Jag har inte läst svaren som du har fått utan skall bara tala för mig själv. I mitt fall är det 16 år mellan mig och pappan. Jag lärde känna barnen innan de visste något eller rättare sagt innan det var något mellan mig och pappan. Jag kom in i deras hem som en person och inte en som skulle ersätta deras mamma. Visserligen hade de varit skilda i typ 6 år då.
Jag sa från första början att jag kommer inte in som en "mamma/extra mamma" (Mina bonusar är tonåringar så jag är mer i deras ålder än pappans) utan mer som en "vän" eller vuxen som finns där för dom. Självklart är det så att de har regler som alla och jag säger till dom att tex ställa disken i diskmaskinen och inte jämte tangentbordet och att det är "husets" regler, din pappa har beslutat och att de vet vad som är rätt och fel och om de har något att klaga på får de gå till sina bio föräldrar.
Jag är skilsmässobarn själv och min pappa träffade en tjej som vare sig jag eller min bror kom överens med. Varför? Jo för att hon bestämde så mycket, hon gjorde inget för att vi skulle känna oss välkomna när vi var där varannan helg. Dvs drygt 4-6 dygn i månaden! Jag gör vad jag kan för att känna att de alltid är välkomna hit. Skulle det vara något som gör att vi inte vill att de skall vara här just den dagen så förklarar vi/jag varför och att det tex är mammans helg och att hon säkert vill att de kal vara där för att de bara är där varannan helg tex.
Jag sätter gränser och de vet vart gränserna går och varför och säger nästan alltid att det är husets regler eller att mamman och pappan bestämt så.
Ha kul med barnen och hitta på roliga saker med dom. Få dom att skratta men det måste vara äkta. Träng dig inte på och låt dom komma till dig. Så gjorde jag. Låt även barnen känna att de får egen tid med pappan. Du måste inte alltid vara med honom. De kan också få egen tid med honom precis som du får. Det var barnen som tyckte det var en självklarhet att jag skulle flytta in. I början hade vi ofta tex kuddkrig och såna saker. Minns ju från när jag var ung så sa pappas tjej alltid till oss vad vi fick göra och inte, och det var nästan allt. Det var ingen uppmuntran och kul saker som hände. Självklart att det inte är kul med föräldens nya partner om den bara klagar! MEn man måste ha gärnser och vara en vuxen på samma gång. En svår balans gång! Svårt att veta vad jag skall skriva och allt känns suddigt men maila mig gärna om du vill byta tankar!