Nästan tappat hoppet

Hej, vet vad du går igenom. Det är hemskt när alla andra blir gravida och får barn, själv får man bara mens.

Har du kolla upp dig? Det är kanske första steget. Sen är det kanske dags att fundera på vad ni vill härnäst. Hur ser ni på hormonbehandlingar, IVF, adoption? Hur länge är ni beredda att "hålla på i sängkammaren" innan ni tar nästa steg?

Det är långa köer till både IVF och adoption så det kanske är idé att börja fundera på det.

Klen tröst kanske, men även om det känns mycket långt borta nu så kommer du bli mamma en dag. Ge inte upp.

Kramar från Juno, mamma till två töser adopterade från Polen

hej mia, jag vet precis hur du har det. min bästa kompis plussade dessutom nyligen så det känns tungt å motigt...

Du är inte ensam! Vi har försökt i två år nu och det känns som vårt liv står på paus medan alla andra går vidare i sina. De köper hus, blir gravida, får sitt första barn, blir gravida igen, får sitt andra barn medan vi stampar på samma plats.

Stor kram till dig!

hej ja själv med sambon har försökt nu i 2.5år
han ha previs blivit fabror för exakt en vecka sen..
och massa barn runt oss..

krama om

Vet precis vad du går igenom. Vi har försökt i snart 2 år och det vill sig bara inte. Jag känner oxå ofta så att jag har inget hopp kvar längre(speciellt när mensen precis kommit) men samtidigt så MÅSTE man försöka peppa sig själv.... Jag tänker som att SKAM DEN SOM GER SIG....
Jag är värd att få barn, kommer att bli en kanon bra mamma och någongång på något sätt så kommer vi att lyckas. Det kommer du med!!!
LYCKA TILL

Nej du är verkligen inte ensam. Även om det känns så..... Idag har varit en sån där "jobbig"dag. Får liksom inte för sig något, fastän man har semester. Vart man än åker så ser man bara lyckliga barnfamiljer omkring sig. Och så känner man sig så misslyckad. Utanför på nått sätt för man inte har barn. Några par kompisar till oss ville att vi skulle följa med på utflyckt, bägge paren har barn.... Så jag kände bara att jag inte orkade. Har följt med en gång, men då satt gråten i halsen hela tiden för att inte vi hade ngr barn. Det känns lite skrämmande tanken på hur man kommer att ta det om man aldrig blir gravid...... Då vill man inte bo kvar i ett villakvarter, löjlig tanke kanske men då bor jag hellre på landet, långt borta från alla barnfamiljer. Har gjort tre misslyckade IVF försök, så man är så trött på alla  som så ofta hånlett mot en.

Lycka till iaf!

Hej. Ja vet hur du känner..Vi har försökt i 4 år och har genomgått en massa undersökningar, ätit tabl. mm. Lite uppehåll nu för har precis tagit bort cellförändringar. Dom har inte kunnat hitta några fel.Hade ett missfall i 7:e veckan för ett år sedan. Men nu har jag läst på en massa ställe och i tidningar att akupunktur ska vara mycket bra om man har svårt att få barn så jag ska ringa i morgon. Lycka till!!
Mia 28 skrev 2007-07-31 19:43:45 följande:

sol78 där slog du huvudet på spiken känner precis som du känns som livet bara står på vänt och det har det gjort för min del i tre år nu...så lång tid med så mycket tårar.

Andra köper hus, får barn, köper sommar stuga, får barn nr tre, åker på härliga resor, får barn nr tre...medans vi bara sparar varje slant vi får för dem kan ju behövas till IVF eller FET och varför ska vi köpa hus i ett villakvater där det myllrar var bäbisar och barnvagnar kanske det är bättre att bosätta sig på landet...

Kram på alla som försöker, någon gång....

Loberg: läste ditt inlägg efter jag skrivit mitt verkar som vi har samma tankar...

Tack för alla fina svar, det känns skönt att det finns dom med liknande problem

Loberg: Vi ska påbörja FET nr2 i september om de klarar upptingen vi har även tre IVF bakom oss så jag börjar känna att det känns tröstlöst ibland...man vill ju så gärna bli insläppt i familj och mamma världen som alla mina vänner befinner sig i...

Ja, nog vet jag hur du känner. Det är oerhört jobbigt. Vi har försökt i 4 år och nu till hösten blir det IVF för oss då jag har blockerade äggledare.

Kanske ska ni göra en utredning nu? Så ni kan gå vidare från vad det visar.

På måndag ska vi ringa och boka tid för en undersökning. Hoppas att väntetiden inte blir alltför lång..

I och med att vi bara försökt i ca 1 år och 2 mån så har vi inte förrens nu beslutat att boka en tid för en undersökning/utredning. På måndag (6/8) ringer vi och bokar tid

Mia 28 skrev 2007-07-31 19:43:45 följande: