• Mia 28

    Nästan tappat hoppet

    Hej!

    När jag och min karl bestämde oss för att skaffa barn hade jag inte förväntat mig att det skulle ta sån tid. Nu har det gått över ett år och jag börjar snart tappa hoppet. Min tvillingsyster har precis fått världens underbaraste kille och bara av att hålla honom i min famn gör mig så otroligt ledsen (och glad på samma gång för hennes skull) över att inte även jag kan få en liten plutt. Jag gör ägglossningstest varje månad för att pricka in tiden jag är som mest fertil. Min karl har ävén kollat upp sig, och allt är som det ska. Jag blir mer och mer nedstämd och depprimerad för varje gång mensen kommer (den kom igår)..
    Någon som bär på samma frustration som jag? Vore kul att prata med någon om det här, skulle kännas mycket bättre..

    KRAM/ Maria

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-08-02 10:27:14:
    Jag och min karl har hittils bara kört den naturliga vägen, inga undersökningar överhuvudtaget, så tyvärr har jag ingen som alls aning om vad IVF och FET är??

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-08-03 12:38:58:
    På måndag den 6/8 ringer vi och bokar tid för en undersökning. Ni som vill följa hur det går släpp inte tråden

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-08-10 13:48:35:
    På min mens första dag ska jag åka in på kvinnokliniken och ta blodprov, runt den 24 augusti blir det. Nu äntligen är utredningen på G

  • Svar på tråden Nästan tappat hoppet
  • Juno

    Hej, vet vad du går igenom. Det är hemskt när alla andra blir gravida och får barn, själv får man bara mens.

    Har du kolla upp dig? Det är kanske första steget. Sen är det kanske dags att fundera på vad ni vill härnäst. Hur ser ni på hormonbehandlingar, IVF, adoption? Hur länge är ni beredda att "hålla på i sängkammaren" innan ni tar nästa steg?

    Det är långa köer till både IVF och adoption så det kanske är idé att börja fundera på det.

    Klen tröst kanske, men även om det känns mycket långt borta nu så kommer du bli mamma en dag. Ge inte upp.

    Kramar från Juno, mamma till två töser adopterade från Polen

  • trädis

    hej mia, jag vet precis hur du har det. min bästa kompis plussade dessutom nyligen så det känns tungt å motigt...


    Blir det nånsin vår tur? Försökt göra bebis i 18 månader nu...
  • Lycka1012

    Du är inte ensam! Vi har försökt i två år nu och det känns som vårt liv står på paus medan alla andra går vidare i sina. De köper hus, blir gravida, får sitt första barn, blir gravida igen, får sitt andra barn medan vi stampar på samma plats.

    Stor kram till dig!

  • skrattigtjej

    hej ja själv med sambon har försökt nu i 2.5år
    han ha previs blivit fabror för exakt en vecka sen..
    och massa barn runt oss..

    krama om


    Emmy
  • Tuplan

    Vet precis vad du går igenom. Vi har försökt i snart 2 år och det vill sig bara inte. Jag känner oxå ofta så att jag har inget hopp kvar längre(speciellt när mensen precis kommit) men samtidigt så MÅSTE man försöka peppa sig själv.... Jag tänker som att SKAM DEN SOM GER SIG....
    Jag är värd att få barn, kommer att bli en kanon bra mamma och någongång på något sätt så kommer vi att lyckas. Det kommer du med!!!
    LYCKA TILL

  • Loberg

    Nej du är verkligen inte ensam. Även om det känns så..... Idag har varit en sån där "jobbig"dag. Får liksom inte för sig något, fastän man har semester.Skrikandes Vart man än åker så ser man bara lyckliga barnfamiljer omkring sig. Och så känner man sig så misslyckad. Utanför på nått sätt för man inte har barn. Några par kompisar till oss ville att vi skulle följa med på utflyckt, bägge paren har barn.... Så jag kände bara att jag inte orkade. Har följt med en gång, men då satt gråten i halsen hela tiden för att inte vi hade ngr barn. Det känns lite skrämmande tanken på hur man kommer att ta det om man aldrig blir gravid...... Då vill man inte bo kvar i ett villakvarter, löjlig tanke kanske men då bor jag hellre på landet, långt borta från alla barnfamiljer. Har gjort tre misslyckade IVF försök, så man är så trött på alla  som så ofta hånlett mot en.

    Lycka till iaf!


    Lika ofta som föräldrar tänker på sina barn, lika ofta tänker ofrivilligt barnlösa på sina obarn
  • Skruttan74

    Hej. Ja vet hur du känner..Vi har försökt i 4 år och har genomgått en massa undersökningar, ätit tabl. mm. Lite uppehåll nu för har precis tagit bort cellförändringar. Dom har inte kunnat hitta några fel.Hade ett missfall i 7:e veckan för ett år sedan. Men nu har jag läst på en massa ställe och i tidningar att akupunktur ska vara mycket bra om man har svårt att få barn så jag ska ringa i morgon. Lycka till!!
    Mia 28 skrev 2007-07-31 19:43:45 följande:


    Hej!När jag och min karl bestämde oss för att skaffa barn hade jag inte förväntat mig att det skulle ta sån tid. Nu har det gått över ett år och jag börjar snart tappa hoppet. Min tvillingsyster har precis fått världens underbaraste kille och bara av att hålla honom i min famn gör mig så otroligt ledsen (och glad på samma gång för hennes skull) över att inte även jag kan få en liten plutt. Jag gör ägglossningstest varje månad för att pricka in tiden jag är som mest fertil. Min karl har ävén kollat upp sig, och allt är som det ska. Jag blir mer och mer nedstämd och depprimerad för varje gång mensen kommer (den kom igår)..Någon som bär på samma frustration som jag? Vore kul att prata med någon om det här, skulle kännas mycket bättre..KRAM/ Maria
  • HoppetKärleken

    sol78 där slog du huvudet på spiken känner precis som du känns som livet bara står på vänt och det har det gjort för min del i tre år nu...så lång tid med så mycket tårar.

