Tips! Ta kontroll!

Vi gick också kursen..den var jättebra!
Dock så andades jag inte enbart utan tog Eda när jag var 6 cm öppen. Men man lärde ju sig en massa annat bra också förutom andningen.

Lycka till när det blir dax!!

Kanske du kan hjälpa mig?

Jag (och min man) har precis avslutat samma profylaxkurs som du gått och vi har BF för barn nummer två den 5 september (barn nr1 föddes med planerat snitt). Vi hade även läst boken "Innan du föder" båda två innan kursen. Dock känner jag mig långt ifrån lugn, men du kanske kan "spilla över lite på mig"??

Allt är frid och fröjd med andningsövningar och och smärthanteringen och jag känner att vi redan nu tränat massor på allt det praktiska. Problemet ligger i mitt huvud.
Idag på profylaxkursen blev vi guidade i en avslappningsövning som bla innebar visualisering av drömförlossningen och då bara brakade det lös för mig och tårarna sprutade. Jag KAN inte föreställa mig en drömförlossning. Vet inte vad det är. Det blir bara blankt i huvudet. Jag känner inga positiva känslor (eller överdrivet negativa heller för den delen) och jag har ingen vilja om hur jag vill att det ska vara. "Drömförlossningen" handlar snarare om avsaknad av en rad negativa saker.

Detta är väldigt laddat för mig. Bara jag får minsta fråga om "drömförlossning" så börjar jag gråta hejdlöst och känner mig hjälplös, vilsen och misslyckad. Hur i hela friden ska jag komma vidare med detta? Jag går hos Aurora också, men det verkar vara svårt att förstå att man inte kan föreställa sig en drömförlossning.

Hej! Det där med drömförlossning är ju diffust och svårt, eller hur? Man vet ju oftast att det gör ont, inte går så snabbt som man vill och det känns kanske inte realistiskt för dig att "drömma". Jag tyckte det var lite svårt i början med, att motivera mig, för jag tänkte "varför drömma om något som ändå inte kommer att ske?" Min drömförlossning vore att jag inte kände smärta och att det gick våldsamt fort allting.... det är ju så orealistiskt och ovanligt att det är bättre att skapa en bild av att man kämpoar men att det ändå går bra med hjälp av partnern och de hjälpmedel man har (andningen t ex).

Jag läste i boken och i häftet man får att det är viktigt att kunna föreställa sig det som kan bli positivt, att försöka hitta några saker iaf?

Istället för att se hela förlossningen försök tänka delar av den. Vad tror du är positivt med en förlossning? t ex att man får barn är ett uppenbart svar. Men om man ser till smådelarna. Att man får vila ganska mycket mellan värkarna, att man kan få ha musik där, att du tränat avslappning, att din partner är fokuserad på dig, rör dig, masserar dig osv. Försök sedan binda ihop smådelarna till en enhet. Tänk detaljer. Hur vill du att du ska föda? vilken ställning verkar bekvämast? och vilka andra kan du tänka dig? Praktisk träning. Se sedan dig själv i den ställningen och din partner som fokuserar på dig. Det är en ögonblicksbild. Och sådana kan räcka.

Jag såg min "drömförlossning" under träningen på kursen men den var inte realistisk utan jag gick till gamla filmbilder där man ligger på rygg vilket jag inte alls tänkt mig.... men jag förblev positiv iaf, och ska jobba på den mentala bilden.

Fortsätt diskutera dina farhågor mycket med din partner och auroran, framtvinga inte en drömbild utan försök istället fokusera på det som känns så hemskt eller overkligt för dig. Varför känner du så? egna upplevelser eller fobi t ex. Vad kan du göra för att ändra på inställningen osv. Jobba hela tiden på det - jag var hysteriskt rädd ibörjan men nu är jag mer "lätt rädd" stundtals (om jag fokuserar på det som oroar mig) men även förväntansfull, DET trodde jag inte om mig själv!

