Jag dejtar yngre man, dottern tveksam

Jag träffar en yngre man sedan 1 år tillbaka. Jag är 35 och han är 23. Det visste jag dock inte den första kvällen när vi träffades då han ser äldre ut. Vi träffades ute och hade vad jag trodde skulle vara ett one night stand. Men vi fortsatte att ses och då kröp det fram hur gammal han var. Ja, det gjorde mig väldigt tveksam men jag trodde aldrig att det skulle bli något seriöst mellan oss så vi fortsatte att ses. Och såklart så blev vi kära, väldigt kära.

Han är student, pluggar till läkare. Väldigt ansvarsfull och har bra relationer till sin familj. Vet inte varför det har med det hela att göra egentligen.

Jag har varit singel i 12 år och har en dotter som är 17, hon har alltid bott varannan vecka. Har sedan jag separerade från hennes pappa varit singel, men träffat olika män under olika långa perioder. Ingen som varit rätt och jag har valt att inte introducera någon av dem för min dotter. Förrän nu.

Min pojkvän och jag har nu valt att "komma ut" som par efter att ha träffats i 14 månader. Han har varit hemma hos mig ett par tillfällen och träffat min dotter. Bara hälsat på en kort stund, inte sovit över eller så.

Min dotter är glad över att jag har träffat någon eftersom i hennes ögon så har jag varit helt ensam sedan separationen från hennes pappa. Pappan har fru och fått fler barn. MEN hon tycker att det är obekvämt och ganska jobbigt att han är så ung. Han ser äldre ut och är väldigt gubbig för sin ålder (hans ord) men han är bara 6 år äldre än henne. Jag förstår att hon tycker att det känns jobbigt.

Hur kan jag hjälpa henne?

Anonym (E)

Mon 31 Mar 13:33

#1

Det finns inget att "hjälpa", med tiden lägger det sig. Jag har en kompis som träffade en mycket yngre kvinna, han hade 2 vuxna barn i nästan samma ålder och de var absolut inte glada över förhållandet, i detta fall så trodde de att det handlade om pengar, pappan (min komis) har en hel del, det är bara att vänta. Jag har en granne som är tillsammans med en 15 år yngre man, hennes dotter tyckte inte att det var så roligt i början, men med tiden så blev det mer avslappnat. En släkting har en 30 år yngre man och där pratades det en hel del i början men efter några år när folk fattade att även om de inte förstod så hade de ett väldigt bra och lyckligt äktenskap

Låt det bara vara och låt det ta den tid det tar <3

Anonym (Idis) Trådstartaren

Mon 31 Mar 13:43

#2

Anonym (E) skrev 2025-03-31 13:33:40 följande:

Det finns inget att "hjälpa", med tiden lägger det sig. Jag har en kompis som träffade en mycket yngre kvinna, han hade 2 vuxna barn i nästan samma ålder och de var absolut inte glada över förhållandet, i detta fall så trodde de att det handlade om pengar, pappan (min komis) har en hel del, det är bara att vänta. Jag har en granne som är tillsammans med en 15 år yngre man, hennes dotter tyckte inte att det var så roligt i början, men med tiden så blev det mer avslappnat. En släkting har en 30 år yngre man och där pratades det en hel del i början men efter några år när folk fattade att även om de inte förstod så hade de ett väldigt bra och lyckligt äktenskap

Låt det bara vara och låt det ta den tid det tar <3

Tack för svar <3

Hon är glad för min skull men det väcker såklart också frågor hos henne. I och med att han är så pass ung så funderar hon på om jag kommer att skaffa fler barn, hon har ändå uppskattat att vara ensambarn hos mig efter pappa-veckan med småbarn och allt som hör till.

Han och jag har pratat om barn och han vill nog ha barn men inte inom dom närmsta åren, men förstår att min biologiska klocka tickar och att det finns ett slutdatum - vilket för mig är den dagen min dotter får barn. Så han säger att han är okej med om vi inte får gemensamma barn, och att det inte är avgörande för honom i vår relation.

