Vem ska berätta att jag är gravid?

Ni skulle satt er ner båda 2 med henne om hon inte har nått emot ett syskon så varför inte göra nått roligt av de ge henne ett kort med en ul bild i kanske

Hon har uttryckt väldigt klart att hon inte vill att hennes pappa ska ha fler barn. Anledningar? Håll i er:

- Han kommer ha mindre tid för mej (fair enough, men ändå)
- Jag kommer få mindre pengar.
- Han kommer inte älska mej lika mycket

Jag har hela tiden varit på det klara med henne att jag ska ha barn, och om inte han vill ha några barn så kommer jag att hitta en ny man. Det gillade hon förstås inte heller, men jag sa man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Jag har förklarat att föräldrar inte slutar älska sina andra barn bara för att det kommer ett nytt. Men jag tror det bottnar i att han aldrig varit här för henne. Han har jobbat utomlands i 13 av hennes 15 år, innan vi flyttade hit till Irland. Han har aldrig varit delaktig i hennes uppfostran och när han väl kommer hem så han han en kvinna med sej.

Men som sagt, vi kommer väldigt bra överens för det mesta och jag ställer alltid upp och skjutsar och hämtar och passar (fast hon börjar bli för gammal för det nu)

Sorry det blev lite långt, men jag vill att han ska berätta för att hon ska känna att han bryr sej om henne. Men att sitta ner båda två kanske är en bra idé?

Tycker att ni ska vara båda som berättar.. Jag var elva när jag skulle få ett nytt syskon på pappas sida och jag visste om det innan de sa någonting.. Var inte heller så förtjust då men det tog ca 2 sekunder innan man var jätteglad när han äntligen kommit.. Vet inte vilken månad hon var i då men det var sommar och lillebrorsan kom i oktober.. Man är ju inte blind bara för att man inte räknas som vuxen menar jag.. :D Du kanske kan ta första steget och säga det att nu sätter vi oss här, så får han helt enkelt fortsätta, då har han inte så mycket val.. hehe.. Lycka till!

berätta det båda för henne om du har en bra relation till henne vill säga men det uppfattar jag det som. Skulle det vara annat får ju han göra det.

Vi berättade tillsammans, gav dem en varsin nalle med ett kort "från" bebisen, där den frågade om de ville ta hand om nallen så länge. Dessa två barn, 13 och 16, blev glada för det även om de är "gamla".

Sambons dotter var 10 år nrä vi berättade för henne. Det var båda två som sa det.
Jag hade "småförhört" hans dotter om vad hon skulle tycka om att få syskon o hon sa att hon inte ville ha fler (hennes mamma har mer barn)
Dock var sambon väldigt klantig...
Tror ni inte han ställer henne denna fråga med väldigt glad röst:
- Gissa vad du ska få?
Vad tror ni en 10-åring tänker? Jo; häst, hund, katt, leksaker osv osv. Förstå besvikelsen när man säger: ett småsyskon! Speciellt då hon inte ville ha flera...

Jag fick snabbt hoppa in o fylla i vad det handlade om innan hon hann tänka alltför mkt. I början var det ingen jätte reaktion, men allteftersom tiden gick var hon väldigt engagerad o iom att jag pratade väldigt mkt om bäbisen o verkligen visade hur entusiastisk jag var över den så blev även hon det.

Jag tror det är viktigt att, som i ditt fall, att pappan visar glädje över bäbisen, men tillsammans med hans dotter. Det ska inte bli något tjat el ältande om bäbisen men gärna info mellan varven om hur stor den är i magen nu osv.
Men jag tycker absolut att ni båda ska berätta. En 15-åring fattar väldigt mkt o jag blir inte förvånad om hon inte redan vet.
Berätta för henne hur nervösa ni är för att säga detta eftersom ni vet vad hon har sagt.

Vi satt bägga två med Malin och berättade. Hon blev ledsen och trodde att jag skulle tycka mer om bebisen än om henne eftersom det blev mitt barn. Jag sa ju naturligtvis att det inte skulle bli så.
Men det spelade ingen roll hur många gånger jag sa det. Det var inte förän Agnes kom som hon märkte att det inte blev nån skillnad.

Tycker definitift att ni ska vara med bägge två.

Ok tack alla, det får nog bli så att vi berättar tillsammans.

Och det skulle inte förvåna mej om hon redan vet, som sagt de är ju inte korkade bara för att de inte fyllt 18 än, dessutom har hon varit och rotat i mitt nattygsbord, där jag har både plusstickan och graviditetsinformation. Så nä, hon vet nog redan.

Om inte din man är beredd att berätta själv - passa på och berätta du när din man är med. Då kan han inte smita undan och är tvungen att ta en dialog med sin dotter.
Men förvarna honom om att så blir det om han inte tar första steget själv.

Grattis till graviditeten.

Tack! Jo det kanske är en bra idé att jag berättar medan jag har honom fastbunden i soffan så han inte kan smita hehe.

På måndag ska jag på första ultraljudet, antar att det kommer bli lite mer realistiskt efter det, och kanske enklare att berätta om jag har en bild att visa?

Det värsta är att jag hade ett litet argument med henne i veckan, vi fick telefonräkningen.... Men vi löser nog berättandet på något sätt. Jag tror hon kan känna lite också att hon är utanför. Hennes mamma har ett barn (4åring) med en ny man och nu så kommer jag ha ett barn med hennes pappa. Alla är "kärnfamiljer" utom hon, som har två halva familjer. Eller jag vet inte hur hon tänker, vi är väldigt olika hon och jag.

Jag kan ju bara utgå ifrån min själv och hur det var när vi väntade vårt gemensamma barn.
Makens son har för länge sedan sagt att han ville ha en lillebror. Vi sa då att han har ju en lillebror - hos sin mamma. Sonen sa då att han ville ha en lillebror hos oss också. Då var grabben runt 8-10 år.

När det väl var en realitet med småsyskon i vårt hus hade sonen blivit en trotsig tonåring som avskydde (så som bara syskon kan) sin lillebror hos mamman. Småsyskon var pest & pina och absolut inget man skulle ha!

När vi berättade nyheten blev han hur lycklig som helst! Och när vi påpekade hans generella åsikter om småsyskon och direkta åsikter om sin lillebror sa han bara: Det är ju skillnad!!

Så barnen/tonåringarna har outgrundliga reaktioner.

Lycka till!

Jag tycker ni ska göra som alla föräldrar. (lr iaf de jag hört om och mina egna) Och berätta tillsammans!! men visst får han gärna vara den som säger det, det hade jag oxå velat - för att visa henne sin glädje över detta. prata sedan om hennes roll i det nya barnet liv, hur kul det kommer va för henne att få ett syskon.

Lycka till!

Ja å inkludera henne i planering, babyplaner, inreda babyrummet osv. De flesta brukar älska sådant. Utgå inte ifrån att det blir jättekonflikt.