Blir f-bannad på alla som säger att kvinnor har fött barn i alla tider... bla bla

Jopp, men jag förlater deras ignorans.

Vad bra att du mar bättre

ja då jag kan reta mig på det där!! har fött 3 barn vag och en med katastrofsnitt som höll på att kosta mig och sonen livet, är nu gravid tätt inpå snittet helt oplanerat och jag är fullständigt skräckslagen men omgivningen fattar inte utan då får man höra dessa "argument" som du räknat upp!!

Vad skönt att du mår bättre och fått så mycket hjälp att bearbeta fl!!!

Jag har fött fem barn och kan också reta upp mig på klyschor om hur det är att föda barn ..... Det kan vara olika från gång till gång. Kvinnor är olika till kropp och själ! Kvinnor har olika ont och mycket varierande svåra förlossningar.
Jag har haft oerhört snabba förlossningar de var inte smärtfria och de har varit tunga graviditeter.
Underbar tråd!

Tycker ocskå att det argumentet är bland det sämsta man kan få om man är orolig inför förlossningen. Som ts skriver är att föda och födas faktiskt det farligaste man gör i livet. Jag läste någonstans att utan sjukvård dör nästan 10% av kvinnorna antigen under graviditeten eller förlossningen. dessutom så kan jag säga att när det var dags för mig sket jag fullständigt i hur många andra som fött barn, det handlade om rädsla, min smärta, min kropp och mitt barn.

Oj, jag retar mig till förbannelse på just detta men ÄVEN på alla dessa gravida som lider av förlossningsrädsla/skräck somm INTE är villiga att ta tag i sin rädsla/skräck så som TS har gjort.
Att bara kräva snitt "för jag är rädd" är fel i mina ögon.
Bättre att ta itu med sina rädslor, jobba med dem och får man ändå snitt så fine, då har man ändå gjort vad man kunnat.
Än värre är det med sjukhuspersonal som erbjuder snitt utan att låta den gravida reda ut vad och varför hon känner som hon gör.

jag blev själv erbjuden snitt pga rädsla/skräck för att föda, var sjukskriven från v13 i min första graviditet pga detta och på första aurorasamtalet så fick jag erbjudandet om snitt TROTS att jag precis talat om för BM att det är just snitt som är min VÄRSTA farhåga och rädsla.

sterna: kan hålla med att man bör ta tag i sin rädsla oxå inte bara strunta i den!! och ts tycker jag har gjort bamsesteg i rätt riktning!! krävs mod lust ork och styrka och ett jävlar anamma att klara det som ts har gjort!!

Håller med dig TS! Jag blir tokig på dessa kommentarer.
Visst har kvinnor fött barn i alla tider, men kvinnor och barn har blivit skadade och dött i samband med graviditet och förlossning i alla tider. Och när man själv har erfarenhet av vidriga förlossningsupplevelser så känns de där kommentarerna ännu mer som ett hån.
Jag gör allt vad jag kan, och har så gjort i flera år för att komma ur min förlossningsskräck, men det är inte lätt när man har minnen som plågar. Jag fick också PTSS efter min första förlossning och förlossningen och åren efter förändrade mig i grunden.
Tyvärr möter man från vården ofta liten förståelse för den här skräcken och för hur dåligt man kan må efter en förlossning och inför en förlossning. Det finns oftast ingen eller för lite, för dålig hjälp att få. När jag väntade min yngsta dotter sa de rakt ut att jag var för rädd, de kunde inte hjälpa mig. Nu har jag sökt mig till ett annat sjukhus, nu när jag är gravid igen, och hittills har jag mött en helt annan förståelse där, men det finns inte så mycket hjälp att få när det inte rör sig om en "ytlig" förlossningsrädsla, när man har en skräck som går så på djupet står de liksom handfallna.

Oj, vad många bra saker ni har skrivit!

Jag måste bara skriva att jag har varit väldigt ensam imin väg mot läkning. Jag ville ha hjälp direkt efter förlossningen och kuratorn kom dagen efter och ville prata om hur man byter blöjor och vad man ska ta på bebisen !!??!! Som om det var DET det handlade om. Man blir ju chockad.
Sen ville jag prata med personalen om att jag hörde mina skrik i öronen hela tiden och att jag väckte alla andra mammor på natten för att jag skrek. Men så fort jag tog upp ämnet så tittade man bort och började prata med min man.
På mvc gjorde jag oxå ett försök men hon undrade mest över mitt sexliv och att jag skulle ställa upp för min man! Jag ville ju dö, för sjutton. Vem tänker på mannens sexliv då?
På Bvc fragade man efter 1½ år om hur jag mådde och när jag sa som det var så blev det bemött med ett "oj då".

