Svimmade under förlossningen?
Jag var med om en obehaglig upplevelse under min andra förlossning. Det hela gick ganska fort fram, och smärtan var väldigt intensiv. Jag tog lustgas, precis som första gången. Min sambo och jag är ensamma i rummet, och han ska just gå och känna på badvattnet när han ser att jag ser lite konstig ut, som om jag håller på att somna. Det är just i slutet på en värk, och jag ligger med lustgasmasken för munnen. "Är du vaken?" frågar han, och då har jag tydligen nickat tillbaka. Som jag då upplever det så böjer han sig ner över mig tillsammans med en okänd sköterska och frågar "Är du vaken?", och denna bild upprepas för mina ögon gång på gång medan den försvinner iväg med accelererande fart. Samtidigt hör jag gaspumpen, vattenkranens tjutande och bebisens hjärtljud som ett stigande inferno av ljud som bara går mot ett tjutande. Det känns som jag (och bebisen med mig) faller bakåt ner i ett svart hål, och till sist är allt svart, det tjuter, och jag drabbas av insikten om att jag dör, och har fallit för långt bort för att kunna kämpa mig tillbaka. En sista gång ser jag min sambos ansikte framför mig som ett farväl.
Jag börjar då storgråta, och det får mig att vakna till liv. Min sambo står vid badkaret, så jag ser honom inte, och tror att jag är ensam. Jag vet inte om jag är död eller levande och letar febrilt efter en larmknapp. Då jag inte hittar någon så börjar jag i panik slå på alla knappar på datorn bredvid för att få någon att komma. Min sambo springer fram till mig och tröstar mig.
Barnmorskan kommer in och säger bara att "ja, ja lilla vän! Du har bara tagit för mycket lustgas och somnat! Det är vanligt och händer ofta att man får lite mardrömmar!" Det kändes inte alls bara som en mardröm, och där låg jag i min dödsångers och skulle koncentrera mig på att föda barn! Krystvärkarna kom efter bara ett par minuter.
Jag har pratat med en psykolog på bvc om detta, och hon tror att det som hände var att jag faktiskt tuppade av, och fick en utanför-kroppen-upplevelse eller nära-döden-upplevelse. Kanske var det smärtan eller blodtrycket? Eller var lustgasen felblandad? Under min första förlossning funkade lustgasen jättebra, och min sambo testade lustgasen både denna gången och vid hans första barns förlossning, och tyckte att den verkade MYCKET starkare denna gången.
Är det någon annan här som varit med om något liknande under en förlossning? Har väl inga större men nu efter, men tänker ofta på vad det egentligen var som hände...
Tacksam för svar.
) efter Eda istället. Efter nästan 2 timmar kom narkosläkaren och började lägga Edan på mig. När jag ligger där på sidan och han gör i ordning bakom min rygg så svimmade jag. Jag tänkte att nu tror dom att jag dör så jag kände mig tvungen att få dom att förstå att jag levde. Jag försökt trycka sambons hand som jag höll i min men det gick inte - jag kunde inte röra mig..... Hela tiden såg jag mig utifrån, uppifrån - helläskigt! Efter ett tag, vet inte om det var sekunder eller minuter så "kom jag tillbaka". Ingen i rummet märkte något..... Eftersom jag slutade ta lustgas så långt innan min upplevelse så tror jag inte den hade med saken att göra. Inte heller att jag skulle ha svimmat av smärta pga Edanålen för jag kände inte ett dugg av att den sattes på mig. Jag är säker på att jag svimmade, varför vet jag dock inte.
