Finns det ngn mer som bestämtsig för att nästa förlossning minsann ska bli bra?

Jag går inte på någon profylax. Tänkte göra det  men har kräkts och mått pyton de första 27 veckorna så det har inte blivit av.

Det där med BM som trycker på magen var jag också med om. Men jag bad henne dra åt h-vete...... Hon hade dessutom precis gått på sitt skift så vi hade inte ens presenterats innan hon började trycka på mig..... BLÄ!!!!

Jag har tänkt att gå på samtal innan förlossningn, men det har inte blivit av ännu. Ska ta upp dt med BM igen nästa vecka. Snitt känns inte som ett alternativ för mig just nu.^Är lika rädd för det.....

Min första förlossing var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Sa att jag aldrig aldrig kommer att bli gravid igen.

Min graviditet  var fantastisk med förlossningen var en upplevelse som jag aldrig kunde föreställa mig. Det var det mest traumatiska jag någonsin upplevt. Det var sugklocka och jag sprack hela vägen. Kunde inte sitta på 3 månader.

När jag blev gravid igen förra april, visste jag inte om jag skulle orka att gå igenom vad jag gick igenom sist. Jag beslöt mig för att inte prata om min otroliga ångest inför själva födandet med min partner för, för mig kändes det bäst så.

Måste säga att när jag födde min dotter Freja var det bästa och mest underbarste som hänt. Skulle kunna föda igen i morgon. Med tanken på vad jag gick igenom med mitt första barn, hur kan det vara så olika.

Jag kände knappt mina värkar, kom in på sjukhuset klockan 14.15 och hon föddes 15.oo och jag kände knappt någon smärta alls. Så fort hon var född sa jag, det här gör jag igen i morgon!!! Jag som alltid har trott att kvinnor som sagt att vadå smärta, nu är jag en av dem.........trodde aldrig att föda ett barn kunde vara en sådan fantastisk upplevelse.

Kram
anna

Min första förlossning var en mardröm. Var precis som du jätterädd för förlossning nr 2. Hade ångest osv...Men det var en enorm skillnad!! Förlossning nr 2 tog 1/3 av tiden och var fullt uthärdlig! Så visst kommer det att gå bra för dig!! Ett tips är att våga tala om på förlossning att du är rädd, de tog mycket hänsyn till det och hjälpte mig jättemycket. Håller tummarna och lycka till.

Hej där!

Vad härligt med en tråd där ni fokuserar på vad ni ska förändra och göra för att få den förlossning som ni önskar för er och era barn!!!

Jag tycker att det är toppen att ni vänder er till Aurora och får den förberedande hjälp ni söker. För många skulle en doula under förlossningen vara ett stöd både för den födande kvinnan och för er partner. En känslomässig fänder som finns där att förklara, stötta , trösta, pusha och inte vika från er sida.
Ni kan gå in och söka på doula.nu, där hittar ni doulor i ert område. Lycka till!!

Så Kul att höra positiva upplevelser!!! Tack för alla uppmuntarande ord!!

Den här veckan har jag och sambon tränat "fejkvärkar" med nyp och isbitar, och jag har andats och andats   Vi har en gång kvar på Profylaxen, och jag tycker verkligen att det än så länge är jätteinspirerande och peppande!! Rekommenderar det starkt.

Vore kul att veta hur ni andra förberedde er inför första förlossningen?

Vad glad man blir när man hör om positiva andra förlossningar! Jag hoppas så innerligt att det verkligen blir bättre nästa gång!

För mig är det så att jag är mest rädd för smärtan. Inte så mycket för att det ska ta tid eller så. Jag kunde verkligen inte klara av smärtan...... Efter 20 minuters värkar åkte vi in till förlossningen, för jag trodde att jag skulle dö minst.... Var redan öppen 5 cm, så jag antar att det gick för fort........

Memlan: Det låter ju helbra att träna sig innan Men varför ha mer ont än nödvändigt?..... Hoppas verkligen att profylaxen hjälper dig! Önskar som sagt själv att jag visste mer om det. Jag höll andan under förlossningen vilket bara gjorde allt värre.....

Toadette: Hihi, jag höll nog oxå andan när värkarna väl började ta i... Är också så himla rädd för smärtan, får nästan panikångest när jag tänker tillbaka på när en värk är över och man vet att snart kommer en till som kommer göra lika ont... huuuah..

Min första var toppen min andra blev jag igångsatt med dropp det var inte kul gick så fort och värkana gjorde verkligen ont och mitt uppe iallt så lurade dom på mig stirila kvaddlar och jag som redan hadde ont känndes det som en hel bisvärm innan jag fick bort hennne och nålarna sedan hanns det inte med någon bedövning förutom lustgasen. Men denna gången har jag skrivit i mina papper absolut inga kvaddlar och sagt till min kära make detta med så nu hoppas jag på en som min första. Lycka till för er anndra. )

Vilken bra tråd!