Han kommer också från en annan stad men pluggar i min hemstad. Så dottern har såklart frågor kring om vart vi ska bo osv. Han och jag har pratat lite löst om det tidigare och mer seriöst sedan vi blev offentliga som par. Han bor gärna kvar i samma stad som mig, ett stort bra sjukhus här osv.

Anonym (E)

Mon 31 Mar 14:00

#3

Anonym (Idis) skrev 2025-03-31 13:43:35 följande:

Tack för svar <3

Hon är glad för min skull men det väcker såklart också frågor hos henne. I och med att han är så pass ung så funderar hon på om jag kommer att skaffa fler barn, hon har ändå uppskattat att vara ensambarn hos mig efter pappa-veckan med småbarn och allt som hör till.

Han och jag har pratat om barn och han vill nog ha barn men inte inom dom närmsta åren, men förstår att min biologiska klocka tickar och att det finns ett slutdatum - vilket för mig är den dagen min dotter får barn. Så han säger att han är okej med om vi inte får gemensamma barn, och att det inte är avgörande för honom i vår relation.

Han kommer också från en annan stad men pluggar i min hemstad. Så dottern har såklart frågor kring om vart vi ska bo osv. Han och jag har pratat lite löst om det tidigare och mer seriöst sedan vi blev offentliga som par. Han bor gärna kvar i samma stad som mig, ett stort bra sjukhus här osv.

Grannen och hennes dotter har barn i samma ålder, 2år, dotternär 26 och mamman 45, dottern har sagt att det känns lite wt men hon har accepterat läget och pratar inte om det med "främlingar", de har mer en syskon relation numera. En kollega blev gravid, hon var strax över 20 samtidigt som hennes mamma blev gravid strax över 40, hennes man var 5 år yngre, sånt händer. Jag har en annan kompis som blev farmor vid 36, hon fick barn i gymnasiet och även hennes son.... Jag själv fick mitt första barn vid 19 och yngsta barnet vid 38

Låt det ta den tid det tar, och eftersom din dotter är såpass stor så hade jag väntat med att flytta ihop tills hon flyttar hemifrån

Anonym (Barn)

Mon 31 Mar 14:08

#4

Anonym (Idis) skrev 2025-03-31 13:43:35 följande:

Tack för svar <3

Hon är glad för min skull men det väcker såklart också frågor hos henne. I och med att han är så pass ung så funderar hon på om jag kommer att skaffa fler barn, hon har ändå uppskattat att vara ensambarn hos mig efter pappa-veckan med småbarn och allt som hör till.

Han och jag har pratat om barn och han vill nog ha barn men inte inom dom närmsta åren, men förstår att min biologiska klocka tickar och att det finns ett slutdatum - vilket för mig är den dagen min dotter får barn. Så han säger att han är okej med om vi inte får gemensamma barn, och att det inte är avgörande för honom i vår relation.

Han kommer också från en annan stad men pluggar i min hemstad. Så dottern har såklart frågor kring om vart vi ska bo osv. Han och jag har pratat lite löst om det tidigare och mer seriöst sedan vi blev offentliga som par. Han bor gärna kvar i samma stad som mig, ett stort bra sjukhus här osv.

Eftersom du är så ung så spelar det ju ingen roll att din nya pojkvän är ung utan det kan ju bli barn även med en äldre pojkvän.

Mitt problem hade väl mer varit just att han är mer i ålder att vara dotterns pojkvän än din.

Anonym (Idis) Trådstartaren

Mon 31 Mar 14:16

#5

Anonym (Barn) skrev 2025-03-31 14:08:14 följande:

Eftersom du är så ung så spelar det ju ingen roll att din nya pojkvän är ung utan det kan ju bli barn även med en äldre pojkvän.

Mitt problem hade väl mer varit just att han är mer i ålder att vara dotterns pojkvän än din.

Min dotter tittar inte alls åt äldre män, vilket han i hennes ögon ändå är. En 23-årig man är gammal jämfört med en nybliven 17-årig. Han är dessutom väldigt lillgammal och jag känner mig ofta som den mer omogna av oss två.

