Det är väl en fas som går över, hoppas jag, det där att min son kallar mig för Mamma.
"Mamamamama" söker han när han kryper omkring på golvet och letar efter mig, till och med kryper förbi sin förnärmade Moder.
Säg att det går över...
ooookej... O.o
Det hoppas jag verkligen inte.
För isåfall så är jag en glödlampa
PAPPA PAPPA säger hon glatt och pekar på lampan. :)
jag- nej jäkla unge LAAAAAAAMPA säg LAAAAmpa
hon- PAPPA! och pekar på lampan
:)
davidian
hahaha
För vår äldste var det funktionen som avgjorde tilltalet -
hemma=mamma
på jobbet =pappa
oavsett vem det var alltså...
Ulfino - det går alltså över...
Fast varför är det så hemskt att bli kallad mamma? Vår pojke kallade sin mor "Jocke med kniven" ett långt tag (efter att ha sett Pippi på de sju haven) och i jämförelse med det är väl mamma rätt OK... 
hahaha "jocke med kniven" :) vad kul
a då kom ja billigt undan ändå i jämförelse
Davidian: Japp, nu har även jag blivit uppflyttat i taket. "Var är Pappa?" frågar man och vips åker både blick och hand upp mot lampan.
Så det är så här det känns att vara dussinvara på OBS...!
Min dotter som är 3 år säger pappa till mig, förutom när hon blir sur på mig, då är jag en pruttkudde. Sant i bland hahaha
Å ja, man har själv blivit kallad mamma, det var tydligen lättare att säga än pappa. Men roligare är när frugan är ute med knodden och han pekar på okända karlar och högt deklarerar "PAPPA!". Han tror att alla män är pappor.. nu har vi iaf lärt honom att säga "man" om män.
Åjo man tror ju att ens unge är klippskast i världen när man säger "var är lampan?" och de kör upp handen i vädret och tittar i taket. Tji får man ju när han kör upp handen i vädret och tittar i taket vad man än frågar efter, inte så klippsk trotts allt.
Haha, jag hårdtränade min grabb, sa pappa, pappa, pappa, osv, så mycket och ofta jag kunde för att han skulle säga "pappa" först. och det funkade! men det gick över på typ en vecka och sen sa han "mamma" till alltig iaf... :(
Nu, när han är 2 år gammal och kan säga både "pappa" och "jonas" kallar han min för "mamma" likt förbannat! Men andra män kallar han gärna pappa... (hmmm... vid närmare eftertanke ska jag nog ta ett snack med hans mor när hon kommer hem... ;P )
är du säker?
Min son (14 mån) har börjat prata hebreiska...eller om det är persiska jag vet inte riktigt. Det är i alla fall riktigt långt från svenska. Han kan visserligen säga mamma och pappa, men sedan strömmar det ut någon för mig obegriplig rotvälska. Han kan dessutom uppvisa viss irritation för att hans gamla far inte förstår hans gutturala läten. Vad göra?
Kan man skicka dem på språkskolor? Finns det Persisk-Svenska klasser för 14 månader bebisar?
Jag började prata Persika tillbaka och vi hade härliga dialoger med varandra där inge förstod den andre. Vi måste ha pratat olika dialekter men oj vad skoj vi hade.
Sedan fick jag höra att det inte var bra att prata Persika, man skulle tydligen svara på tydlig Svenska.
Ja, ja, aldrig får man ha sitt roliga kvar...
haha den här tråden bara måste jag skriva i 
hur kul somhelst
minson har inte börjat prata ännu..har just blivit 10 månader, men farten har han, så det är bara hålla i sig då han kryper iväg. står upp utan stöd men då han kommer på sig själv sätter man sig ner illa kvickt när man säger lampa, så vinkar han för glatta livet o ler... vet inte om han ser sammanhanget, men glad är han
nassepånken --> Haha, man vet ju aldrig vad den där brevbäraren har för sig...
Det är helt klart något annat språk som det babblas på hemma. Jag har försökt lära mig det men det är helt ologiskt, jag greppar inte grammatiken! Jag menar, hur svårt kan det vara? En grabb på 15 månader är knappast ett geni och ändå pratar han flytande. Det värsta är att han förstår precis vad jag säger när jag pratar svenska, sen tror jag att han snackar skit om mig på sitt språk. Han har också lärt sig att ignorera sina föräldrar när budskapet inte passar, jag tror att det är katterna som hårdtränat honom, de har samma beteende och verkar kompisar. Det är väl bara att vänja sig.
Min dotter tittade på mig imorse och utbrast:"Kokko", hur skall man ta det, hon kanske är en riktig människokännare vad vet jag?
Varför ska man vara mamma och pappa? Man behöver ha olikformade könsorgan för att göra ett barn, när man uppfostrar dem spelar väl de mindre roll...eller?
Innan min son blev till krävde min flickvän att hon skulle få bli pappa, eftersom hon aldrig i livet skulle bli mamma men kunde tänka sig att ha barn. Så vad är det för fel att vara mamma bara för att man är man? Sen tror jag inte att min son (nu fem månader) kommer att kalla mig för mamma i det långa loppet, jag kommer att fortsätta att presentera mig med förnamn tror jag.