Det är dags att ställa krav på beslutfattarna om ofrivillig barnlöshet!

Jo, det är märkligt att det är så olika regler för olika landsting. I Göteborg har jag förstått att väntan inom landstinget är tre månader. I Stockholm är den på 1 år och 9 månader... Det är olika för olika landsting om det ingår i vårdgarantin eller inte, vilket känns jättekonstigt.

Jag håller med i allt!! Jag hänger på!!!!

Jag är gärna med jag med, och jag skriver också just nu på en bok om mina erfarenheter som ofrivilligt barnlös, som jag hoppas kunna få färdig under nästa år.

Jag håller också med!!!

Det är förlite fokus på just ofrivillig barnlöshet. En gala skulle slitta på sin plats på tex tv4 så folk ser vad det är man går igenom när man vill ha barn och det inte går som det ska.. Hur mycket man får lida igenom år efter år med behandlingar osv....

Håller absolut med!

Jag håller absolut med.Det stinker om det..Politikerna kan få höjda löner för de klarar sig inte på typ 30000:- i månaden.Vi då som inte har jobb som är låglönade ska vi slänga in ett lån som man sedan ska betala tillbaks så man inte har ett ruttet öre kvar till mat eller annat för då har de gått åt till alla behandlingar och resor man gjort.Inte klokt vad pengar det blir..Ska man då tex ta en adoption visst de kan jag göra som alla säger.Man får ju lån,men jag vill inte ha mera lån.Jag vill kunna ta hem barnet då och kunna unna familjen ett värdigt liv inte ett knappert liv bara för man har feta lån.Dags att politikerna öppnar ögonen!

Jag tror att orsaken till att det är förhållandevis tyst om ämnet är att de som blivit drabbade helt enkelt inte orkar vara besvärliga. Man mår ofta så dåligt så det finns inga krafter annat än till att ta hand om sig själv. Jag har många gånger tänkt att en dag om 10 år eller så skall jag börja informera om hur samhället behandlar par som inte kan få barn. I synnerhet "äldre" par. Just nu mår jag/vi dock alldeles för dåligt. De kompisar som vet är chockade av hur vi har blivit behandlade. Man tror man skall få hjälp när man behöver men så funkar det inte, det beror på VAD du behöver hjälp med. "Skaffa barn" är något som skall sköta sig själv.
Jag har svårt att jag skulle må sämre om jag led av en livshotande sjukdom än vad jag gör idag, men den aspekten verkar inte beaktas överhuvudtaget.

Absolut!
Tycker oxkså att man borde satsa mer pengar på denna del av sjukvården. Ni vi börjde med IVF-försök så var det på debatt. Man kallade detta för lyxvård! Va?
Bra att du ger ut en bok i ämnet! Så kanske fler kan förstå hur det verkligen är att längta och inte få!

Starkt av dig att skriva en bok om dina erfarenheter. Har skrivit upp utgivningsdatum i kalendern. Tack för att du för vår sak fram.

Jag har känt att det behovet jag själv en gång hade, att läsa om att jag inte är ensam om att kasta apelsiner omkring, återigen gjort inträde på scenen. Därför ska jag stå i första ledet vid barrikaderna. Det måste till ett långsiktigt tänkande ibland våra beslutfattare.   

Vad heter din bok? Eftersom jag själv skriver på en just nu, hade det varit intressant att jämföra lite, kanske kan vi lysa upp olika aspekter av det hela.

Min bok heter "Älskling, vi blir inte med barn" och handlar om manlig/kvinnlig infertilitet, medicinska undersökningar som jag gjorde, IVF försök, och är uppdaterad med dagens frågor, med hjälp av docent, överläkare Lars Nilsson på IVF/ reproduktionsenheten på Sahlgrenska Universitets sjukhuset i Göteborg. En av de läkare som hjälpte mig och min man och som var när Sveriges första provrörsbarn föddes på Sahlgrenska.  

Jag kommer gärna med i kämpargänget. Ser att det är många i boksvängen och funderar också på att skriva någon form av självbiografi men just nu måste jag få vara och försöka bara vara och må bra.

Dagens samhälle är inte alls speciellt öppna för barnlöshet, varken ens omgivning, arbetslivet, Fk eller någon känns det som. De "försöker" förstå på sitt sätt, fattar jag också men när det gäller. När man inte presterar som man bör eller vill vara hemma och bara vara för att man inte alltid orkar vara cheerful, då är plötsligt förståelsen borta.

Jag tror inte att det är möjligt att förstå hur det känns att behöva söka hjälp för att få barn om man inte har upplevt det själv. De flesta som söker är ju också väldigt tyst om det, vilket gör ensamheten svårare för dessa människor. För det är just en ensamhetskänsla, när alla andra får barn men man själv står kvar och stampar. Redo att hänga på men utan kontroll över situationen.

Eftersom det är så tyst om detta blir ju inte förståelsen ifrån den fertila omgivningen särskilt mycket större. Denna boken behövs. En diskussion i offentliga rummet behövs.

Man pratar hela tiden om att det måste födas fler barn i Sverige för att samhället ska fungera i framtiden. Men det görs för lite för oss som skulle vilja men inte kan. Vi skulle egentligen ha rätt till vård och många fler gratisförsök än vad som ges. Och att det är så olika från landsting till landsting är faktiskt riktigt dåligt.

Men visst, det är ju inte cancer vi har. Men det kan kännas som cancer. För många känns det som om livet tagit slut innan det har hunnit börja. Ett besked om infertilitet är många gånger helt livsavgörande.

Jag välkomnar verkligen den här boken! Tack Ramona!

Ja håller definitivt med!! Skall bli spännande att få läsa boken!
Hoppas att den kan skapa mycket diskussion och förståelse.
Kram

Håller med dig helt och hållet, ska läsa din bok!

Håller med jag oxå!
Skall definitivt läsa din bok när den kommer ut!

Tusen tack för all support om att läsa min bok. Jag ska också se till att ta varje chans att slå näven i bordet för att understryka den ur hälsoperspektiv viktiga del för att få hjälp med ofrivillig barnlöshet.