livrädd

Jag var förlossningsrädd INNAN jag födde min son för 6,5 måand sedan. Jag fick gå o prata några gånger med en BM.
Det jag kan säga, om det är nånt röst är att de har superkoll på dig och ditt barn så om barnet skulle börja må dåligt så ser de det o kan åtgärda det.
Jag fick eda och det var det bästa jag gjort. Tror det är väldigt ovanligt att de sticker fel. Det är ju en narkosläkare som gör det så det är ju den mest kompetenta personen som gör det.
Det gör ont att föda barn och man är öm o spak efteråt men man piggar på sig fort. Jag upplevde min förlossning som att jag blev helt fokuserad och liksom gick in i mig själv och uppgiften att föda så jag tänkte inte så mycket mer än att andans mellan värkar och jobba med kroppen genom hela processen. Hade ingen koll på klockan alls. När krystvärkarna kom kändes det som en befrielse att få jobba o krysta. Det bara kom automatiskt att krysta och hela kroppen jobbade med det. Nu ville jag bara krysta och pressa o ha mig. Det är jobbigt fysiskt att krysta men du orkar mer än du tror. jag hade ett långt krystarbete och jag orkade. Bm pushar dig och stödjer dig igenom hela arbetet.

Om du spricker o får sy så tror jag att det är det är en mindre del av hela upplevelsen. Det läker fort där nere. Jag sprack lite o märkte det inte alls under själva förlossningen.

Innan jag födde hörde jag talas om urkraft som kom fram vid en förlossning och jag fnös åt det för jag tänkte att det bara var nåt flum-dravel men jag måste nog säga att jag håller med om det att det kommer oanade krafter ur en som man inte visste man hade. Hela du blir fullkomligt fokuserad o hela din kropp jobbar på. Rätt häftigt att vara med om det!
Det är en väldigt häftig grej att dela med sin partner.

´Hoppas du fått lite svar på dina funderingar!

Hej.
Förstår dig...hade precis samma tankar...för mig blev det akut snitt och jag som hade tränat andas etc så blev det bara in och ut med ungen...jag fick ta ep-sprutan(jag som e livrädd sprutor) men ack så liten spruta...det va som en vanlig liten spruta...det gjorde inte det minsta ont. Sen domnade bara benen av...
Du kommer att fixa det där sååå bra, tänk inte så mkt på det:) jag vet att det är svårt...men snart har du en liten underbar söt bebis...
Jag mår livet...min lilla 4mån Meja är det bästa som hänt mig..fast jag hade ont...(efter) nu är det glömt.
Lycka till/ Lillis

Jag var inte rädd men jag måste bara få skriva att du inte ska oroa dig. Jag ska inte säga att det inte gjorde ont för det gjorde det verkligen och jag kan säga att jag INTE skulle ta epidural men det gjorde ju så ont att jag inte hade nåt val och det är det bästa jag nånsin gjort. Tänk inte på det som hände din mamma utan tänk på alla som har blivit hjälpta av epiduralen i stället. Direkt efter förlossningen så sa jag att jag ALDRIG skulle ha fller barn men jag tror att det tog en vecka så ändrade jag uppfattning. Det är det mest otroliga jag har varit med om, trots denna smärta (som man faktiskt glömmer).

Jag hoppas att allt går bra!