Det som skrämmer mig är nålarna inte att kläma ut min bebis!

och TS , vill du ha bedövningsalva ha det!!

Jag har också sprutskräck!! Mår illa, blir kallsvettig och det krampar i armvecken när jag läser era upplevelser...även om de flesta av er säger att det inte har gjort ont! Men kan tänka mig att sprutan är en fis i vinden jämfört med värkarna...så just i denna situationen kan jag kanske tänka mig att jag inte kommer vara lika spruträdd!

Det är en ganska orimlig sits du sitter i om du är jätterädd för sprutor/nålar och dessutom absolut ska ha bedövning när du föder.

Jag tycker det verkar som om du har allmän skräck för smärta och kanske även stor rädsla inför den kommande förlossningen. Det är något du måste jobba med. Prata med din BM och se till att få hjälp med att överkomma detta. Hur du än vrider och vänder på det, så är någon form av smärta inblandad i barnafödandet.

Vet du varför du är rädd för nålar/sprutor?

Hej!
Jag födde i och för sig utan epidural men kanylen i handen och sprutorna man får när man blir sydd (om man behöver!!!) känns inget! I underlivet har dom på en bedövningsspray innan som svider rätt bra en liten stund, men sen känns ingenting av sprutorna eller nålen. Jag var lite orolig för det med!

Det där med epiduralsprutan tror jag inte blir några problem alls! Har du så ont så du behöver ta den så känns det nog ingenting i jämfört med värkarna... Dom kompisar som tagit epiduralen har aldrig nämt att den gjort säskilt ont!

Jag tror att det kommer gå jättebra för dig! Det är en helt fantasisk upplevelse att va med om! Ett stort lycka till!!

Jag e oxå hemskt rädd för sprutor och sånt, och va det jag oxå va mest rädd för(och att spricka). Men tacka vet jag lustgasen. Kommer inte ens ihåg när dom satte epiduralen på mig. Kommer bara ihåg att det kom in en manlig narkosläkare(vilket jag inte visste att han va då) och sa åt mig att rulla ihop till en boll. Men låg med lustgasen i handen och sög i mig och kände ingenting. Så d e mitt råd till dig, lustgas!
Sprack jättelite på insidan så fick sy två stygn men dom satte nå kylsprej på innan så d kändes inte heller, plus att jag låg där me min Theo i famnen så tänkte inte alls på d.

Jag lovar dig, det kommer inte att vara rädsla för nålar du tänker på! Är själv jätterädd och skrev det också i min förlossningsplan som man lämnar till bm. Det blev dock så att jag inte gav det en enda tanke mer än: Ge mig droger!! Hehe

Jag lovar på heder och samvete att jag inte kände ett dugg från epiduralen! Jag väntade på att det skulle göra ont men smärtan kom aldrig! Kan varit lustgasen som hjälpte mig, för den "missbrukade" jag något *L*

jag var också livrädd för de, och de spelade ingenroll för mig hur ont de gjorde födde utan bedövning och allt hellre smärta en en kanyl eller spruta nånstans.....
lycka till hoppas allt går bra och de gör det säkert

Det som du skriver, jag är rädd för smärta. Det vet jag att jag är, jag är livrädd för att ha ont och jag har sagt till min BM att jag vill prata med någon om det och hon skulle fixa det sa hon. Men jag är ju endå rädd just nu liksom. rädd för smärtan!

Jag var också jätte rädd för sprutor innan jag skulle föda min dotter. Men på förlossningen så var jag ju "tvungen", fick först en morfin spruta i benet och jag kan ju säga att värkarna gör ondare än det, så jag andades mig igenom både värken och sticket. När jag skulle få kanylen så satte dom embla(bedövningskräm) innan dom stack och vid EDA:N använde jag mig av lustgasen.

Om du kommer att behöva sys så sätter dom ju bedövningskräm innan och spricker du så gissar jag på att det gör mer ont än att dom syr

Hade jätte duktiga bm som tog min skräck på allvar, så jag vart botad mot min nålskräck. Hoppas du får en lika bra upplevelse och lycka till

Jag var inte rädd för förlossningen när jag skulle få Markus utan för att få nålar och sprutor. Så jag kan förstå din oro. Jag valde bort all form av bedövning med nålar inför förlossningen och klarade mig bra på 30 minuter med lustgas.
Jag sprack lite och när jag skulle sys fick jag bråka jätte mycket med barnmorskan för att slippa få bedövning i underlivet när hon skulle sy. Ville inte få bedövning där när jag genomgått en så bra förlossning. Kan säga att det går jätte bra att bli sydd utan bedövning trots nålrädsla. Enligt mig gör sprutor ondare än att bli sydd.

Fick värkstimulerande dropp när jag krystade och den nålen var jag ej medveten om för en efter Markus fötts. Minns ej att de satte den ens.

Vet att när de sätter dropp på barn så sätter de salva en timme innan och sen har bedövningen tagit lite och sen sätter de dropp.

Jag var precis som du innan min förlossning. Jag var helt hysterisk under provtagningarna under graviditeten. Hade bestämt mig för att göra de men jag grinade som en toka och de fick hela tiden se till att mina besök med nålar blev längre än vanligt. Tog cirka 45 minuter innan de kom i närheten av mig med en nål.

Jag fick åka till sjukhuset och prata med en kurator där som visade mig alla nålar och all form utav bedövning som jag kunde välja på. Jag kände på allt och pratade en massa. Det var jätteskönt.

När förlossningen väl var igång och jag inte hade sovit på några dygn så krävde jag en ryggmärgsbedövning. Kanylen sattes i armen och innan jag ens hann tänka så var den i. Jag var så öm i hela kroppen efter nästan tre dygns konstanta förvärkar och brist på sömn att ryggmärgsbedövningen inte kändes knappt. Jag skulle gladeligen få den igen om jag blir gravid en gång till. Att sy efteråt var det värsta för då hade jag ju inte ont på samma sätt längre. Men jag hade tur att det bara blev två stygn annars hade jag nog dött på fläcken.

