Vad gör ni tillsammans som par?

Nu har barnet flyttat ut och vi har skaffat fritidshus som hyrs ut med mark som ska skötas och renoveringar som ska göras. Det är vår nya gemensamma hobby.

Sen kollar vi på serier ibland, äter ute (fast jag får ta initiativet även om han alltid tycker det är trevligt), reser på weekendresor, besöker loppisar, budar på grejer till huset, vi gjorde en kul roadtripp i bil 16 dagar sommaren innan vi tillträdde huset eftersom vi visste att sen går alla pengar till det.

Annars får man väl slappa framför TV eller dator som man vill efter jobbet, man kan inte vara "på" socialt hela tiden. Ikväll var jag ute med tjejerna men det blir väl också en gång i kvartalet ungefär. Jag är den som vill stanna längst och ta en drink till, övriga är mest trötta nuförtiden tycker jag.

Vi har varit noga med att ha både gemensamma intressen och egna intressen. På så sätt finns det alltid något att göra och alltid något att prata om. 

Vi är historienördar båda två så vi går mycket på museum,  reser till till platser som har spännande historia och kultur .. har sett både storstäder och charterresor på olika semestrar.  

Jag sjunger I kör och deltar i massa olika uppträdanden och vi reser en del med kören o h har utbildningar och workshops , jag är engagerad i kyrkopolitik 

Vi kör båda två motorcykel och åker på massa olika evenemang och mc-träffar och campar. Ibland var för sig och Ibland tillsammans.  Min partner äger också en gammal entusiastbil så det blir även olika cruisingar och raggar-event , han är också ordförande i den lokala raggarklubben. 

Vi har också en del vänner vi umgås med både gemensamma och varsina . Så även stor familj.  Vi har barn från varsitt håll och även svärdöttrar och barnbarn som tar tid och engagemang. 

Sen gillar vi också att umgås med varandra.  Sitta uppe på nätterna och prata om livet, drömmar, dela förtroende om vårt innersta , stötta varandra och garva ihop på olika tokiga spontana infall . Åka till McDonalds mitt i natten och käka,  roadtrips till gud vet vad för att titta på nåt utkikstorn från kalla kriget och vandra till nakenbad och bete oss oanständigt....

Nu vet jag inte hur gamla dina barn är. Men det blir klart lättare juäldre dem blir. 

Vårt barn är 15 så hen sköter sig själv. Vi försöker varje helg gå skogspromenader, köpa hämtmat och äta i parken och sen gå runt.
Sen så har vi börjat träna tillsammans ett par ggr i veckan. Lite lätta saker att lägga till i vardagen.

Känner igen mig i det du skriver och säger bara; Satsa på ert äktenskap nu!

Jag vet inte hur gamla era barn är eller era förutsättningar till barnvakt. 

Vi hamnade i diket, levde i princip separata liv utanför gemensamma familjeaktiviteter. Jag kände mig ensammast i världen och tyvärr prioriterades min egentid/fritid inte lika högt som min mans, då min aktivitet var förlagd i hemmet (jag målar tavlor och läser). 

Jag kände mig osynlig och inte uppskattad. Försökte förmedla detta till honom men han skyllde alltid på att barnen var små. Jag begärde skilsmässa, han förstod ingenting. Han begärde parterapi innan beslut och det gick jag med på. I terapin blev det tydligt att saker var ojämt fördelade samt att vi som par saknade någon gementsamt utöver föräldraskapet. 

Vi tog oss igenom och sedan dess har vi en dejt i veckan (onsdag), samt varsin vardagskväll (tisdag och torsdag) där vi gör egna saker. Helgerna är heliga för gemensam familjetid om inget extra händer (typ svensexa, möhippa, födelsedagsfest) men inga privata fritidsaktiviteter på helgerna. Vi har även en barnfri helg ungefär var tredje månad och varannan gång åker vi iväg och varannan är vi barnfria i vårt hus. 

Dejterna består oftast av att vi gör en fritidsaktivitet tillsammans, följt av middag. Sedan i höstas går vi buggkurs. Innan dess tog vi kortare kurser i olika saker (dreja, bowling, gokart mm). 

Vi har föräldrar på tre håll (hans är skilda) som turas om att barnvakta. Och det ställer de gärna upp på när de förstod att vi var nära att skiljas. 

Så satsa nu! Det kan snart vara försent. 

Med min särbo (sen drygt ett år) - vi går ut och tar ett glas, käkar en god helglunch på stan, umgås med vänner, hänger ibland med våra respektive unga vuxna barn, går på musikkonserter, ser på en serie tillsammans, lyssnar på musik. Vi har sex. Men framförallt - vi samtalar med varandra, om jobb, om livet, om "barnen", om vänner, om det mesta som hör livet till.