Jag har verkligen legat i och försökt få hjälp men ingen har tagit mig på allvar.
Så jag kan verkligen förstå de som ger upp... det finns ingen hjälp omdu inte VET vad du behöver och ORKAR kämpa för din rätt att bli behandlad med respekt.

Jag började med att få behandlingar med healing. och senare gick jag kurs i Reiki och är nu själv lärare.
Gick en kurs i Psykologi och mitt änme att redovisa blev mammadepression.
Gick även en kurs i att göra hemsidor och nu har jag en välbesökt hemsida om healing och mammadepression.
Jag erbjuder gratis samtal till deppiga mammor och får samtal från hela Sverige. Jag har blivit "terapeut"!
Jag har varit i Svenska Dagbladet och i Aftonbladet och berättat om min upplevelse.... för att göra folk mer uppmärksammade på hur fruktansvärt det kan vara och att man kan bli hel igen.

Fy sjutton vilken resa det har varit och nu står jag här med magen i vädret igen och ska föda vilken dag som helst.

Fick frågan idag "nu är du väl inte rädd längre?"
Jo, så rädd så jag kräks!

man skall inte döma men det är ju svårt... jag dömer ju de som är oförstående.

vill ha fler barn: jag beundrar dig verkligen efter allt du varot/är med om och att ingen ville hjälpa dig när du mådde så fruktansvärt dåligt gör mig så förbannad och i det läget när man mår så dåligt så tror jag ialla fall inte att man klrara att kämpa om rätt hjälp själv!!
strongt av dig att du ska föda en till hur känns det denna gången? lika rädd som förra eller ?
jag tog inte emot hjälp efter katastrofsnittet förra året och det känner jag att jag kan ångra så här i efterhand men samtidigt skulle jag aldrig ha fler barn och nu går jag hos en aurorabm och får bearbeta saker och ting men det är lång väg kvar känns det som innan man kan gå vidare, tycker man upplever den där förlossningen, skräcken smärtan allt helvete efter snittet om och om igen en svår mardröm man vill vakna upp ur!!

Själv tycker jag att det dummaste är när folk vill skrämma upp andra..

En kvinna kom fram till mig när jag var höggravid med min första och började berätta sina skräckförlossningar..

Jag blev skitförbannad naturligtvis..Komma där och försöka skrämma upp mig! Så jag bad henne att genast försvinna och inte komma och snacka skit med mig som hon inte ens ngnsin sett förrut!

Nej,håll tyst med era skräckupplevelser..Prata med psykologer osv osv istället..

Varför skrämma upp andra människor när det faktiskt är precis så..Kvinnor har fött barn i alla tider!..Och visst kan det hända det värsta..Men varför skrämma upp andra???

Det är snarare det som gör mig förbannad faktiskt!

Beundrar dig som tagit dig igenom dina skräckupplevelser,men var istället då ett stöd för dom som är rädd och berätta hur du tagit dig tillbaka!!..

Faktiskt så kan man dö av allt om man ska tänka så!!! och vad är det då för ngt liv om man ska gå runt och tänka att man ska dö av det och det????

Kanske att jag lät otrevligare än vad jag menade att göra!

Ja,självklart ska även ni få prata!

Men min erfarenhet är juh precis det jag skrev! Den helt okända kvinnan som nästan flög på mig för att berätta om hur rent förjävligt det är att föda barn!..

Hon satt en bit ifrån mig först i väntrummet och sen började hon flytta sig närmare och närmare när en stol blev ledig..Sen satt hon nästan i min famn och började bjuda på godis och sen frågade hon när jag skulle ha och jag sa om 2 veckor och då började hon berätta om hur förjävlig hennes förlossning var..Hur mycket hon sprack och hur blodet bara sprutade..Ja,det var helt sjukt alltså..Inte alls trevligt för en förstföderska att få lyssna på!

Men jag har mål i munnen så jag sa åt henne att fara och flyga,och de andra i väntrummet tyckte att det var mycket bra gjort för även dom blev helt chockade när hon började berätta för mig..