Nu är jag fortfarande lika livrädd för nålar och jag förstår verkligen vad det är du går igenom. Jag känner igen det så väl.

Måste bara säga att jag också är livrädd för nålar, har haft dropp en gång när jag låg inne på sjukhus för en annan grej och det var bland det värsta jag varit med om (när de stack in nålen samt tog ut den).

När jag skulle föda min son för 18 månader sedan sa barnmorskan att de skulle sätta in en kanyl (eller den där grejen i handen) för förebyggande syfte OM jag skulle behöva dropp. Hon sa detta och förberedde allt mitt under en värk. Jag kunde ju inte säga nåt för att jag höll som bäst på att andas mig igenom värken. Men precis innan hon kom till mig för att sätta in den han jag skrika NEEEJ, jag vill inte ha nån nål i handen. Hon förklarade att det var i förebyggande syfte så att det inte skulle bli "forcerat" om det väl behövdes i ett senare skede. Men jag sa bestämt att jag inte ville så jag slapp.

Jag behövde aldrig nåt dropp heller, så jag är VÄLDIGT glad att jag stod på mig. Denna gång har jag sagt till min man att han får bestämt säga ifrån om de vill försöka sig på nåt sådant igen!!!!

Vad det gäller EDA så vet jag inte hur det känns, hade ingen bedövning. Men när det gäller att "sy där nere" så kände jag absolut INGENTING. Var jätterädd för detta innan förlossningen, men som sagt, det kändes ingenting.

Kram och lycka till!

(är själv i v.35 och räknar ner....)

Inför min förlossning var jag mer nervös och rädd för att få eventuella sprutor än för själva förlossningen som sådan. Jag har insett att det som skrämmer mig är att inte veta hur ont det kommer att göra när de sticker utan att man enbart lever med vetskapen att det kan komma att göra ont och att smärtan då kommer plötsligt (till skillnad mot till exempel förlossningsvärkar som smyger sig på en och sakta tilltar i styrka).

Under själva förlossningen så kunde jag hantera värkarna utan problem men när BM skulle sätta kanylen för det värkstimulerande droppet så tyckte jag att det var fruktansvärt. När hon väl satt kanylen så insåg jag dock att det inte hade gjort särskilt ont när hon stack och att den lilla smärtan snabbt avtog. Det var snarare rädslan och skräcken jag byggde upp precis innan hon satte kanylen som var det jobbiga.

Något som hjälpte mig var profylaxandning eftersom det hjälper en att slappna av och att fokusera på något annat än eventuell smärta. Mitt tips till dig är därför att antingen gå en profylaxkurs eller göra som jag och läsa boken "Innan du föder" av Anna Wilsby och dessutom försöka bygga upp en mental styrka som hjälper dig att klara dig över alla små hinder.

Lycka till!

Det är ju inte lätt för mig som inte har sådan rädsla att förstå, men jag tror inte du ska fokusera på alla nålar, bedövning, kanyler mm. Det kan ju få vem som helst att bli spattig. Du måste börja fokusera på det positiva. Måla upp målbilder som har att göra med det som händer efter förlossningen. Försök att visualisera dig med ditt nyfödda barn. Försök känna den lycka som komma skall. Det kan låta flummigt, men positiv visualisering är en ganska effektiv metod att tillgå. 

Jag kan också starkt rekommendera en profylaxutbildning. Som Maui säger, man lär sig att slappna av och att andas genom värkar och annan smärta också. Otroligt bra verktyg att ta till när man har ont. Jag har haft användning av profylaxandning vid flertalet tillfällen efter förlossningen.

Hoppas att du får träffa kurator eller gå i auroragrupp (jag tror att det heter så). Stå på dig och kräv att få hjälp. Oroa dig inte för den kommande smärtan, med lite mental förberedelse fixar du det. Du måste börja tro på att DU faktiskt kommer att fixa det.

När jag skulle föda min son så var min skräck nålarna och hu ännu värre ett snitt, jag krävde som ett litet barn salva på handen innan de fick sätta droppnålen i handen på mig. Epiduralen kändes inte alls och den såg jag inte heller, de la ju en lokalbedövning innan de la själva epiduralen. Jag bad min BM skriva övertydligt i journalen att jag är rädd för nålar. Klämma ut bebin, göra illa sig vid olyckor, bryta ben och spruta blod bekommer inte mig, jag är bara livrädd för nålar och skalpeller. Den här gången funderar jag på å sätta på ett Emlaplåster innan så d e bedövat å klart för nålarna. Prata med din BM så hjälper hon dig med skräcken och skriver i din journal så de VET på förlossningen

jag lovar och svär... du kommer inte känna en nåt... dom sätter allt sånt när du har en värk och då känner du inget annat än värken... JAG LOVAR

Kanylen gör inte så ont, försök att tänka på att bebisen ska komma. Och jag kände inte ens epiduralen jag tänkte bara på hur ont värkarna gjorde. Och jag kan säga att epiduralen var min räddning annars vet jag inte hur jag skulle ha orkat, med den så får man chansen att vila lite.

Jag är spruträdd...och måste alltid titta bort och blir svim- och gråtfärdig när jag ser sprutor. Men jag lovar dig att jag under förlossningen struntade totalt i epiduralsprutan...jag kände den inte ens...det var bara en total befrierlse som jag där och då välkomnade mycket.

Så var inte rädd...jag tror inte du kommer känna av dom (sprutor eller kanyler) nåt. Blunda eller titta bort och tänk på din bebis som är på väg ut.