Så var man nu i v.38 åååå jag vill bara inte föda!!
jag ska försöka föda vaginalt denna gången åxå,,hoppas nu bara att det går bättre än sist.
Är så förbaskat rädd å orolig nu...
ush, jag bävar för detta!!
Den kan ju komma när som helst.
Nån mer orolig liten själ???
Ja, lilla jag.... Är också rädd för förlossningen trots att det är mitt andra barn...... Fast jag är mest rädd för att sköterskorna inte ska sköta sitt jobb så att det uppstår komplikationer. Sist fick min son en stroke i hjärnan och var nära döden. Det var ingen som hade lust att ta reda på vems fel det var eller varför han fick det.
Vad är du orolig för?
Jag är mest orolig för att bebben ska dö under förlossningen,,precis som du säger så kände jag helt utlämnad på bb,personalen var inte allt för trevlig...
Jag kämpade på som tusan sist,men öppnade mig bara till 8 cm,,sen blev det ett akut snitt,,i sånna lägen är man ju rädd för att det ska hända nåt mä bebisen..
Sist var vi ju halvt medvetslösa båda två.,,men allt gick ju bra.
Så jag är nog rädd för att få en utdragen förlossning,inte orka med, å sen att värkarna bara avstannar(så jäkla frustrerande)..jag ville ju verkligen föda vaginalt..
Sen hoppas jag att jag å bebben mår mycket bättre denna gång än sist, orkar inte med en liknande förlossning..
OK, har du pratar med din BM om detta? Jag har gått hos en psykolog nu sen v 20 för att prata igenom min rädsla/brist på förtroende för personalen.
Ja, det är ju inte lätt att vara rädd för att bebisen ska dö eller att man ska få jättesvåra komplikationer själv. Det är en rädsla som ingen kan ta bort eller minska. Däremot kan man kräva att man ska erfaren, kunnig personal som tar hänsyn till din rädsla. Jag har skrivit i mitt brev att jag inte tänker tolerera någonting annat än att bli lyssnad på. Känner jag att något är fel vill jag ha en riktig undersökning och att de gör något åt situationen. Jag har skrivit att jag enbart vill ha kunnig och erfaren personal som visar respekt och som kan lyssna på mina önskemål och känslor. Har jag dödsånget, så vill jag att man tar det på allvar och pratar med mig som en människa och inte säga;
"Man hör så mycket lustigt här på förlossningen!"
Jag skrek verkligen att de skulle packa min väska och hjälpa mig upp ur sängen, för jag skulle fanimej därifrån fort som fan! Jag tänkte inte föda något barn! Men att få höra att BM säger så ovanför mitt huvud var bland det värsta jag varit med om . Jag var bara en maskin som skulle föda, sen hur jag kände mig eller ville, det sket de totalt i . Så den här gången tänker jag faktiskt gå därifån om jag inte får som jag vill. Lyssnar de inte på mig, så vill jag inte ha deras vård. Känner jag mig kränkt på något vis, så tänker jag ta mitt pick och pack och gå. Så kände jag sist, men kunde inte gå....
Jo då,, jag har pratat med BM å sen har jag gått hos aurora,men det känns liksom som om det blir som det blir sen ändå,om du fattar vad jag menar!
Tänkte åxå ta å skriva ett handgjort brev till dem å lämna över mer personligt å hoppas på att de fattar vad jag vill denna gång.
Jag önskar åxå att de ville lyssna mer till mej å förklara för mej vad som händer å sker..sist hade vi ingen hjälp alls knappt av BM, hon va upptagen med tvillingförlossningar å än det ena å det andra, så hade jag inte haft min pojkvän där så hade det inte varit så kul kan jag säga.
Till saken hörde att det var en sån helg som det föddes mest barn i hela skaraborg på flera år!!!De hade sedan dagarna efter intervjuat mammor å deras barn,..
så tyvärr tror jag att det var väldigt personalbrist just den natten,,
när jag däremot låg å försökte vila
måste dra..lillan vakna
Jag tycker det låter som en bra idé att skriva brev som de måste ta hänsyn till! Kräv att få den förlossning du önskar och vill ha!