Anonym (Syrran)

Tue 8 Apr 15:03

10 svar

Min syster beter sig som ett barn - föräldrar passar upp

Min syster är runt 40. Det är jag också.
Hon bor hemma fast hon har en egen lägenhet.

Detta har pågått i ca 10 år. Hon har haft problem med psykisk ohälsa i många år, flyttade för att plugga men flyttade kort efter det hem igen och beter sig som ett barn. Och mina föräldrar bara spelar med.
Varje gång jag och min partner ska komma med våra barn så blir hon plötsligt "jättedålig" psykiskt. Varje gång föräldrarna ska passa något av våra barn så mår hon dåligt. Varje gång det ska komma gäster till mina föräldrar ska hon vara med och mår dåligt. Hon beter sig som en barnunge som "mår dåligt" så fort som något inte handlar om henne.
Hon har en egen lägenhet, men där är hon aldrig utan mamma som åker dit och bor med henne i några dagar, sedan är hon hemma hos föräldrarna igen.

Jag är väldigt oroad för vad som kommer att hända med henne och med oss andra i familjen när mina föräldrar dör eller blir så dåliga att de inte orkar ta hand om henne, skjutsa henne till läkare och sin lägenhet eller vad det nu kan vara. Det känns som de bränner ut sig på att passa upp på en vuxen människa. Tar man upp detta med dem så blir de väldigt defensiva och arga. Varken jag eller mina andra syskon vill eller kan passa upp på henne 24/7 den dagen våra föräldrar inte finns mer.

Vad ska jag göra?

Anonym (XX&)

Tue 8 Apr 15:07

#1

Vad du än gör - ta inte över efter din mamma och börja dadda henne när er mamma har gått bort. Då blir du aldrig av med henne.

Goneril

Tue 8 Apr 15:09

#2

Gruppboende eller boendestöd i någon form. Hon kan inte bo för sig själv, det är ju uppenbart. Sen hjälper det inte att vara arg på henne, hon är ju sjuk. Får hon adekvat behandling? Går hon hos psykolog? Diagnos? Mediciner? Hon kan inte kontrollera sitt mående, synd om henne och ingen idé att vara irriterad. Social fobi verkar vara ett av problemen eftersom hon mår särskilt dåligt när hon träffar andra.

Anonym (detta)

Wed 9 Apr 11:04

#3

Anonym (Syrran) skrev 2025-04-08 15:03:40 följande:

Min syster beter sig som ett barn - föräldrar passar upp

Min syster är runt 40. Det är jag också.
Hon bor hemma fast hon har en egen lägenhet.

Detta har pågått i ca 10 år. Hon har haft problem med psykisk ohälsa i många år, flyttade för att plugga men flyttade kort efter det hem igen och beter sig som ett barn. Och mina föräldrar bara spelar med.
Varje gång jag och min partner ska komma med våra barn så blir hon plötsligt "jättedålig" psykiskt. Varje gång föräldrarna ska passa något av våra barn så mår hon dåligt. Varje gång det ska komma gäster till mina föräldrar ska hon vara med och mår dåligt. Hon beter sig som en barnunge som "mår dåligt" så fort som något inte handlar om henne.
Hon har en egen lägenhet, men där är hon aldrig utan mamma som åker dit och bor med henne i några dagar, sedan är hon hemma hos föräldrarna igen.

Jag är väldigt oroad för vad som kommer att hända med henne och med oss andra i familjen när mina föräldrar dör eller blir så dåliga att de inte orkar ta hand om henne, skjutsa henne till läkare och sin lägenhet eller vad det nu kan vara. Det känns som de bränner ut sig på att passa upp på en vuxen människa. Tar man upp detta med dem så blir de väldigt defensiva och arga. Varken jag eller mina andra syskon vill eller kan passa upp på henne 24/7 den dagen våra föräldrar inte finns mer.

Vad ska jag göra?

Det låter som en kombination av dåligt mående och sjukdomsvinst.

Hon har säkert ett dåligt mående i grunden, men har sen låtit det ta över och bli hela hennes liv. Och gjort sina föräldrar medberoende i detta.

Troligen kommer hon att klara sig bättre när de inte längre finns, för att hon då är tvungen. Eller om hon hittar nån annan som hon kan manipulera och göra till medberoende.

