Fick idag reda på att jag aldrig kan bli mamma

Trots chockbeskedet så har du stooor chans att lyckas med äggdonation i din ålder.Eller att hinna adoptera en bebis!!!
Jag kämpar med ÄD och är 47 år, så det är svårare för mig och ingen adoption heller som jag får lov att göra. Försök att se möjligheterna vid så ung ålder istället för problemen.Du har stor chans att få barn.Bra mycket lättare än för oss som är 40+.

Vill rätta ovanstående som säger att man blir biologisk på papperet efter en ÄD.Det blir man inte!!! Man blir mor till barnet med alla rättigheter, men på papperet varken genetisk och biologisk! Jag har själv haft kontakt med familjerätten så jag VET!
Men det är inget du behöver dölja eller vara rädd för att det inte blir ditt barn i samhällets ögon.
det kommer inte att stå att du är biologisk .det är en myt som florerat runt länge nu och det finns en tråd om det också där jag kopierat det som har sagts och skrivits på familjerätten.

Hej ts!
Jag är i samma sits som dig, och när jag fick det beskedet januari 2005 (per telefon) så bröt jag ihop.
Jag blev helt nere i skorna det var en fruktansvärd chock.
Sörjde länge. Det var hemskt.

Det är bra att du inte tänker ge upp
Du kommer över det tillslut.

Har dom ställt er i kö nu?

Kram.

Läkaren har fel om han säger att du inte kan bli mamma! Genom ÄD eller adopion blir du mamma! Förstår om det är tungt och du är i chocktillstånd, men en vacker dag kommer du med stor sannolikhet att vara mamma. Jag vet många som fått barn genom adoption eller donation som när de sitter där med barnet i sin famn ärligt tänker "Vilken tur att det blev som det blev, annars hade ju inte du varit här hos oss". Svårt att tro på det idag kanske, men det blir bättre!

beklagar, vad hemskt! hoppas det ordnar sig! kramar

jag fick samma besked när jag var 15, då brydde jag mig inte så mycket, Det är nu när jag är 30, har en underbar karl och det är läge för barn det blev riktigt jobbigt.Jag förstår inte varför man inte får en kurator direkt vid ett sånt besked det skulle nog vara bra. Man behöver prata igen och igen och igen,men det blir lättare när man förstår att det SKA gå ändå med ÄD.
stora kramar

Usch vad sorgligt. Massa kramar till dig!

Jag tror visst att du kommer bli mamma på ett eller annat vis...Förstår dock att det är asjobbigt och vill bara försöka skicka lite styrka!!

Jag fick beskedet att jag är i förtidigt klimakterium för precis ett år sen. Det var fruktansvärt och världen vändes upp och ner. Alla planer man gjort upp gick om intet. Jag och sambon viste inte i vilken ände vi skulle börja. Vi grät och grät, berättade för alla nära och kära och grät ännu mer. Vi sörjde det barn vi aldrig skulle få tillsammans, för det är precis så det känns då. Nu har ett år gått och ibland gråter jag fortfarande och tycker att allt verkar hopplöst men det går längre mellan gångerna och jag känner hopp. Det finns hjälp att få. Vi kommer att bli mamma både du och jag en dag på något sätt. Det bara är så! Det måste få gå ett tag innan ni kan på något sätt acceptera situationen och försöka göra något åt den. När ni är där så är det många som kan ge er tips och råd om vad man gör härnest. Du är mycket välkommen att skriva till mig om ni har några frågor om förtidigt klimakterium eller äggdonation.

Skickar många strykekramar
K

Hej Estra,

jag fick samma besked som dig för snart ett år sedan. Vi ställdes direkt i äggdonationskö eftersom vi inte fick IVF via Landstinget (våra chanser var för små). Att få det beskedet var otroligt chockartat och det är först nu som jag kan prata om det utan att det värker rejält i hjärtat. Det bästa råd jag kan ge dig är att prata, prata, prata om detta med familj och vänner och gråta, gråta, gråta. Lås inte in sorgen och smärtan inom dig.

Min gynekolog sa att jag hamnat i ett för tidigt klimakterium, nu efter ett antal besök hos olika läkare (och tre misslyckade IVF-försök på privat klinik i våras) har vi fått veta att det inte behöver bero på för tidigt klimakterium. Det kan ha andra orsaker, t.ex. att man utsatts för gifter (starka lösningsmedel etc.) eller att man haft ett helt vanligt virus som av någon anledning satt sig just på fortplantningsorganen. Ibland vet läkarna helt enkelt inte varför, för mig var det på något vis lättare än ordet klimakterium att acceptera - eftersom jag inte märkt av några andra klimakteriesymptom och hade svårt att verkligen tro att jag kommit in i klimakteriet.

Eftersom jag har en vän som donerat ägg (i augusti) till en anonym mottagare står vi nu i tur att få mottaga ägg någon gång innan jul (från en anonym givare - vi gjorde en sk korsdonation) vilket känns väldigt spännande!

En sak jag funderat mycket över är detta med om jag blir biologisk mamma eller inte. Vi har träffat både sköterskor, läkare och kuratorer som säger att jag blir biologisk mamma och andra som sagt motsatsen. Äggdonation har ju bara funnits i Sverige sedan 2003, och det finns nog inga riktigt tydliga riktlinjer kring vad de olika sjukhusen ska säga till patienterna. MEN, jag tycker inte att du ska lägga så stor vikt vid vad familjerätten säger kring det. Lagar ändras hela tiden, den gällande juridiska inställningen till äggdonation idag behöver inte vara densamma som imorgon.