Man måste nog inte se förlossningen som i en romantisk härlig dröm, var snarare realistisk, men var positiv till allt som du och din partner KAN göra, du har tränat, du kan slappna av och mycket positivt kommer ju därför att ske, eller hur? Det är långt ifrån det som du kände och upplvede tidigare kan jag tro? Fokusera på småsaker och om du har en målbild efter förlossningen, t ex på BB eller när du kommit hem. Man behöver inte fokusera på förlossningen i sig antar jag egentligen. Du är förberedd, din partner är det och jobba då på att känna dig positiv oavsett om du har en drömbild eller ej, det är en petitess!

Kankse kan en diskussion här med mig och andra ge dig styrka att fokusera och hitta den bild du vill ha?

http://www.viforaldrar.se/nyheter/nya_psykoprofylaxen/Signekursen.pdf

Här är en pdf av Signematerialet som är "grunden" för profylaxkurserna nu. Ladda ner o läs tillsammans m din partner.

Jag går nu Susanne Kindwalls profylaxkurs, TOPPEN måste jag säga! Den är likvärdig m Profylaxgruppens kurser så jag valde den som låg närmast mig helt enkelt.

Alla som har möjlighet att gå en profylaxkurs, GÖR DET!!!! Det är VÄL investerade pengar tycker jag. Är inte alls lika rädd som innan inför förlossningen. Skulle nog kunna tänka mig att föda helt utan kemisk smärtlindring tack vare denna teknik
(sen är det ju ingen som förbjuder mig att ta till all smärtlindring som finns när det väl är dax om jag då skulle vilja ha det)

Instämmer helt o hållet m det som Incommudicado skrivit i hennes tillägg, skulle inte kunna skriva bättre själv

Lycka till o känn dig inte blyg att fråga om det är ngt du undrar över

Kanske får du lättare att kunna visualisera drömförlossningen om du läser andras positiva förlossningsberättelser? Då kan du ta till dig delar av dem och tänka "ja, så skulle jag vilja ha det" och sedan kanske pussla ihop till en helhet. + ta hjälp av Incommunicados tips på "frågor" här ovan.

Jag befinner mig än så länge bara på "snart sluta med skydd-stadiet". Men jag jobbar för fullt med att förbereda mig mentalt eftersom jag alltid känt rädsla inför förlossning. Jag har inte vågat klicka runt och läsa förlossningsberättelser "var som helst", skulle INTE vara hjälpt av någon som berättar att det var vidrigt. Men i den här tråden finns flera positiva förlossningsberättelser som har peppat mig:
familjeliv.se/Forum-2-13/m21190375-1.html

Tack så mycket för alla fina svar. Jag har funderat mycket idag (orkade inte ens gå till jobbet) och jag ska fortsätta försöka att tänka ut något positivt så som ni föreslår. Om det ändå inte funkar så tänker jag nog strunta totalt i alltihop och bara fokusera på rent konkreta saker som jag faktiskt kan styra, t.ex. andningen, och hoppas att det räcker.

Funderar lite på om jag egentligen är ett ägg-djur (inte däggdjur) eftersom jag aldrig föreställt mig en förlossning och aldrig haft en drift att "locka fram urkvinnan i mig" och aldrig tyckt att det ser naturligt och mysigt ut att amma osv. Jag skulle vara helt nöjd med att gå och hämta bebisen i ett skåp..faktiskt.

Jag ska till Aurora igen om en vecka, men det snurrar ordentligt i hjärnkontoret nu så det är möjligt att jag återkommer i tråden snart med mer frågor. Om ni orkar svara..

Tack särskilt Incommunicado! Förlåt om jag har "stulit" din positiva tråd..inte meningen,  men jag blev glad att hitta någon som verkar ha kommit så långt.

Kram

Såg efter jag skrivit mitt inlägg at du faktiskt gått kurs men iaf känner dig osäker. Tror det är en bra grejj att försöka fokusera på en sak i taget, andningen tror jag är det jag kommer använda mig av mkt för att kunna slappna av. Vinner nog mkt på det. Är man inte avslappnad är det nog MKT svårare att kunna känna ngn som helst trygghet o lugn när man väl ligger där o ska föda sitt älskade barn.

Som jag skrivit ovan, Incommudicado har skrivit sååå bra, där finns mkt att försöka ta till sig när dagen D väl inträffar.
KRAM!!!