!

/Men mina föräldrar kommer isåfall EJ att ställa upp
Får sköta allt själv.../

Ja - det är väl inte speciellt konstigt att du får sköta barnet själv?
Varför skulle dina föräldrar hjälpa till med det?

Vet inte om jag bara misstolkade din ts, men man ska inte räkna med att ens föräldrar ska ställa upp så att man "slipper" sköta allting själv.
Men om du menade att de inte kommer att vara stöttande under graviditet osv så är det en helt annan sak. Oavsett ålder så är det skönt att veta att man har en socialt nätverk runt sig, det behöver inte överhuvudtaget gälla barnpassning, utan helt enkelt sällskap och en vuxen att prata med/kunna fråga.

Jag ser det inte som ovanligt att 16-17 åringar jobbar, men det där varierar säkerligen mycket beroende på var man är. Men innan du börjar planera allt för mycket så rekomenderar jag att du ska jobba något år innan. Utbildning är självklart också något att prioritera, men å andra sidan kan man återuppta studierna senare, även om det är en trygghet och lättnad att ha det avklarat innan barn börjar komma in i bilden.
Att soc kan gå in och hjälpa ekonomiskt är i och för sig bra, men det känns alltid bäst när man vet att det är ens egna pengar man har att röra sig med.

jobba ett halvår eller ett år innan så du får bra pengar från försäkrings kassan.

Jag gick klart skolan det är de bästa man kan göra för sin egen framtid tycker jag.. men om man talar med lärare så går det oftast bra att plugga typ sista terminen hemma detta om man då redan är graavid..

Man kan visst jobba om man är 17 år . Jag slutade precis på mitt jobb , jag var simskolelärare.