Dina föräldrar är antagligen väldigt oroliga för henne, kanske hotar hon med att ta sitt liv eller skuldbelägger dem på olika sätt om de inte passar på henne som hon vill. Och de vågar inte syna henne av oro för vad som då skulle hända. Det kan vara mycket svårt att ta sig ur ett sånt medberoende, i synnerhet när det är ens eget barn.

Du kan föreslå att man söker till gruppboende för henne inför att föräldrarna inte orkar med att ta hand om henne. Säg att du vill förekomma att hon lämnas till sig själv och att ni måste agera nu så att hon inte blir utan hjälp när föräldrarna inte längre orkar.

Anonym (Fia)

Wed 9 Apr 11:17

#4

Hur pass välfungerande är din syster när det gäller att försörja sig? Jobbar hon eller har sjukpenning/sjukersättning, eller är hon utanför samhällets radar och blir försörjd av föräldrarna?

KimLinnefeldt

Wed 9 Apr 14:31

#5

Det som i första hand berör dig är att dina föräldrar hindras att vara barnvakt, om jag förstår det rätt. Du bör i så fall ta ett allvarligt snack med dina föräldrar om det, de kanske skulle bli tacksamma om du tar upp det.

Ni kan gemensamt ta beslut om hur systern ska hanteras.

- Att hon håller sig undan/i sin lägenhet de gånger ni behöver barnvakt eller vill umgås med föräldrarna utan henne.

- Förmå henne att skaffa boende med kommunal service, gruppboende för psykiskt sjuka, till exempel.

Anonym (Man kan bara ändra på sig själv)

Wed 9 Apr 20:09

#6

Vi har haft det så med min mans syster i 20 år.
Till och med till att hon bodde hemma hos pappa och hade en tom lägenhet som hon inte sov i, precis som din syrra.

Hon mådde alltid sämst, var synd om, inget gick hennes väg nånsin och det var mammas och pappas fel för de skilde sig när hon var 8 år gammal och det blev hennes livslånga ursäkt. Det är en sak att vara osjälvständig och ta upp 80% av föräldrarnas tid men denna var även otrevlig, utnyttjande och kom med en massa påhopp om vad vi gjorde och köpte mm.

En gång dumpade hon sina två barn under 4 år på svärmor 1 timme efter att svärmor kom hem med sjuktransport efter en operation och var så snurrig så hon knappt klarade sig själv.

Vi kommer att bryta kontakten när sista arvet är skiftat.

Anonym (Man kan bara ändra på sig själv)

Wed 9 Apr 20:19

#7

KimLinnefeldt skrev 2025-04-09 14:31:28 följande:

Det som i första hand berör dig är att dina föräldrar hindras att vara barnvakt, om jag förstår det rätt. Du bör i så fall ta ett allvarligt snack med dina föräldrar om det, de kanske skulle bli tacksamma om du tar upp det.

Ni kan gemensamt ta beslut om hur systern ska hanteras.

- Att hon håller sig undan/i sin lägenhet de gånger ni behöver barnvakt eller vill umgås med föräldrarna utan henne.

- Förmå henne att skaffa boende med kommunal service, gruppboende för psykiskt sjuka, till exempel.

Det funkar inte så med personer som är irrationella, manipulativa och har en eller tre diagnoser.

Systern har säkerligen hotat med självmord eller självskada i något läge, och då behandlar många föräldrar med normal empati personen som en porslinsdocka och förmår inte sätta gränser. De är medberoende till hennes beteende och ser inte vad som är rimligt längre.

Oavsett hur goda argument vi hade för att något borde göras, min mans syster borde söka hjälp, hennes barn borde få stöd osv så skulle allting tonas ned, och hon skulle alltid daddas med oavsett hur otrevlig hon var och attackerade min man på jul och semester när man sågs. Inte ens när vi bad att få 24h på hela sommaren på svärfars lantställe med honom och utan henne kunde han se till det.

Dessa personer är gökungar som kastar ut alla andra syskon ur boet, och det enda man kan göra är att härda ut och bryta med dem efter föräldrarnas död.

Anonym (Syrran) Trådstartaren

Thu 17 Apr 12:31

#8

Anonym (Fia) skrev 2025-04-09 11:17:08 följande:

Hur pass välfungerande är din syster när det gäller att försörja sig? Jobbar hon eller har sjukpenning/sjukersättning, eller är hon utanför samhällets radar och blir försörjd av föräldrarna?

Sjukpenning.

