Hur reagerar ni på mammornas hormonsvägningar?

Usch, vad hemskt att du måste göra abort för att han inte klarade av dig.

För mig är det bara att bita ihop, men visst blir man sårad ibland.

Som för en tid sedan när hon slänger sig ner på en stol i köket medans jag och sonen äter middag. Hon ville inte ha någon mat och häver ur sig "Ingen mat du lagar är god!".

Men det är ju just svängningar, så efter en stund kom hon och bad om ursäkt. Så det är upp och ner och lyckligtvis en bortre gräns när bebisen kommer.

Hum.. har tack och lov sluppit de värsta avarterna. Men en förutsättning för att man skall klara det är att hon har vett att be om ursäkt efteråt och inte bara ignorera det med "han fattar väl att det bara är humörsvängningar". Vräker man ur sig saker pga hormonerna så tycker jag att man kan säga något när man väl landat igen. Och då gärna något snällt.

Jag tycker inte att det är så stort problem, man vet att det kommer med graviditeten.
Oftast märker jag att det är en humörsvängning och försöker då bara hålla en låg profil och inte tjabba emot för det skulle det knappast bli bättre av.
Ibland kanske man inte märker att det är en humörsvängning och då kan det bli lite konstigt.

Min sambo brukar alltid be om ursäkt efteråt om hon sagt nått dumt under humörsvängningen och vi brukar alltid snabbt bli vänner i gen om vi tjabbats båda två.

Ja, man får bita sig i tungan någon gång ibland.
Men det har inte varit så farligt och om damen i huset har varit mindre trevlig så känner hon oftast av det och ber senare om ursäkt.

Det gäller att ha en dialog även när det är som värst, annars tror jag inte att man klarar det vidare länge! Ömsesidig respekt!

Mycket tråkigt att höra om aborten!

Jag tyckte inte att det var så farligt, jag förstod vad hon gick igenom. Det var tråkigt att han inte förstod vad som hände med dig.

Det var tråkigt att höra att det blev abort, hade han förstått dig så hade han fått uppleva det underbaraste som finns.
Lycka till.

Tråkigt att det blev som det blev för er.

Förståelse och tålamod är dom två största faktorerna, nästan mest tålamod tror jag nog. Ligger det stark kärlek i botten, så är det inga problem för relationen.

Men som man, ska man passa sig att inte göra för stora grejer av kvinnans "utbrott/diskussioner", får ta mycket med en nypa salt.

Kvinnorna är ju trots allt inte sig själva, när hormonerna spökar som dom gör.

Ja tror ja har reagerat ganska bra faktiskt på min sambos dalande humör.Man vet ju lixom varför de går upp åh ner.Fast ja måste oxå passa på åh säga att de va jobbigast mellan vecka 6-7-11-12 men nu tycker ja att ja börjar känna igen min älskling igen.Men som sagt humöret kan nog dala lite till innan de är dax