Hemma

Återigen bor jag hos dottern i hennes soffa. Flyttade till annan stad 65 km härifrån pga jobb. Älskar jobbet men älskar att åka "hem" också på helgerna. Då har yngsta dotter (20 år) en soffa ledigt till mig att sova på. Hon den tatuerade, med rufsigt hål och magerlagd. Jag är tacksam för varje dag jag får umgås med henne. Därför åker jag hem - och till andra vänner och nöjen. Men...det har inte varit så lätt med henne. Många svårigheter och vakna nätter men nu när hon återfått sin rätta jag så njuter jag av varje stund jag kan vara med henne. Så glad. Ingen av oss är speciellt klängig så jag säger ofta "mår du dåligt om jag går inte till mig?".  "Nej, gå!".  Jag går in till mig och slappar och njuter av stunden med mig själv. Jag knackar ibland i väggen till hennes sovrum där hon ligger. Då knackar hon tillbaka. Då vet jag att hon är "med". Ibland ropar jag "Ska vi fika?".  Hon ropar tillbaka "Ja det gör vi."  Vi fikar och slänger käft. Jag myser. Ibland bråkar vi. Jag älskar henne över allt annat och kan göra vad som helst för henne. Den lilla brådmogne. Hon som växte upp så fort men är ändå som en ny knopp på trädet. Jag så glad jag får ta del av henne - att ha henne till låns. Varje stund. Varje helg.