Har fler problem med sina före detta?

Alla verkar ha det riktigt bra??

Har haft men de har löst sig. Inge speciellt med det. Bara ett ex som ringt med jämna mellanrum under XX år och det har retat upp sambon som säger sig veta exakt varför hon ringer.

Har på något sätt lyckats hålla mig från psykfall under mina levnadsår

Inga problem alls faktiskt. Har delad vårdnad om "världens bästa hund" med exet och det fungerar otroligt bra.
Exet och jag bodde ihop i 3 månader efter att vi gjort slut. Det var tufft som fan men jäkligt bra nu i efterhand har jag insett. Vi tog alla fighter o diskussioner då. Idag kan vi mötas som människor och inte fiender.

Inga problem så länge det rör diskussioner om barnen. Allt annat som kommer ur hennes mun tar mitt skitsnacksfilter hand om.
Hon bedrog utan någon som helst förklaring, därav filtret...

Filter kan vara väldigt bra att ha till hands!
Själv har jag inte haft några riktigt seriösa förhållanden innan det jag är i nu med min fästmö, så har som ingenting alls att göra med dem längre..

Problem vet jag inte, men nog var det en smula irriterande.
Mitt ex ringde mig hem sent en kväll. Min dotter och sambo hade somnat. När jag svarade klickade det bara. När jag kollade upp numret på Eniro så var det X:et.
Några månader senare ringer hon. Jag blev väldigt överraskad. Hon börjar nyfiket fråga var vi bor, om jag jobbar kvar och hur det är att ha blivit pappa. Sen säger hon att hon städat förrådet och hittat ngt gammalt foto och ngt gammalt köksredskap från tiden då vi var ihop. Och hon undrar om jag vill ha tillbaks det.
Hon erbjuder sig att komma och lämna grejerna på mitt jobb.
Helskumt eller vad tycker ni??
Hade jag velat ha de sakerna och ansett de vara viktiga för mig hade jag väl hört av mig långt tidigare.
Hon kom aldrig med grejerna trots att hon lovat det.
Har träffat henne på krogen ett par gånger sen dess och hon har inte nämnt nånting om detta. Hon har bara varit inställsam och nyfiken på hur jag har det.
Vad betyder detta tror ni? Hur skulle ni tolka detta+?
Själv ahr jag mina aningar.

Jodå, jag kan sälla mig till problemgruppen ... (sen om det är hon el jag som har problem får jag väl låta vara osagt).

Dock har vi meningsskiljaktigheter om det mesta när vi språkas vid tyvärr, vilket inte gagnar barnen. Sen är penningfrågan alltid ett återkommande ämne. Personligen tycker jag x'et lägger sig i saker som har med mitt nya liv att göra och därmed inget med henne att göra. Är väl nåt äganderättsförbehåll som hänger kvar på nåt sätt. Mitt skitsnacksfilter är väl inte tillräckligt effektivt kanske...

Träffade på ett gammalt ex på stan - Småpratade lite! Sedan frågade hon om vi skulle fika & umgås resten av dagen för att senare ta en krogrunda och avsluta kvällen hos henne.

Förklarade vänligt men bestämt att jag har sambo sedan sju år tillbaka och ett barn på väg vilken dag som helst. Hon blev faktiskt arg och kallade min flickvän för fet padda. Avslutade samtalet och gick där ifrån.

Några dagar senare fick min sambon ett anonymt brev där det stog att jag var otrogen den aktuella dagen m.m. Berättade så klart direkt jag kom hem för Therese vad som hänt - Vi känner varandra så väl och vi båda vet att den andre aldrig skulle vara otrogen! Så hon förstog att det var denna person som ville förstöra.

Har dock inte hört i från personen igen. //Fredrik

Hr haft en massa problem men nu går det inte att ha mer kontakt än nödvändigt bara för dotterns skull. All annan kontakt är bara till ondo.
Provade vara vänner ett tag men när jag träffade en ny tjej kom allt upp igen. det enda sättet hon kan provocera på nu är via dottern, (tyvärr) men det har ordnat sig sen hon träffat en ny kille.

Berätta lite om ditt problem..

Stora problem...konstigt nog så borde allt va bra men..
Mina sista känslor för henne dog ut när vi sepererade och lika för henne sa hon. Så eftersom ingen av oss har kvar dom känslorna så borde ju allt va frid och fröjd eller?
Hon träffade en ny ganska snart efter så borde ju va jag som var sne men bryr mig inte alls konstigt nog...Vet inte kanske är det därför hon är som hon är för just nu är hon ett helvete..Gör allt för att såra eller göra mig förbannad, men vi har en gemensam dotter så jag vill att vi ska ha någorlunda kontakt för hennes skull. Senast idag fick jag veta att jag inte ska få ha "vår" gemensamma hund som vi haft i 8 år,kom alltid varannan vecka med lilltjejjen.

Väntar bara på vad som händer näst, och hur mycket man igentligen ska ta..

Du ska inte ta nått alls från henne - så länge hon kan köra med dig kommer hon att fortsätta. Bit ifrån och säg att hon får ge sig, förklara att hon förstör för sitt barn genom att inte respektera sitt barns pappa - oavsett vad hon känner för dig så är du ju barnets pappa.

Jag kände länge att jag tog för mycket, sen insåg jag att jag inte behöver ta nått alls. Sen en månad tillbaks är det lugnt och hon verkar just nu (igen) acceptera att hon inte kan ösa skit över mig. Jag förslog att vi skulle ta upp vår gamla familjerådgivning för att lösa de problem som ligger kvar, men dit vill hon inte igen.. så just nu är det stilla. Precis lika lugnt som det blev förra våren efter att jag berättade för henne att jag skulle kontakta familjerätten om de försök till umgängessabotage som förekom tidigare inte upphörde.

Just att hon slutar med sina påhopp är förutsättningen för att kunna ha en någorlunda kontakt, annars så är det bara det direkta om dottern som är intressant att ha kontakt om.

Då du mår dåligt av det sätt ni har kontakt nu så tycker jag att du ska berätta det och stå för att all kontakt utom det som handlar direkt om erat barn får vara. Så småningom mår du bättre och kan låta de problem hon har rinna av dig.

Gör dig själv och ditt barn en tjänst genom att inte delta i något skilsmässokrig.

Bara jag skrev 2007-11-07 21:57:09 följande:

Jag har det så otroligt bra ställt att mitt X sedan många år gick bort pga sjukdom strax efter att jag flyttade ihop med min nuvarande sambo.. Det känns väldigt skönt att det inte kan dyka upp några "spöken i garderoben" nu när vi fått en dotter och lever "vårt" liv!

Kan starkt rekommendera boken "Pappadagar i råttans år"... snacka om att man känner igen sig även om vissa situationer är lite väl långt dragna kanske och jag skrattade gott många gånger på tåget från Stockholm. En bok att läsa för alla som gått igenom en skiljsmässa med barn!!!

Och har problem med sina X måste jag tillägga...