Så som ni skriver att det är hemskt att andra berättar om hur fint det är att föda barn,så måste jag då säga att det måste vara 100 ggr bättre och trevligare att få lyssna på även om ni sen i slutändan inte upplevt era förlossningar som särskilt positiva! Jag fick höra på det motsatta och det kan väll ge vem som helst mardrömmar....Nej,nog är det bättre att man går in i förlossningsrummet och tror att det ska gå bra,än att gå in där och ha den där historian som förebild..

Den Lyckosamma - Tycker oxå att det är oehört otrevligt gjort.
men jag undrar vad du menar när du skriver

"Beundrar dig som tagit dig igenom dina skräckupplevelser,men var istället då ett stöd för dom som är rädd och berätta hur du tagit dig tillbaka!!.. "

Har du läst vad jag har skrivit??? att jag har vigt mitt liv åt att hjälpa andra? Tror du missade det.

Och har du läst under vilken kategori du befinner dig? Förlossningsrädsla ... Var ska vi få lov att prata om dessa hemska upplevelser om inte HÄR?
om du inte vill höra talas omhemskheter så ska du inte gå in här och läsa och sen kritisera mig.

fjärilen78 - det är aldrig för sent att rensa upp i känsloknutarna ... även om du int vill ha fler barn. När du känner dig mogen så kan du se dig om efter en lämplig samtalspartner. Måste ju inte vara inom vården. har man varit men om något traumatiskt så är det alltid bra att få prata igenom. det kan tom. vara bättre att göra det när man fått lite distans. Det vet jag som gått igenom detta i flera omgångar.
jo, jag är jätterädd även denna gången men jag vet hur jag fungerar och hur jag måste göra. Det som skrämmer mest är hur det kommer att vara efter förlossningen. rädd för att få ångest igen. jag ska inte ta lustgas denna gången för jag vet nu att det har bidragit till ångesten jag haft flera dagar efter förlossningarna. Så det blir en helt naturlig förlossning utan någon smärtlindring.

TS; säg till dem som säger att kvinnor fött i alla tider att kvinnor även har dött i barnsäng i alla tider! Trots att vi lever i en tid med många hjälpmedel och bedövningar så är det inte lätt att vänta och föda barn för många kvinnor.

Bra sagt ... ska komma ihåg det!

har man upplevet det som dig TS så är det verkligen försåligt att du inte vill genomföra en vaginal förlossning igen.det försår jag verkligen.
men sen finns det dom som vill ha PS(planerat snitt) pga att dom är rädda för att spricka eller för att ha ont och det har kag lite svårt att köpa.vad tror dom man har efter ett snitt?!

Jag blir också upprörd av alla klyschor. Träffade en ny BM häromveckan (min vanliga hade semester) som frågade lite glatt:
- Och förlossningen, allt känns bra inför den?
-Nä, sa jag, för det gör det inte.
-Men förra förlossningen gick ju bra? säger hon ännu glättigare och bläddrar i pappren.
- Nä,säger jag, för jag tycker att det var det jävligaste jag varit med om.
- Man får försöka se det som en positiv upplevelse,fortsätter människan oförtrutet och pratar på om naturkrafter, att människan fött barn i alla tider och allt annat man kan komma på att sätta ihop.

Ursäkta, jag tycker att själva graviditeten och bebisen som kommer ut av det hela är väldigt POSITIVT, det är inte det, men ingen kan säga till mig att förlossningen är något positivt. Det gör ont, det ligger utanför din kontroll, det är farligt (jo,för det är det- det är inte precis som att dra ut en tand, även om jag läst bra jämförelser med det, "tänk positivt bara,så kan vi nog dra ut alla tänderna utan bedövning - och tänk så STOLT du känner dej eferåt!") och jag har liksom varit med om det förrut och VET hur det kan kännas och vad som kan hända. Jag vet också att det inte alls behöver vara likadant med kommande barn, och jag har både läst och hört både positiva och negativa berättelser om förlossningar. Jag kan inte säga hur någon annan upplever sin situation,men det innebär att ingen kan säga något om min heller.

Nåja, ut ska barnet ju hur som helst, förr eller senare, på ena eller andra sättet, och jag är glad att jag bor i ett land med bra sjukvård och möjlighet till stöd för att bearbeta sina upplevelser (och starka människor som bearbetar det själv för atts edan hjälpa andra .