hej jag undar lite hur det är för er som har adopterat är det svårt? min mamma har fått cancer och har blivit steril men hon har barn sen tidigare men vill gärna hjälpa en liten flicka. men problemet är nu då att hon har ett 10 årigt gammalt missbruk tror ni att det påverkar hon ska på möte denna månaden men tror ni att hon har ngn chans? tack på förhand
Som sambo kan hon ju inte adoptera, men det visste ni säkert redan....
Usch, vad trist att hon var tvungen att avsluta sin graviditet. Önskar henne all lycka till.
Vietnammamma: Ooops - vi skrev visst precis samtidigt! 
Var det länge sedan cancern? Den sjukdomsbakgrunden kan sätta ytterligare käppar i hjulet.
"jag undar lite hur det är för er som har adopterat är det svårt?"
Ja, det kan upplevas svårt för en del. Man skall uppfylla både krav i Sverige och i barnets ursprungland
"min mamma har fått cancer"
Om man skall adoptera måste man vara helt friskförklarad från cancern. Det kan ta ett antal år att få ett sådant läkarintyg.
"hon har barn sen tidigare men vill gärna hjälpa en liten flicka."
Välgörenhetsaspekten får inte vara den främsta drivkraften i en adoption
"men problemet är nu då att hon har ett 10 årigt gammalt missbruk tror ni att det påverkar"
det beror på vilken typ av missbruk det var och hur länge sedan hon hade senaste återfallet.
"hon ska på möte denna månaden men tror ni att hon har ngn chans?"
Kanske, men lätt blir det inte.
Läser sedan längre ner att hon är sambo. Det funkar inte heller om man vill adoptera. Man måste vara gift om man är två om adoptionen.
hej allt detta handlar om mej !
jag vill inte hjälpa ett barn av välgörenhet
utan önskar mej ett av rent egoestiska själ.
utredningsmässigt av kommunen skulle jag bli godkänd då jag haft
fosterbarn sedan tidigare gällande mitt dåvarande missbruk som avslutades 96 så missbrukade jag hachs..
så vände jag mej själv till en socialassisent för att få hjälp då jag anser att barn skall slippa föräldrar som vältrar sej i medömkan istället för att söka hjälp.
att jag önskar en flicka är för att min egen tog jag livet av för att själv överleva.
jag lever som sambo vi har en gemensam son som är 2år jag har inget krav på ålder,dock tar jag inte ett gravt handikappat barn vad jag menar förståndshandikappat barn....
vi har levt ihopp i fyra år och har tänkt att gifta oss.
gällande min cancer så har jag fått antikroppar så jag behöver inte vänta i flera år(5)för att få fiskintyg numera kan man även vaccenera sej så dom som genetisk sett kan få bröst/livmoderscancer så finns det i dagsläget vaccin man tar det i två omgångar kostar 1700 per spruta/dropp dom som redan har eller haft får dessa gratis hoppas ni frått svar så ni lättare göra inlägg på denna sida
mvh maria
mamsen88: Det står i din profil att du är 19 år. Jag tror tyvärr inte att någon adoptionsbyrå/något land tillåter någon så ung att adoptera. Jag tror de flesta vill att man är åtminstone 25 år, har minst gymnasieutbildning och att paret som adopterar har varit gifta i minst 2 år. Det varierar givetvis från land till land, men tyvärr verkar inte dina förutsättningar så bra.
Här är några bra länkar där du kan läsa mer om adoptionsprocessen:
www.mia.eu/
www.adoptionscentrum.se/
www.ffia.se/
Ibland kan man kanske tycka att det ställs väldigt höga krav på adoptivföräldrar. Men man ska komma ihåg att det är väldigt speciellt att adoptera ett barn, jämfört med att föda ett själv. Det kräver lite extra av den blivande föräldern, både i tålamod och kunskap. Det är också en ganska dyr och tisdkrävande process, som kan kosta uppåt 120 000:- eller mer.
Marie IE B skrev 2007-09-28 19:36:18 följande:
det här hndlar om min mamma som är 38 år jag had bara lite funderingar hur det skulle gå på mötet och om hon skulle lyckas
Det var så jag fattade det också, du "mammsen88" är 19 år och skrev åt din 38-åriga mamma. Mamman gick sedan in och skrev ett förtydligande, under din signatur, i inlägg nr 17.
Vad som förbryllar mig och gör hela tråden "skum" är meningen som hon då skrev:
"..att jag önskar en flicka är för att min egen tog jag livet av för att själv överleva.
jag lever som sambo vi har en gemensam son som är 2år..."
Men... hon har ju rimligtvis en dotter också eller.... ?
Jag reagerade också på:
"..utredningsmässigt av kommunen skulle jag bli godkänd då jag haft
fosterbarn sedan tidigare.."
Jag tror INGEN som gör en hemutredning för adoption på förhand och så säkert kan säga att man kommer att bli godkänd !
Hm, jag hänger inte riktigt med här. De har en son på två år men hon kan aldrig mer bli gravid för hon har haft cancer. Hon fick göra abort i vecka 16 för att hon hade cancer.
Det är alltså inte länge sedan den här personen 1. Hade cancer 2. var gravid.
Har man haft cancer kan det finnas länder som tar emot en ansökan men först efter att man varit frisk ett visst antal år. När det gäller graviditeten som avbröts kommer en hemutredare vilja försäkra sig om att paret är över sorgen över det barnet först, inget barn ska ju komma till en familj för att ersätta ett annat så att säga.
Att man varit fosterfamilj gör definitvt inte att man är garanterad att få godkänt på hemutredningen!
Man måste vara gift för att få adoptera (eller så kan man adoptera som ensamstående men då kan man inte vara sambo) och de flesta länder ha krav på att man ska ha varit gift ett visst antal år innan man får skicka papper till det landet.
Man kan inte heller få godkänt på en hemutredning innan man gift sig och innan man får godkänt måste man dessutom gå en utbildnig för adoptivföräldrar.
Idagsläget är det kö till många länder och eftersom mamman har haft cancer skulle jag nog gjort så att jag först ringde runt till organisationerna och kolla så att det finns något land som tar emot ansökan och vars krav ni uppfyller för övrigt.
Länderna har olika krav angående bland annat utbildningsnivå, BMI, religion, inkomst och, som sagt, antal år man ska ha varit gift.
Om ni matchar något land som tar emot ansökan så betala genast sökandeavgiften så ni får ett könummer. Det kostar någon tusenlapp om året men det kan det vara värt. Räkna med att processen tar ett par år (tänker att ni kanske skulle kunna få skicka till Vietnam, dit är det idag ca 3 års kö för att skicka papper och sedan 1-1,5 år innan man är hemma med sitt barn tror jag) och kostar någonstans mellan 100 000 - 200 000 kronor.
Det barn ni adopterar måste vara yngst i familje, alltså yngre än den gemensamma sonen.
Lycka till!