Jag upplevde min första förlossning som oerhört traumatisk. Den gick ändå fort, ca 5 timmar. Men jag hängde inte med i vad som skedde och smärtan blev för mycket. Trodde aldrig att ngt kunde göra så ont. Jag fick panik, hyperventilerade och glömde helt att andas. Höll emot när jag skulle krysta och allt var bara kaos kaos kaos. Kunde inte känna någon glädje när min dotter var ute. Tänkte bara om och om igen "Det är över, aldrig mer igen".

Nu är jag gravid i v.32 och har varit så oerhört inställd på att snittas. Men så var jag på obligatoriskt Aurorasamtal inför beviljande av snitt, igår. Hon sade en massa bra saker som faktiskt fick mig att tänka om lite. Nu känner jag jävlaranamma att jag ska fixa det.
Jag är även rädd för snitt och ser inte fram emot den långa läkeprocessen efteråt. Så nu ska barnet ut den "rätta" vägen!

Har anmält mig till gravidyoga för den återstående tiden fram till förlossningen för att lära mig fokusera på andningen. Profylaxkurser verkar inte förekomma häruppe (sundsvall).
Ska även på fler Aurorasamtal och troligtvis få ett snittlöfte som backup om jag skulle panika ur - kan vara bra att ha i bakhuvudet även om jag förhoppningsvis inte kommer använda mig av det.

Min Aurorakvinna sa bla:
* Att jag ska tänka mig värkarna som en våg, där toppen på vågen är när det gör ondast. Alltså jag ska fokusera på detta i lugn o ro flera ggr dagligen och föreställa mig smärtan och andas mig igenom den
* Att jag ska ta fram det som trots allt var positivt förra gången, minsta minsta lilla. För mig var det ju inte ens min dotter, utan jag tänker på känslan efter hon var ute - att det är över. Samt att det var skönt att bli ompysslad med fika efteråt.. (låter kanske stört, men....)

Hur förbereder ni andra er? Och vilken vecka är ni i ?

Memlan83: jo BM var riktigt puckad, tråkigt när det blir sådär, men som du säger det gäller att stålsätta sig till nästa gång. Fast nu har jag istället blivit lite rädd för att ens bli gravid för tänk om jag inte får beviljat kejsarsnitt som jag gärna vill ha denna gång eftersom vi kommer att gå i Göteborg då.

Är det nån som vet hur man går tillväga om man vill ha planerat kejsarsnitt i V.Götaland??

Har precis kollat upp profylaxkurser och funderar på att anmäla mig. Det fanns kurser på 3 tillfällen och det hinner jag med innan det är dags..... Känner att jag verkligen behöver nån metod för att ta mig igenom det hela!!!

Min BM tyckte också att det vore en bra ide att ha ett papper som ger mig rätt till snitt om jag känner att det inte går längre. Som ett alternativ...... Känns som att jag mitt i all panik skulle skrika åt de att skära upp mig, utan att tänka. Nej usch vad jobbigt det är att behöva tänka på allt just nu. VILL inte föda

Ja, jag har också bestämt mig för att mn förlossning ska bli bra. Jag fick en total sfinkter ruptur (sprack upp ringmuskeln helt), detta pga sugklocka. Jag har bestämt mig för att nästa förlossning kommer att gå hur bra som helst och att jag denna gång kommer att hinna med att få lustgas och eda. Jag har dessutom bestämt mig för att försöka komma undan sugklocka (det kan jag naturligtvis inte påverka själv). Jag har bf 1/12.

Till veckan ska jag börja graviditetsyoga för att få tid för mig själv och slappna av en gång i veckan innan förlossningen.

Så himla kul att vi är några stycken som känner samma sak, om än pga olika omständigheter!!!

Idag var jag och sambon på sista delen av Profylaxkursen, vi fick bla se Gudrun Schyman föda barn (lite mossigt javisst, och läskigt för man fick verkligen se allt) men när bebisen väl kommer upp på magen så väcker det ju en del känslor
Måste säga att jag tycker att den här kursen har varit toppen, framförallt för att den fokuserar en del på partnern och vad han kan göra för att hjälpa till + den mentala biten, att försöka se smärtan som någonting positivt (hmm....lättare sagt än gjort)

Nie & Piratedoll: Gravidyoga gick jag på när jag väntade min son, det var toppen tyckte jag, framförallt mysigt att få "egentid" till sig själv och magen. Och så är det mkt andning och avslappning, det liknar mkt Profylaxen. Denna gång har jag dock inte hunnit..

Jag går in i v. 35 imorgon, önskar att jag kommit på lite tidigare hur omfattande min rädsla är, har hört så himla mkt positivt om Aurorasamtal osv. Men nu känns det som att jag verkligen måste lägga min förra förlossning bakom mig och blicka fram emot nästa, som SKA BLI BRA!!!