Igångsättning vs. vänta tills det kommer igång av sig självt??
Jag hade nästan bestämt mig för kejsarsnitt, men kom på andra tankar efter mycket positiva samtal med en specialistläkare samt att vi gjorde upp en superbra handlingsplan inför förlossningen. Eftersom jag har haft en otroligt jobbig graviditet och nu på slutet jättejobbig foglossning (kan knappt gå) och en begynnande depression pga att jag mått bra kanske sammanlagt en vecka under hela graviditeten (är i vecka 36 nu) så ska jag till specialistmödravården på sjukhuset för "ställningstagande till igångsättning". Det betyder om livmodertappen är mjuk sätts det igång, annars får jag vänta ett tag och komma tillbax och så får de kolla igen... Har satts igång förut pga havandeskapsförgiftning och jag är rädd för att det ska bli hf igen (är på väg åt det hållet...) men jag är rädd för igångsättningen oxå. Förra gången blev det otroligt långdraget och smärtsamt! Vad ska jag göra?? Vill heller inte vänta och se om det kommer igång av sig självt, med min dotter gick jag över tiden 2 veckor, sedan fick jag hf och satts igång... vad göra?? HJÄLP!
(Varför kan inte storken komma med bebisen?!? Jag vill ha min bebis men inte föda...!)