I min förra relation, så "slutade" vi göra saker tillsammans. Vi tog hand om "Familjen AB", när barnen kom in i tonåren så var det mer "Hushållet AB". Vi tvättade, städade, åkte och handlade, tog hand om "Hus och hem". Ibland lite uppdelat. Mitt ex hade ett fritidsintresse som tog mycket tid, lite mer av eget socialt umgänge. Men vi hade svårt för att hitta på "roliga saker" tillsammans... och det, och annat, bidrog till att vi tillslut gick isär...

Så, absolut, "egentid" är viktigt, men glöm inte bort "samtid" också... för vips så har man tappat bort varandra...

Fy vad tråkigt allt som beskrivs här i tråden låter. Som att man sitter ihop med sin partner och klarar av att göra nåt på egen hand. Förfallet som kommer i förhållanden.  

Vi har barn varannan vecka och gör ofta något en dag under våra barnfria veckor. Oftast blir det konsert eller middag och nåt glas nere på stan.

27 år senare, nu runt 70 bast, umgås vi gärna med varandra. Vi kan ha timslånga diskussioner om politik eller allt möjligt.

Vi umgås med nära släktingar, särkullsbarn och deras barn. Vi går på bio ibland, någon konsert, teater undantagsvis, går ut och äter.

Vi har en sommarstuga sedan några år och har förvånat upptäckt att vi gillar att påta i trädgården, laga saker och planera tillsammans.

Vi har sex varje vecka, det är väl också ett gemensamt intresse.

Säger som någon annan här i tråden: Jobba på det, försök att dejta varandra, öva på att ha kul ihop. Annars sunkar nog förhållandet ihop.

Oj, låter som en dröm. Skulle verkligen vilja ha det så. Tyvärr saknar min sambo förmågan att prata så trots parterapi har vi inte kommit någonstans.Jag önskar att jag kunde samtala med min sambo. Om livet, drömmar osv. Han saknar dock förmågan stt reflektera, fantisera, planera framåt. Han lever i nuet och tar var dag som den kommer. Tänker varken på gårdagen eller morgondagen. Dessutom kan han inte uttrycka känslor, drömmar, tankar. Det är generellt svårt att samtala med honom.

Vi har varit tillsammans i 20 år och har två barn i låg-, och mellanstadiet. Vi gör inte jättemycket men går på teater kanske 3-4ggr per år, då ser vi också till att äter en finare middag på stan och ta några drinkar på något trevligt ställe, hälften av gångerna så sover vi över på något hotell i stan. Vi åker till sommarhuset en vecka ensamma per år då vi båda har jobb som kan skötas därifrån.

Men lika viktigt tycker jag att det är att man kan göra saker utan varandra, vi brukar åka på semester med vänner 1-2 ggr per år, utan varandra då alltså. I slutet av maj åker jag till vårt sommarhus tillsammans med 4 barndomsvänner en vecka, det är något jag ser väldigt mycket fram emot, och min fru kommer att vara där med en väninna om två veckor.

Det beror ju så klart på hur gamla barnen är och hur mycket tillgång till barnvakt man har som avgör hur mycket saker man kan göra på tu man hand.

Är barnen små så kan man ju i princip inte hitta på nåt ensamma om man inte har barnpassning. Då får man göra saker tillsammans som familj isället eller passa på att umgås på kvällen när barnen lagt sig. Då kan man dricka vin, lyssna på musik, prata, dansa...

Kan man vara på tu man hand kan man gå ut och vandra på en vandringsed. Museum. Glra utflykter till slott, kyrkor etc. Besöka naturreservat. Ta med picknick. Åka på kryssning. Ta in på spa. Cykla. Paddla kajak. Tälta. Gå en kurs. Plocka svamp. Ha ett hus eller trädgårdsprojekt tillsammans. Gå på vinprovning. Krogrunda. Brunch. Bowla. Ha seriemarathon. Filmmarathon tex bara filmer med brucan en hel dag. Stoppa korv eller annat matprojekt som tar lång tid.  

Tror inte det är någon mening med ett förhållande om man inte har ett förhållande. 

Varit tillsammans med min pojkvän i 2 år och i början var det mycket aktiviteter, som bl.a. bowling, golf, konserter, äta ute varje vecka m.m.