KimLinnefeldt skrev 2025-04-09 14:31:28 följande:

Det som i första hand berör dig är att dina föräldrar hindras att vara barnvakt, om jag förstår det rätt. Du bör i så fall ta ett allvarligt snack med dina föräldrar om det, de kanske skulle bli tacksamma om du tar upp det.

Ni kan gemensamt ta beslut om hur systern ska hanteras.

- Att hon håller sig undan/i sin lägenhet de gånger ni behöver barnvakt eller vill umgås med föräldrarna utan henne.

- Förmå henne att skaffa boende med kommunal service, gruppboende för psykiskt sjuka, till exempel.

De blir jättearga och defensiva om man tar upp det. Finns inte på kartan att hon skulle hålla sig undan när vi är där.

Anonym (Man kan bara ändra på sig själv) skrev 2025-04-09 20:19:19 följande:

Det funkar inte så med personer som är irrationella, manipulativa och har en eller tre diagnoser.

Systern har säkerligen hotat med självmord eller självskada i något läge, och då behandlar många föräldrar med normal empati personen som en porslinsdocka och förmår inte sätta gränser. De är medberoende till hennes beteende och ser inte vad som är rimligt längre.

Oavsett hur goda argument vi hade för att något borde göras, min mans syster borde söka hjälp, hennes barn borde få stöd osv så skulle allting tonas ned, och hon skulle alltid daddas med oavsett hur otrevlig hon var och attackerade min man på jul och semester när man sågs. Inte ens när vi bad att få 24h på hela sommaren på svärfars lantställe med honom och utan henne kunde han se till det.

Dessa personer är gökungar som kastar ut alla andra syskon ur boet, och det enda man kan göra är att härda ut och bryta med dem efter föräldrarnas död.

Exakt. Hon kan t ex skrika i bakgrunden när jag ringer mamma, säga "måste du prata i telefon, jag vill prata med dig" och sen börja gråta så mamma får lägga på. Som tur är har min syster inga barn och kommer inte få.

Motherinlaw

Tue 22 Apr 02:24

#9

Jag har ett syskon i en liknande situation, skillnaden är att syskonet bor själv men är hos föräldrarna konstant och de passar upp på syskonet. Jag har försökt mängder med gånger att ta upp ämnet men de möts av ilska och samtalet stängs ner efter försvarstal.

Anonym (Man kan bara ändra på sig själv)

Tue 22 Apr 10:13

#10

Anonym (Syrran) skrev 2025-04-17 12:31:49 följande:

Sjukpenning.

KimLinnefeldt skrev 2025-04-09 14:31:28 följande:

Det som i första hand berör dig är att dina föräldrar hindras att vara barnvakt, om jag förstår det rätt. Du bör i så fall ta ett allvarligt snack med dina föräldrar om det, de kanske skulle bli tacksamma om du tar upp det.

Ni kan gemensamt ta beslut om hur systern ska hanteras.

- Att hon håller sig undan/i sin lägenhet de gånger ni behöver barnvakt eller vill umgås med föräldrarna utan henne.

- Förmå henne att skaffa boende med kommunal service, gruppboende för psykiskt sjuka, till exempel.

De blir jättearga och defensiva om man tar upp det. Finns inte på kartan att hon skulle hålla sig undan när vi är där. Exakt. Hon kan t ex skrika i bakgrunden när jag ringer mamma, säga "måste du prata i telefon, jag vill prata med dig" och sen börja gråta så mamma får lägga på. Som tur är har min syster inga barn och kommer inte få.

Det var ju en välsignelse i alla fall.

Vi har varit och är mycket oroliga för hennes barn men vem vet, de kanske kan rädda sig själva när de blir lite större? Nu har hon flyttat långt bort med barnen så vi har ingen insyn längre men det har varit omsorgsbrist när de var små och två förskolor har anmält (hon byter skola när de anmäler) samt en släkting som själv jobbar i vården och har anmälningsplikt. Svärfar försökte bara tysta ner allt och själv delvis avlasta men det orkade han ju inte riktigt, gamle man.

Han var av den gamla stammen och tyckte att "mina barn ska minsann inte belasta myndigheterna". En fin tanke men det håller inte när ens barn är psykiskt labilt p.g.a. diagnoser som tär på energin och barnbarnen inte får hjälp med basal hygien. Sen fick systern avlastningsperson av soc i två år innan hon flyttade.

Det är katastrof att kvinnor med så mycket problem kan betala sig till barn.

Min syster beter sig som ett barn - föräldrar passar upp

INNEHÅLL