Du kommer ju att bära barnet i din kropp, utan din kropp kommer barnet inte att finnas. Det lilla emnbryot behöver din kropp för att växa till och bli ett barn, det är biologi. Att generna inte är dina är en annan sak. Skulle du bara bli mamma i juridisk mening är det ju ingen skillnad på adoption (där en annan kvinna burit och fött barnet) eller äggdonation (där du bär på och föder barnet). Så, för mig och många andra är inställningen att de som får barn via äggdonation faktiskt blir biologiska mammor.

Och är det så att äggdonation inte fungerar, varken för dig eller för mig och min man i höst, så är adoption ett jättebra sätt att bli förälder på! Lycka till!

/Joed

jag kramar dig hårt och tänker på dig. Sådana tankar har jag själv haft sedan jag var 16 år gammal. Jag hade inga som helst problem i min tonårsperiod men på ngt sätt så hörde jga dessa ord "jag kommer aldrig att bli mamma" om och om igen....

Men jag har lärt mig en sak: mamma blir man i själet och hjärtat, inte i slidan! Ohhhhh så hemsk det låter, förlåt men så är det bara. Bara för att man inte kan bära på sitt barn och spegla sig i sitt barn så betyder inte att man inte kan bli mamma. Kärleken födds i ditt hjärta, och det är det som är det viktigaste.

kram på dig min vän

Hej, da kan ju inte ana hur jag ser på dig med mina 40+ och utan barn. Jag förstår att du blev chockad och att du vill sörja.
Jag förstår inte att de inte ha kurator i de här fallen. Jag minns när min läkare sa det då min chanser var föbrukade ... det känndes hemskt! Tack och lov att han nämde ÄD. Annars skulle jag inte komma på det. Jag visste ingenting om det. Efter ett tag fick veta att min sambo ville inte ha ÄD. Du är ung, har olika allternativ och BÖRJA nu! Kram, Zija

Ja allting är en tolkningsfråga, jag ser äggdonation både som biologiskt och genetiskt.
Jag bär barnet, det är mitt blod, näring och tankegångar så då blir det mitt biologiska barn. Sen genetiskt också på sätt och vis, du vet ju ändå inte vilka gener det blir även om det var dina ägg från början.
Gener ändrar sig också hela tiden även om vi kan ibland räkna med långa tidspann.
Sen kommer vi i grunden från samma människor, vi egentligen alla släkt med varandra.
Läste någonstans att vi alla kom i från Afrika från början.
Det finns två huvudsakliga vetenskapliga teorier om människans ursprung: Antingen uppstod människan i Afrika och spred sig därifrån ut över världen och konkurrerade ut andra hominider eller så utvecklades människan ur flera åtminstone delvis isolerade populationer av hominider.
De nu förekommande arterna är alla besläktade genom ett gemensamt ursprung, och med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, en produkt av små förändringar från generation till generation över stora tidsrymder.
På grund av att nya gener tillförs populationen och gamla gener sorteras bort är genpoolen stadd i ständig förändring. När miljön är någorlunda konstant är förändringarna vanligtvis måttliga. Men när miljön ändras kan betydande förändringar ske på mindre än 100 000 år.

En del egenskaper blir mer vanliga i populationen medan andra blir mindre vanliga och till och med försvinner. Bland processer som ändrar egenskaper eller dess vanlighet finns mutationer, genduplikation, genetisk drift, genflöde, och det naturliga urvalet.
Jag har APC resistens och den kom till på detta sätt tror de:
Varför är APC-resistens så vanligt?
En potentiellt farlig genetisk rubbning skall normalt minska eller försvinna. När APC-resistens är så vanligt som 11% måste det ha medfört en historisk fördel för överlevnad. Vi har visat att APC-resistenta blöder mindre samt har färre stora blödningar vid förlossningen. Detta kan ha medverkat till att färre kvinnor blödde ihjäl under förlossningen, vilket var vanligt förr. Släkter med APC-resistens har därigenom blivit fler i förhållande till de som inte har APC-resistens. APC-resistenta kvinnor har även högre blodvärde och järndepåer än andra kvinnor. APC-resistenta uppger även lägre blödningsmängd vid menstruation. Detta kan ha lett till att färre APC resistenta har blodbrist och därmed ett historiskt skydd mot blodbristrelaterad dödlighet.

Ja så gener förändras!

Hej ! Jag förstår hur det snurrar runt i ditt huvud nu , när jag fick beskedet att jag inte kunde få barn när jag var 15 så reagera jag hårt men alla sa det löser sig finns andra barn som behöver dig men så tänkte inte jag då jag var ju chokad över att inte få ett eget barn som kann likna mig och det behöver man få sörja tills man är mogen att ta nästa steg. nu när jag är 28 väntar jag barn genom äd och det känns så verkligt det kan göra min mage växer och på ul bilderna ser jag vårt barn så när du är redo kommer du få chansen att göra det som känns rätt för dig . MEN JAG VET SET ÄR HÅRDA ORD ATT HÖRA OCH MAN BEHÖVER FÅ SMÄLTA DEM.ANHÖRIGA OCH VÄNNER KAN HA SVÅRT ATT FÖRSTÅ VAD DET HANDLAR OM OCH FÖRÖKER BARA TRÖSTA. Stora kramar till dig