Tvåspråkiga barns språkutveckling

min man pratar pashto med våran dotter och jag svenska hon är två år i december men pratar bara svenska men svarar pappan på svenska när han frågar något. nu pratar de endast paschto när de är ensamma eftersom jag inte förstår pashto.nu ska jag åka bort i tre veckor och de kommer att vara ensamma och prats bara pashto så vi hoppas på att hon sätter fart och pratar då. hennes första år pratade vi engelska emellan oss och det har lett till att hon har lätt att lära sig engelska då hon säger några ord på engelska men hon pratar även nått ord på arabiska som hon har lärt sig på dagis. men de är inget problem att jag inte förstår vad de pratar om de få tillfällen de pratar pashto när jag är i närheten.

hon är inget sen i utvecklingen hittills men hon pratar två och tre ordsmeningar så de är ju ganska normalt. men de är nog ganska vanligt att de blir problem med språket och de kan man ju förstå.

Hej!

Bästa boken om barns språkinlärning och flerspråkighet är Gunilla Ladbergs "Barn med flera språk". Det finns så många fördomar om flerspråkighet i enspråkiga kulturer. Gunilla Ladberg är fil. dr. i pedagogik och har skrivit ett tjugotal fackböcker om bland annat språkinlärning, flerspråkighet och om den mänskliga hjärnan.

Ett smakprov ur boken "Barn med flera språk": www.ladberg.pp.se/barnm2.html

Jag och min australienska man lever i Guatemala så vi har tre språk runtomkring oss. Vad jag märkte när jag åkte till Sverige på besök med vår son, 21 mån, var att han låg märkbart efter i språkutvecklingen i jämförelse med hans jämnåriga. De talar tre ords meningar och min pojke säger "kommandon" som t.ex gå! ner! mera! mamma!
en kvinna som bor här berättade för mig att med flera barn har det tagit upp till 3 år innan de pratat ordentligt men då har de kunnat växla obehindrat mellan språken. Låter som något att se fram emot. :)
en tjej som min son brukar leka med, lite över 2, växlar dock perfekt mellan svenska och spanska. Hon t.o.m uttalar personnamnen olika beroende på vilket språk hon använder!

Frederica: Intressant det där! Planerar ni att bo kvar i Guatemala på lång sikt? Hur kom det sig att ni flyttade dit? Nyfiken... är sonen hemma på dagarna eller hur gör ni? Pratar han med er på ert respektive språk eller föredrar han något språk som han mest använder?

Är lärare med specialicering inom tvåspråkighet samt att vår son blir tvåspråkig...intressant tråd ;)

vi bor i holland med våra två barn, födda här. jag är svensk och min man holländare. Vår dotter är just fyllda ett och pratar inte än förutom mamma/pappa/där, vilket är typ samma på båda språken. Vår son som är 3 år nu pratar mest holländska. Han går på holländsk förskola 9 h i veckan och dom flesta kompisarna pratar holländska. jag försöker så gott det går att få svenskan att vara viktigare i vårt hem, dvs svenska dvd/vhs filmer, svenska cd-skivor, böcker, svenska föreningen etc. vi pratar ofta på telefon med morfar och mormor och försöker träffa våra svenska vänner (med barn) här så mycket som möjligt. Eftersom jag och min man pratar holländska så blir det språket i familjen när pappa är hemma. jag pratar i princip svenska med barnen men kan också just i situationer med andra barn känna mig nödsakad att översätta helt eller delvist. tycker ibland att det är svårt att inte glida över till holländskan eftersom jag bott här i 12 år och pratar nästan felfritt. men jag märker att sonen förstår allt jag säger på svenska, och det tycker jag är viktigast. jag tror man får acceptera att minoritetsspråket inte kan vara lika starkt som det andra som talas och finns runt omkring barnen hela tiden. på senare tid har vi märkt att han börjar förstå att det är olika- han kommer ibland in och säger något till mig med holländsk ordföljd men med hälften svenska ord och sen säger han samma till pappa- fast då helt på holländska! och mycket populärt just nu är : mamma säger bil och pappa säger auto!!!

Nu kom jag ihåg en familj på gatan där jag växte upp, deras barn pratade skånska med föräldrarna och gnällbältesdialekt med kompisarna. Räknas det?

@ jsmfb

JA! Det räknas!! Rent språkvetenskapligt så är gränsen hårfin (om den ens går att hitta) mellan dialekt och språk. Att växla mellan två dialekter är ibland som att växla mellan två språk.

