ÄR RÄDD

Det kommer gå så bra! Lycka till!

Incommunicado
Jag har också förlikat mig med tanken på ett snitt i nödfall men då får de söva mig, de sätter inte in den där hästnålen i min rygg så länge jag är frisk och med i matchen.

Jag gick också profylaxkurs innan första, gick en repetion innan andra och ahde inte klarat mig utan det jag fick lära mig där.
Denna gång ska jag blanda profylaxen med Dyktekniken är det tänkt, min ena hem-BM är "grundaren" till dyktekniken så jag har värdens bästa "guide" med mig när det är dags :P

Om du verkligen är rädd, ska du söka professionell hjälp. Tala med din BM och be att få komma till Aurora, det var guld värt för mig. Jag fattade inte hur bebisen skulle komma ut, för jag var lika rädd för vaginal förlossning som för kejsarsnitt från början. Men min Aurora-BM var underbar och rädslan bearbetade jag nästan helt bort till förlossningen (valde till slut själv att föda vaginalt). Till nästa gång kommer jag inte vara rädd och det är såååå skönt! En del verkar inte vara nöjda alls med Aurora, men för mig hjälpte det verkligen, tror det är väldigt beroende på vem man får.

Usch, jag blev rädd igår för min förlossning, var inne i Lund för sömnlöshet, fick en läkare som inställsamt falskt leende ville ordinera två panodil och skicka hem mig. Medan jag utmattad satt och grät och sa att jag inte alls pratade om någon igångsättning, bara något som kunde få något som lät mig sova.

Kan ni tänka er på förlossningen när man har hemska värkar och den idioten säger "gå hem och ta två panodil".

Tills igår såg jag fram emot förlossningen.

Polola77
Tyvärr så är det just så det är på många ställen.
Förhoppnigsvis så får du en lite mer human barnmorska när det väl är dags.

Det finns så många anledningar till att jag planerar att föda mitt barn hemma och detta är tyvärr en av anledningarna för nu vet jag att ringer jag och säger "Det har startat, kom hit" så kommer båda mina barnmorskor inom loppet av 30 minuter.
Ingen som ifrågasätter, ingen som tycker jag är tramsig.

Jag tror det är viktigt att
¤ läsa på (jag ser att du har fått massa bra litteraturtips).
¤ sätta ord på rädslan (vad exakt är du rädd för?)
¤ be din BM om hjälp! (det finns stöd att få för förlossningsrädda!)
¤ en profylaxkurs som jag ser att du har fått tips om är nog inte heller dumt...

Jag var inte rädd för min förlossning men förberedde mig på det värsta. Att smärtan skulle vara helvetisk och att precis vad som helst skulle kunna hända. Det visade sig att förlossningen var mycket mycket lättare än jag trodde. Smärtan var inte så illa, den var inte ens outhärdlig (jag behövde därför inte epudial). Förlossningen blev enbart en positiv upplevelse! Och jag ska nu föda snart igen (ca ett år efter förra förlossningen) och det skrämmer mig inte det minsta!

Förbered dig på det värsta, att vad som helst kan hända (akutsnitt, helvetisk smärta etc) men med tanken att du kommer klara av det ändå! Smärtan är ju ändlig och det ju inte farligt att föda barn. Jag är säker att det kommer gå jättebra för dig! Det har det gjort för så många kvinnor före dig!

Gör du detta kanske det blir likadant för dig som mig - att förlossningen blir en positiv upplevelse - så mycket bättre än du någonsin kunde förvänta dig!

Sterna: jag var rätt inne på hemförlossning ett tag, men min sambo är ny på det och han blir rädd bara för tanken på det. Får väl jämka och åka in..

Polola77
Det var i det läget vi var i här hemma när jag väntade första barnet. Jag drogs till tanken på att föda hemma men mannen sa blank nej och då var det inte mycket att orda om för det gäller att båda är trygga.
Jag skulle iaf inte vara trygg hemma om min man inte var trygg med det.
Vi hade tur när vi kom till sjukhuset och fick en BM som var en ängel "hur vill du föda?"
"Tja, hade velat föda hemma men det var för mycket motstånd från omgivnignen"
"Nämen oj då, då får vi ge dig en hemfödsel fast här"
Och det fick jag, kanske därför mannen ändrade sig och tyckte det var ok men en hemfdsel till barn nr2 och nu vill ingen av oss in så vida det inte är akut.

Wow! Så kan det ju bli! Vilket bra emottagande du fick. Nu blev jag lite fylld med hopp igen

Samma sak här, jag kan ju inte känna mig trygg om jag känner att jag kört över min sambos vilja och att jag vet att han är rädd/nervös.

Berätta hur de gjorde för att det skulle bli så hemlikt som möjligt! Skippade de att koppla upp dig på ctg:n t.ex.? Hade du lustgas ändå?

Jag hatar nog mest känslan av att bli uppkopplad på ctg och lämnad i några timmar i ett rum i en sjukhussäng. Det känns som "löpande band principen". Sen kommer BM in, ja, det ser ju bra ut, pratar lite och går iväg. Bläääää!

Polola77
Nu födde jag på BB Stockholm där miljön redan är hemlik.
Jag satt med CTG i 30 minuter, sen kom BM in med 15 minuters mellanrum för att kolla hjärtljuden.
Hon var noga med att itne prata nder värkarbetet utan fick ajg en värk så tystnade hon och fortsatte först när värken var borta.
Hon erbjöd aldrig någon medicinsk smärtlindring utan erbjöd varm vetevärmare (som flög ner på golvet efter 1 sek för den gjorde bara ont) och när vattnet gick precis som hon kom in så tyckte hon det var kanon att vi satt på duschen :P

Hade någon erbjudit mig medicinsk smärtlindring där och då så hade jag tackat ja till allt men efteråt mått dåligt över det eftersom jag innan inte ville föda med något utan klara mig på andning och avslappning.
Visst, jag håller med alla som säger att man itne ska ha ondare än nödvändigt mig för mig var smärtan inte problemet utan snarare alla bieffekter på de medicinska smärtlindringsmetoderna och eftersom de var en del av min rädsla så ville jag klara mig utan det så långt jag kunde.