Tex när jag vill gå ut en kväll, dansa och träffa vänner så föredrar han att stanna hemma, dricka te och se "På spåret". Han har festat mycket innan, men trivs nu med hemma livet och att ligga i fas med studierna. Medan jag som varit mamma och hemma mycket, uppskattar att resa och festa ibland. Vi blir en bra mix helt klart, jag är en ung 35-åring och han en mogen 23-åring.

Bland dottern och hennes kompisar är uppfattningen att +/- 1år är okej så länge man går på gymnasiet men inte mer, det tycker jag känns skönt.

Anonym (Linn)

Mon 31 Mar 14:35

#6

Tråkigt att vara negativ, men ni får nog vara lite snabba att bestämma med om ni vill ha barn tillsammans. Annars kan just det bli en stötesten längre fram.

Anonym (d)

Mon 31 Mar 19:31

#7

När jag var 17 träffade jag min blivande man och far till min äldsta son. Han var 24.

Sedan blev jag förvisso änka, men det hade inte med åldern att göra.

Idag lever jag med en 12 år yngre man, han är bara sju år äldre än min ovan nämnde son.
Dock är vi båda vuxna på riktigt.

En kille på drygt 20 med en kvinna 30+? Njae... skulle min 25--åriga son komma hem med en fjälla på 37 så skulle jag undra var han ramlat och slagit i skallen.

Teresse7

Mon 31 Mar 20:30

#8

Svårt att hjälpa henne i detta. Ge henne tid bara att vänja sig. Troligtvis kommer hon se honom som annat än sin ålder om ett tag. Jag hade nog också könt som du att man vill hjälpa. Ge det tid bara. Känns som att det kommer lösa sig. Du verkar klok och mån om din dotter. Du och killen har gått sakta frammåt. Grattis till att du hittat kärleken. Det kommer nog lösa sig med dottern.

Anonym (foresome)

Wed 2 Apr 12:57

#9

Anonym (Idis) skrev 2025-03-31 13:23:04 följande:

Jag dejtar yngre man, dottern tveksam Jag träffar en yngre man sedan 1 år tillbaka. Jag är 35 och han är 23. Det visste jag dock inte den första kvällen när vi träffades då han ser äldre ut. Vi träffades ute och hade vad jag trodde skulle vara ett one night stand. Men vi fortsatte att ses och då kröp det fram hur gammal han var. Ja, det gjorde mig väldigt tveksam men jag trodde aldrig att det skulle bli något seriöst mellan oss så vi fortsatte att ses. Och såklart så blev vi kära, väldigt kära.

Han är student, pluggar till läkare. Väldigt ansvarsfull och har bra relationer till sin familj. Vet inte varför det har med det hela att göra egentligen.

Jag har varit singel i 12 år och har en dotter som är 17, hon har alltid bott varannan vecka. Har sedan jag separerade från hennes pappa varit singel, men träffat olika män under olika långa perioder. Ingen som varit rätt och jag har valt att inte introducera någon av dem för min dotter. Förrän nu.

Min pojkvän och jag har nu valt att "komma ut" som par efter att ha träffats i 14 månader. Han har varit hemma hos mig ett par tillfällen och träffat min dotter. Bara hälsat på en kort stund, inte sovit över eller så.

Min dotter är glad över att jag har träffat någon eftersom i hennes ögon så har jag varit helt ensam sedan separationen från hennes pappa. Pappan har fru och fått fler barn. MEN hon tycker att det är obekvämt och ganska jobbigt att han är så ung. Han ser äldre ut och är väldigt gubbig för sin ålder (hans ord) men han är bara 6 år äldre än henne. Jag förstår att hon tycker att det känns jobbigt.

Hur kan jag hjälpa henne?

Bjud hem killen och några av hans kompisar så kanske dottern faller för nån av dem. Då blir hon nog mer positivt inställd, och ni kan ha dubbeldejter alla fyra!

Jag dejtar yngre man, dottern tveksam

INNEHÅLL