• Arw76

    Ang förlossningsrädsla.

    Jag är en av dem som har vart rädd för förlossningen, framförallt för hur ont det skulle göra. Var oxå rädd för att gå över länge samt att bli igångsatt. Var självklart här inne och läste allt jag kunde komma över, jag blev inte mer positv direkt.  Naturligvis blev jag utsatt för både lång övertid och igångsättning (2ggr).  Blev igångsatt med gel på 16:e "övertidsdagen", inget hände på hela dagen. Vi gick och vi gick men allt var lugnt. Dagen efter satte de in en "ballong" som skulle vidga upp det hela lite. 7 timmar senare ramlade den ut, inga värkar.. Jag fick höra att när den ramlade ut kunde processen vara igång och att man troligtvis kunde vara öppen 3-4cm. Var helt hundra på att den legat fel eftersom jag inte kändå något alls, men jag blev kollad och döm om min förvåning när bm sade att jag skulle till förlossningen eftersom jag var öppen 5 cm!! Jag fick värkdropp, ryggmärgsbedövning och lustgas. 6 timmar senare kom hon ut, 4450g och 52 cm. Självklart kändes det och man fick jobba lite men det är helt klart värt det. Vet inte om detta kan göra er lite lugnare men jag är iallafall glatt överraskad. Trodde det skulle vara MYCKET värre. Det kanske det blir nästa gång, men vem vet... Alla förlossningar är olika.

  • Svar på tråden Ang förlossningsrädsla.
  • Enlitenbulleimagen

    Det är ett mirakel varje gång man föder barn! Det häftigaste är att ALL smärta är som bortblåst så fort man har det lilla knyttet i sin famn!

  • Disco

    Tack! Är BF + 9 idag och tokigt rädd/nervös för att behöva bli igångsatt. Men tack vare dina väl valda ord så känns det bättre nu. Håller med om att man ibland kan "hamna fel" bland trådar och inlägg som inte dämpar ens oro utan spär på den. Bra när man hittar positiva berättelser!!!!

  • Kattflickan

    Jättefin berättelse MEN de som är mest rädda inför förlossningen brukar nog vara de som redan varit med om hemska förlossningar? Då hjälper det tyvärr inte att läsa om förlossningar som gått bra. Fast jag förstår att du bara ville väl förstås.

  • gambia90

    Kattflickan- nej, det är nog inte bara de som fött tidigare som bär på de största rädslorna. Många av oss förstföderskor är fruktansvärt rädda... till och med så att man inte vågat bli gravid tidigare eller aborterat foster...
    Så jag tackar för ts inlägg :)

  • Rigmor Mortis

    Jag kanske inte bör skriva här då jag inte var särskilt rädd inför förlossningen, men jag säger som TS, jag trodde det skulle vara mycket värre. Och som Enlitenbulleimagen säger, all smärta försvinner i samma sekund som bebisen är ute. Helt magiskt, man är inte ens öm i underlivet just då, åtminstone var inte jag det. Poff! så känns det bra.

  • AngelicaF

    Jag var inte rädd för förlossningen, men jag kan ju berätta hur den gick till för att lugna dig.

    Jag gick och la mig lite efter tolv på söndag natt. Klockan 01.45 går jag på toa och då går vattnet. Ojsan tänkte jag, redan? Så jag ringer in till förlossningen som säger att vi kan komma in på en gång. Vi är inne på förlossningen kl 03.30 och dom kopplar på CTG:n som jag får ligga med i 40 minuter. Värkarna kommer bara med 5-6 minutes mellanrum, så vi får ett rum så vi ska vila lite. Men det går inte, för nu (05.10) startar värkarna ordentligt. Jag försöke sova men det går inte. Larmar och dem kommer in och kopplar på CTG:n igen. Nu kommer värkarna med 1-2 minuters mellanrum. Dem känner hur mycket jag har öppnat mig.. 7 cm.. Oj, det var snabb, säger dem. Kl. 07.50 körs jag in på förlossningen och börjar andas lustgas. Ligger bara och småkrystar lite. Men kl 9.25 kommer krystvärkarna och kl 10.04 är Jennifer född. Allt gick bra på min förlossning. Fick sy två stygn, men det var det ju värt.

    Ut kom Jennifer 2686 gram och 45 lång. Fast det glömde jag skriva. Hon är född i v.36+4. Förlossningen tog dryga 6½ timma.

  • pulmones

    Jag var också livrädd innan men tyckte det var helt fantastiskt när jag väl var där.

Svar på tråden Ang förlossningsrädsla.