    Andra köper hus, får barn, köper sommar stuga, får barn nr tre, åker på härliga resor, får barn nr tre...medans vi bara sparar varje slant vi får för dem kan ju behövas till IVF eller FET och varför ska vi köpa hus i ett villakvater där det myllrar var bäbisar och barnvagnar kanske det är bättre att bosätta sig på landet...

    Kram på alla som försöker, någon gång....

  • Mia 28

    Tack för alla fina svar, det känns skönt att det finns dom med liknande problem

  • Loberg
    HoppetKärleken skrev 2007-07-31 23:47:19 följande:
    Loberg: läste ditt inlägg efter jag skrivit mitt verkar som vi har samma tankar...
    Ja, ibland känns det som man är så ensam i allt detta. Men så är det ju inte...Är så glad för alla goa människor här inne som verkligen förstår en. Andra menar ju bara väl när dom säger: Ni kommer oxå att få barn ska du se.... Men ibland känns det så tröstlöst. Vi vann på postkodlotteriet för ett tag sedan. Då sa folk-Å då kan ni ju ut och resa och göra en massa. Kände inte för att säga- Nej, vi ska spara det till IVF & FET försök.....

    HoppetKärleken: Håller ni på med försök nu, eller har ni pause? Lycka till iaf!!

    Lycka till ni andra oxå!!
    Lika ofta som föräldrar tänker på sina barn, lika ofta tänker ofrivilligt barnlösa på sina obarn
  • HoppetKärleken

    Loberg: Vi ska påbörja FET nr2 i september om de klarar upptingen vi har även tre IVF bakom oss så jag börjar känna att det känns tröstlöst ibland...man vill ju så gärna bli insläppt i familj och mamma världen som alla mina vänner befinner sig i...

  • snobben

    Ja, nog vet jag hur du känner. Det är oerhört jobbigt. Vi har försökt i 4 år och nu till hösten blir det IVF för oss då jag har blockerade äggledare.

    Kanske ska ni göra en utredning nu? Så ni kan gå vidare från vad det visar.


    //Snobbelito
  • Mia 28

    På måndag ska vi ringa och boka tid för en undersökning. Hoppas att väntetiden inte blir alltför lång..


    snobben skrev 2007-08-03 10:51:40 följande:
    Ja, nog vet jag hur du känner. Det är oerhört jobbigt. Vi har försökt i 4 år och nu till hösten blir det IVF för oss då jag har blockerade äggledare.Kanske ska ni göra en utredning nu? Så ni kan gå vidare från vad det visar.
  • Mia 28

    I och med att vi bara försökt i ca 1 år och 2 mån så har vi inte förrens nu beslutat att boka en tid för en undersökning/utredning. På måndag (6/8) ringer vi och bokar tid


    Loberg skrev 2007-08-01 17:15:24 följande:
    Ja, ibland känns det som man är så ensam i allt detta. Men så är det ju inte...Är så glad för alla goa människor här inne som verkligen förstår en. Andra menar ju bara väl när dom säger: Ni kommer oxå att få barn ska du se.... Men ibland känns det så tröstlöst. Vi vann på postkodlotteriet för ett tag sedan. Då sa folk-Å då kan ni ju ut och resa och göra en massa. Kände inte för att säga- Nej, vi ska spara det till IVF & FET försök.....HoppetKärleken: Håller ni på med försök nu, eller har ni pause? Lycka till iaf!!Lycka till ni andra oxå!!
  • festis

    Mia 28 skrev 2007-07-31 19:43:45 följande:


    Hej!När jag och min karl bestämde oss för att skaffa barn hade jag inte förväntat mig att det skulle ta sån tid. Nu har det gått över ett år och jag börjar snart tappa hoppet. Min tvillingsyster har precis fått världens underbaraste kille och bara av att hålla honom i min famn gör mig så otroligt ledsen (och glad på samma gång för hennes skull) över att inte även jag kan få en liten plutt. Jag gör ägglossningstest varje månad för att pricka in tiden jag är som mest fertil. Min karl har ävén kollat upp sig, och allt är som det ska. Jag blir mer och mer nedstämd och depprimerad för varje gång mensen kommer (den kom igår)..Någon som bär på samma frustration som jag? Vore kul att prata med någon om det här, skulle kännas mycket bättre..KRAM/ MariaTRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-08-02 10:27:14:Jag och min karl har hittils bara kört den naturliga vägen, inga undersökningar överhuvudtaget, så tyvärr har jag ingen som alls aning om vad IVF och FET är?? TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-08-03 12:38:58:På måndag den 6/8 ringer vi och bokar tid för en undersökning. Ni som vill följa hur det går släpp inte tråden TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-08-10 13:48:35:På min mens första dag ska jag åka in på kvinnokliniken och ta blodprov, runt den 24 augusti blir det. Nu äntligen är utredningen på G
    Usch ja, sj går man utan mens, men blir inte gravid, barnmorskan säger att det bara att köra på liksom.
    Men hoppas är borta för längesen, vi har försökt i typ ett år nu! Blir oxå så ledsen när alla runtomkring har barn eller är gravida =(

    Men det är väl bara att vänta, typiskt! blir så ledsen
Svar på tråden Nästan tappat hoppet