Är ni inte rädd?
Har fått besked från IVF klinken att det inte är lönt att fortsätta för jag har en äggfaktor. De tycker vi ska fortsätta med äggdonation istället för att slösa tid på IVF.
Men jag är livrädd! Inte för äggdonationen utan jag är livrädd för att det inte lyckas. Slits mellan äggdonation eller adoption. Har inte kommit längre än till ÄP vid våra IVF så rädslan för ytterligare ett misslyckande finns där och äter upp mig. Ibland tänker jag att om man väljer adoption så är man i varje fall "garanterad ett barn" om man blir godkänd, vilket inte är säkert vid äggdonation. Å-andra-sidan handlar det om önskan att få bära och föda ett barn som bär mina mans gener.
Hur har ni orkat välja mellan äggdonation eller adoption?