Är livrädd för att krysta:(

Försök att tänka på att paniken faktiskt hindrar dig att få ut bebisen.
Jag har oxå råkat ut för den där panikkänslan ett par ggr.
Senaste förlossningen började den komma.
Men då tänkte jag på kvinnorna i "riskförlossningar" på Tv4-fakta, som bara pressar ner hakan och krystar för glatta livet utan ett ljud.
Och det hjälpte faktiskt. Va nog med all säkerhet inte ljudlöst men ut kom han på bara 2 krystvärkar.
Så titta på det tv-programmet om du har möjlighet, är riktigt spännande

Och lycka till, det kommer gå bra ska du se!

Varje förlossning är unik, glöm inte det. Jag har fött två barn och tyckte som du att krystvärkarna var hemska första gången. Kändes som jag skulle gå i två deler och jag sade till och med att "Det här går bara inte"...men det gjorde det.Andra gången var öppningsskedet mycket värre. Du är nu lite bredare och du har fött ett barn samma väg vilket gör att åtminstone för mig kändes lättare andra gången. Tog 5-8 krystvärkar så var min son född och jag har 7 år mellan mina barn, så det är inget som "går tillbaka" till ursprungsskick utan när man fött barn en gång så vet kroppen vad som ska hända. Jag tyckte däremot att öppningsskedet var mycket värre andra gången då det gick så otroligt fort, jag hängde inte med. Hade bestämt mig innan för att stå på knä men skakade i benen så otroligt så det gick inte, utan blev på sida igen och det gick jättebra.

Lycka till!

Tänk på att det funkade sist, och att det faktiskt är tur att krystningsvärkarna kommer så man vet när man ska krysta )

Tack för era svar.Jag ska prata med min barnmorska oxå.Se om hon kan lugna mig ytterligare lite:)

Jag fick rådet att

1) Hålla mig i några handtag på sidan av sängen för stöd.

2) pressa fram huvudet.

3) "Rikta" krystningen neråt/framåt.

4) Inte använda lustgas, för då tappar man fokus och kraft.

5) Pressa upp knäna mot hakan, så jag blev som en boll liksom.

Sedan skrek jag som en besatt för att få mer kraft kändes det som. Det tog verkligen udden av smärtan, för jag hade knappt alls ont, bara när huvudet skulle ut på det bredaste stället sved det lite.

Glömde: Jag fick även tipset att byta luft några gånger under varje krystning och ta nytt andetag. Då gick det bättre.

Jag var så rägg att jag grät nu under andra förlossningen. Med första barnet låg jag i gynställning och tappade kraft, fick panik tillslut. De hade tagit bort edan så det var i princip utan bedövning under krystning(vilken tog en timme).Det kändes som bm struntade i mig och bara ville ha fram barnet:( Nu andra gången stod jag upp i gåstolen(hängde)och fick behålla edan, det tog ca 4 krystvärkar som jag höll emot lite sen var hon ute. Jag var sååå förvånad över att det inte gjorde mer ont och att hon bara gled ut. Sonen fick de hjälpa till och dra ut...Jag var så lättad och grät även efter för att det gick så bra! Så lyssna på din kropp är mitt råd. Strunta i omgivningen och ta det i din takt. Du behöver inte stressa på utan följ med i krystvärkarna, vågar du inte ta i för kung och foster land laddar du för nästa värk.
Jag höll emot lite med flit ett par krystvärkar tills jag kände NU ska hon ut! Svårt att förklara men gå in i din kropp och känn efter, kom överens med dig själv hur du vill föda. Det finns ju i oss!

Förresten min dotter kom den 28/12-06! Det är ett bra datum så det kommer säkert gå lika bra för dig! Kom ihåg att det är lättare andra gången.....:)

Jag vill säga tack för alla underbara svar:)Jag hoppas jag kommer över denna otäcka känsla.Jag är redan ganska orolig o det är juh 4 månader kvar:(Hur ska detta gå?!

Ett tips, ligg INTE på rygg! Då blir det mycket värre, föda i uppförsbacka. Jag födde min andra son på knä vid huvudändan i sängen. Kanon, ett par tre krystvärkar sen kom han nerdunsande på sängen. Använd tyngdkraften, det funkar!

Nr ett tvingades jag ligga i gynställning på rygg...Fy f-n! Aldrig igen!

...glömde min son nr två...kom 28/12-01

Vad jag tyckte bäst om under mina barns förlossningar var just krystvärkarna. Jag behövde inte göra något, de bara kom och kroppen gjorde det den skulle.

Hoppas att det går bättre för dig denna gång.

Häftigt att läsa dessa inlägg! Hade en generellt tuff första gg med igångsättning och värkar konstant utan paus. Förlossningen gick nog för fort (4 tim). När sonen skulle ut hade jag bara haft allt som allt 15 min med avhuggna värktoppar-eda. Sedan hade jag gått från mina 5 till 10 öppna cm...Allt var kaos eftersom sonen hade navelsträngen hårt runt halsen flera varv och fick avnavlas med bara huvud ute. Då det var bråttom låg flera bm på min mage och tryckte och läkaren drog med sugklocka som lossnade flera gg. Full kaos...Det var dock inte det värsta för mig. Jag var i paniktillstånd över att jag trodde att jag skulle dö av smärtan under utdrivningen. Skrek i panik...Hoppas jag kan göra utdrivningen bättre denna gg. Skall nog försöka fokusera på hur jag skall gå tillväga rent praktiskt om jag får välja. Gravid v 21 så en bit kvar...Lycka till alla!

Jag kommer just från ett samtal med en barnmorska på förlossningen för att jag tyckte att förlossningen var så jobbig sist. (Inte krysvärkarna utan själva värkarbetet)

Om du har panikkänslor över detta så prata med din bm så kan hon skicka en remiss till en "psykologbm". Det kändes jättebra att prata med henne och hon gick igenom mina tre förlossningar steg för steg och hon lovade att jag kommer att få allt den hjälp jag kan få så fort jag kommer in. Rekommenderas varmt!

Krysvärkarna är säkert inte lika jobbiga andra förlossningen. Jag krystade i en timme första ggn och två minuter under de två andra förlossningarna. Den första bebisen har liksom banat vägen för nästa.