Jag är själv tvåspråkig, har finska föräldrar men född och uppvuxen i Sverige. Mitt första språk blev finskan, och det är fortfarande mitt känslospråk - trots att jag egentligen inte använt det på snart 20 år. Jag pratar numera svenska med mina föräldrar, min farmor som var den som höll liv i min finska är borta. Nu bor jag i Spanien sedan nio år tillbaka, har spansk pojkvän och en liten son på två månader. Jag ser det som en självklarhet att han ska bli tvåspråkig - men vilket språk väljer jag?!? Jag vet inte hur en barndom känns som på svenska, om ni förstår vad jag menar, min mamma varken tröstade eller grälade på mig på svenska. Samtidigt är Sverige det landet som jag har starkast anknytning till och antagligen det enda som min son någonsin kommer att besöka!

Tvivla inte, ni som har möjligheten att lära era barn två språk. Det är en viktig kunskap och en rikedom, det är samhörighet, en kulturell identitet. Det är inte hela världen om det utländska språket, mammas eller pappas känslospråk, blir mindre perfekt. Det är ändå en gåva för livet.

Vi bor i Tyskland och jag har pratat svenska med min son sedan han föddes och min man tyska. Jag och min man pratar tyska med varandra. Linus som är 4 år pratar accentfri svenska och tyska och kan översätta från språken snabbare än jag.

Jag var väldigt rädd från början hur det skulle gå m.m. men jag skall säga att det är ju så otroligt enkelt att prata sitt eget språk med sitt barn och det var ju lättare än jag trodde att lära honom 2 språk.

Nu är det ju så att vi bor i Sverige från december till april varje år och det är nog därför som Linus har lika stort ordförråd på svenska som på tyska.

Varje morgon och kväll tittar han på Bolibompa och jag läser endast dom böckerna som är på svenska. Om han vill lyssna på någon tysk bok så brukar jag översätta (så gott jag kan) och läsa den på svenska ändå eller så får pappa läsa

Alla som är oroliga: Det kommer att gå som en dans. Det är jättelätt när man väl är inne i det hela

Mama Mari: Vilket uppmuntrande inlägg Precis sånt man behöver höra! När vår kotte blir lite större ska vi se till att han får se mycket på svenska filmer och så. Han är bara ett halvår än men jag ska vara noga med att prata svenska med honom. Lite svenska vänner skulle nog också hjälpa till en hel del.

Gunilla Ladberg skriver (ej direktcitat), att det aldrig är så att barnet får för mycket av ett språk, utan snarare så att det ibland inte finns tillräckligt många orsaker att lära sig det. Minoritetsspråket kanske inte känns viktigt eller så kanske språket har låg status. Det är alltså inte så att för att bara en förälder pratar ett språk, minoritetsspråket, så blir det svårt att lära barnet det. Det handlar om att det måste finnas tillräckligt många skäl att kunna språket.

Ganska självklart detta, men det ger ju visst perspektiv på kommentarer som att "barnet kommer kanske knappt att prata svenska om han mest hör engelska och mest bara du pratar svenska..."

Min lilla är 2 år nu och talar upp till fyra ord i en mening. Hon blandar ofta mellan svenska och tyska och har inte riktigt fattat att det bara är mamma som pratar svenska. När vi är ute nånstans så kan det hända att hon ser ett barn och ropar "Hej! Leka med mig!" på svenska och den (vanligtvis) tyska ungen fattar naturligtvis inte ett skit av vad hon vill!! Först när det andra barnet också börjar prata med henne så växlar hon till tyska.

Intressant trad.... jag har en son pa 11 manader, jag pratar svenska med honom och har gjort det sedan han foddes, min sambo pratar spanska med var son och vi pratar engelska mellan varandra sa var son kommer att bli 3 spraking.

Jag har last att om man pratar med dem i olika sprak fran fodseln kommer det att bli lattare for dem att lara sig sprak an att vanta tills dem blir aldre.

Sa vi har bestamt oss att jag pratar svenska, sambon pratar spanska med honom och eftersom jag bor i Usa blir ju engelskan valdigt latt att snappa upp. Jag pratar dock lite engelska med sonen nar sambon ar i narheten for att han skall forsta, jag brukar saga samma mening i svenska o engelska.

Visst dem kanske blir lite senare med att kunna saga fulla meningar, men jag tycker inte man skall skynda pa. Vilken gava det ar vi ger vara barn om dem kan prata flera sprak fran borjan. Barn lar sig valdigt snabbt.