Vi har inga barn men vi har också med tiden gjort mindre saker tillsammans, oftast är vi hemma och kollar serie. Men vi har träning på gym som ett gemensamt intresse, så det gör att vi tränar 1-2gr i veckan tillsammans efter jobb. Hade varit kul att hitta något mer att göra tillsammans, men vi båda känner att vi inte har så mycket tid över jobbet att göra så mycket annat än så.

Har läst att det finns par som har en dejt kväll 1gång i månaden där man planerar in något kul, kanske kan vara något. Jag upplever ibland att man känner sig bekväm i förhållandet, men det betyder inte att man ska sluta "dejta".

Om du inte får med din man på önskan om att utveckla förhållandet måste ju du ta tag i ditt eget liv iallafall och se till att du gör något vettigt och konkret av all tid du faktiskt har. 
Odla dina egna intressen. Hitta lite nya roliga saker att göra . Inget hindrar ju dig att sikta på utveckling och komma vidare i livet. Kan ju faktiskt bli så att din man blir nyfiken på ditt liv och vill vara med eller börjar reflektera över sig själv. 
Det sämsta du kan göra är att ge upp för om ett par år kommer du förmodligen börja känna lite bitterhet och ert förhållande skaver ännu mer. Med risk att det faktiskt inte går att rädda. 

Klart det är skillnad du mot i början. I början mkt weekends, krogen, Restuarang osv... Med alla barnen fortf resor fast med barnen. Åker ibland ner själva till vår lägenhet i Spanien, men oftast har vi med några av våra fyra barn och även kompisar till dem. Tänker att det blir mer egentid när alla barn är utflyttade. Men känner jag mig själv rätt kommer dom alla vara medbjudna hur gamla dom än är och för dom som vill. 

Vi har varit ihop i 15 år och har tre ganska små barn.

Vi har hemmadejt varje vecka när vi lagar mat och dricker gott, utedejt varannan månad kanske när vi går på konsert eller standup eller restaurang eller likande.

Kollar serier på vardagar, snackar relationer, jobb, om barnen. Har gemensam humor så skämtar mycket och liknande musiksmak, lyssnar på musik. 

På helgerna blir det mycket med barnen men det är ju bra för vår relation med ofta, typ gå på museum eller cykeltur till nåt trevligt café eller djurpark. Leos och badland och sånt händer också men kanske inte gynnar relationen

Vi grejar med huset men det är väl mer ett måste än ett sätt att umgås. Ofta delar vi på oss då så att en tar hand om barnen.

Vi har mycket att prata om och går ofta och lägger oss alldeles för sent för att vi månar om vår egentid. Vi är bästa kompisar, helt enkelt.

Vi umgås, pratar mycket, promenerar, ute och fikar, tittar på serier vi gillar spelar spel, skrattar ofta och har roligt tillsammans.

Brukar hyra stugor lite runt lm I landet.

Viktigt med egentid  och familjetid i förhållanden, men självklart vill man väl också umgås på tu man hand med sin partner!

När barnen var små och inte klarade sig själva handlade det mycket om att umgås när barnen lagt sig; kolla serier, ta en kvällsfika ihop, prata om jobb, barn, planera, drömma. Försöka lägga sig samtidigät. INTE sitta var för sig varje kväll.

När barnen klarade sig själva började vi också ta promenader, träna tillsammans, fixa gemensamt med trädgård och andra hemmaprojekt, åka och handla, ta en fika på stan.

Vi har också haft tillgång till barnvakt och några gånger per halvår kunnat gå ut och käka, gå på konsert, ibland i annan stad med övernattning.

Allt ovan har vi fortsatt med nu när barnen är i äldre tonåren och i princip helt självständiga. Dessutom har vi skaffat husbil som vi åker runt med, vi gillar båda uteliv.

Tycker tyvärr att det låter som att TS partner inte har så stort intresse av att umgås eller kommunicera. Trist, då jag tycker att det är bland det viktigaste i ett förhållande, att man trivs att hänga med varandra.  Så jag håller med om att detta bör jobbas med, annars är risken stor för separation när barnen är flygfärdiga.

Jag tror att man tappar bort varandra när man inte gör saker ihop. Min exman ville alltid läsa och hellre ta hela disken själv än att laga mat med mig.

I min nuvarande relation har vi en ettåring och det vi har gjort sedan vi blev ett par 2022 och även sedan; hitta bra film som båda vill se, laga mat ihop, äta ute, spa, resa ihop, promenera i skogen, kramas mycket, skjutsa varandra när det passar, prata om dagen varje kväll och mysa 5 min innan vi går upp på morgonen. 

Jag känner mig trygg och sedd och oroar mig aldrig för att det skulle ta slut och vill inte heller lämna.