Blivande pappor

idag har vi varit på rutin UL. helt fantastikst att se den lille där inne röra på sig. man ser det lilla lilla hjärtat slå som bara den. ojojoj längtar nu som fan tills han kommer ut i sept.

jaaa, vi har fuskat med fostervattensprov. då tyckte tjejen att ska nån köra in en jättenål i mig (igen) då ska jag fan i mig veta vad det är för kön. vissa kanske tycker att det är at ta udden av det hela, men personligheten vet vi ju inte ännu så vi håller inte med om det

förra graviditeten kollade vi också vilket köm det är men det var pga att hon ätit mediciner som gör allting väldigt riskabelt med ryggm'rgsbrock etc, så vi kollade ifall att det skulle bli en abort... därav att vi kollade nu med, delvis alltså.

nu börjar det bli rörigt, så det är väl kanske bäst att jaginte skriver mer nu hahaha

Även jag ska bli farsa i november. Det är första barnet och lite pirrigt är det. Främst är man väl nervös att ngt ska gå åt skogen. Ingen mer än jag som tycker att tiden går sakta...?

Jo, tiden verkligen KRYPER fram ibland... jag har hört av flera killkompisar att det är värst fram till v. 16-18 när man får göra det UL, och det börjar synas på allvar. Det går tydligen fortare när det syns och blir mer påtagligt. Just nu känns det mest som man är i någonform av absurdt ingenmansland. Men men det blir väl bättre snart får man hoppas...

Ska efter 2 missfall bli pappa i mitten på Augusti.
Känns hur bra som helst!

Hoppas för en gångs skull att sommaren ska gå undnan fortare än kvickt!

2xRed Ass skrev 2007-05-11 11:13:02 följande:

Grattis!! Kan inte annat än hålla med, längtar efter hösten...

Förstår vad du menar med ingenansland =) precis som man inte fattar innan det blir "synligt" så att säga. Ska få min första i december. Känns verkligen som man vill att tiden ska gå mycket fortare =) det e lååångt till vintern hehe

Grattis alla som ska bli pappa.

Själv ska jag bli pappa jag också för första gången, dessutom till TVILLINGAR! :D Bf ligger på 14dec.

Känns nervöst!

Hej på er!

Har läst en hel del på siten och äntligen hittade jag en tråd där jag kände att jag hör hemma. Jag och tjejen har planerad nedkomst den 1:e november, första gången och allt.

Får man lov att fråga var ni andra bor nånstans, det hade ju varit kul med nån mer i GBG-trakten. (Maralek, jag räknar iskallt med att du inte håller till på västkusten med tanke på din avatar )

Jo jag hör jag hemma på västkusten... dock inte Gbg.

Söndagen 20/5 så blev vi gravida, iaf enligt kissstickan. Och att komma dit var inte helt lätt. Visade sig nämligen att mina stormtrupper i påsen inte var några stormtrupper utan mer påminde om sävliga kommunalarbetare(simmade inte så fort eller dit dom skulle).
Så efter IVF så lyckades vi på första försöket o det var ju minst sagt väldigt skoj! Men nu då?
Just nu så oroar jag mig bara för allt som kan gå fel(vi är ju bara i 4v, och det är ju tydligen inte lite som kan gå fel när man läser tidningar o dylikt, och även enligt andras erfarenheter. Ska det vara så här hela tiden? När kan man börja slappna av och faktiskt verkligen glädja sig åt det som ev kommer att ske? Undrar också om jag oroat mig lika mycket ifall det skett på den "vanliga vägen"?
Men är någonstans lycklig som få... Knepig feeling

Defense End:
Klart allt ska gå bra! Lycka till med graviditeten!!

Vi var med om 2 missfall, är gravid nu i 28v.
I och med missfallen började vi/jag läsa om saker som kan gå fel och varför osv. Och för mig blev det bara sämre ju mer jag läste om det, så får jag ge ett tips så är det att njuta av varje vecka som går och försöka läsa så lite som möjligt om vad som kan gå fel och istället planera för framtiden och vara positiv.

Som sagt all lycka i graviditeten!

2xRedAss

Stort grattis till er i eran 28v!

Försöker nog att undvika all domedags litteratur men på något sätt så lyssnar jag till den ändå när den kommer lömskt krypande på mig...

Men ska ta ditt råd på allvar..
För varför oroa sig över något man inte kan rå över.

Förstår vad du menar med att den kryper på en, men du har rätt i att varför man skall oroa sig för det man inte rår över!

Rocka på!

Defense End:
Det låter väldigt likt mitt scenario! Även mina små krigare är knappt simkunniga och har fel på kompassen och vi lyckades med första försöket på IVF. Grattis förresten!

När det gäller oroligheten så brukar de väl säga att det är de första 12 veckorna som är mest kritiska, men efter vad jag/vi har hört så finns det inte mycket man själv kan göra för att "framtvinga" komplikationer - blir det fel så blir det och det är inte mycket man kan göra åt det. (Om man inte räknar alkoholkonsumtion och annat fördärvligt leverne ) Om man får missfall så fanns det en anledning, det var något som inte stod helt rätt till med embryot och då är det nog lika bra att naturen får ha sin gång. Därmed inte sagt att det är roligare för det!

Eftersom ni har gjort IVF så borde ni väl få komma på ett ultraljud vid IVFkliniken innan ni blir "överlämnade" till den normala mödravården? Vi gjorde ett ultraljud i v7 och det lugnade nerverna lite att se och få höra att allt såg ut som det skulle.

Jag säger som 2xRedAss: ta det lugnt och bry dig inte om larmrapporterna. Försök leva så normalt som möjligt i början så kommer det säkerligen att gå som en dans!!

Hoppas sommarn är över snart!

ett STORT grattis!!

blir pappa om ca 20 dagar.. =) ..

måste tipsa dig och alla andra blivande pappor att läsa boken: "Du ska bli pappa" av Dick Sundevall!

den är RIKTIGT bra.. och beskriver allt hur bra som helst.. man känner igen sig väldigt mkt i det som står..

Lycka till!