Snart 1 år och 6 månader...

Hej

Jag vet att det inte är så värst lång tid om jag jämför med många andra... men det känns ändå så jobbigt. Jag minns det som igår... min sambo sa till mig, kan vi inte skaffa en liten bebis, men jag ville vänta ett tag till... skulle gå utbildningar för att få bättre karriärmöjligheter. När jag väl gått mina utbildningar så slutade jag med p-pillerna. Sen dess har vi fösökt.... Jag hade då gått på pp-piller i 8 år. Jag planerade o drömde om allt... Så när det gått 1 år tog vi kontakt med MAS för en utredning. Det gick för långsamt vi vände oss till en privat gynekolog... Nu satte det fart... I Januari var vi där första gången... Jag tog prover och ultraljud och min smabo lämnade spermaprov. Jag fick svar snabbt och allt var okej... min sambo fick svar efter 4 veckor och hans utredning lades ner då allt var helt okej. De visade sig att jag hade väldigt tidig ägglossning och att det kanske berodde på att jag räknat fel... Men vi lyckades ändå inte... I förra veckan gjorde jag en spolning och hade fri passage... inget fel där i heller.... o för er som unrdar så gjorde det inte alls ont!!! Hon skrev då ut pergotime som jag ska påbörja nu nästa menstruation. Nu byggs hoppet upp igen... Så vi får se vad som händer denna gången... Ville bara skriva av mig lite... det går ju inte att prata med de som fått barn efter 3 månader... de förstår inte på samma sätt... de säger alla samma sak... det kommer snart, tänk inte på det, det är snart er tur, klart ni kan få barn... osv. osv. Här blir man förstådd... även om det inte resulterar i barn kanske så känns det ändå bättre att prata med någon som går igenom samma sak... Nu ska min sambo o jag gifta oss den 27 maj... så kanske tankarna läggs på annat.... Så blir där en liten bebis på smekmånaden.... Håll tummar och tår... jag gör desamma för er!!! GLAD PÅSK!!!
Kramar Johanna