2a eller 3a?

Min son var 9 när jag skilde mig . 
Jag flyttade in i en 2:a . Jag sov i vardagsrummet och sonen fick sovrummet. Jag hade en bra planlösning och fick plats med dubbelsäng utan problem.  Första tiden av ren trygghet kunde han sova hos mig vissa nätter men ju mer han landade i ny vardag ju mer ville han vara i sitt eget rum. 

Rent generellt är väl skolstarten oftast det som styr efterfrågan på eget rum när barnen kan leka med kompisar utan att behöva tillsyn och kan behöva en lugn plats för läxor. 

Jag har två barn varannan vecka. Bor i en trea där barnen har egna sovrum och jag har min säng i vardagsrummet. 

Tack för era svar. 😊. Hade varit skönt att ha ett eget sovrum och att barnet fick ett eget rum men samtidigt är det inte jätteviktigt, stort och tomt den tid barnet ej är här.

Trea, jag delade med yngsta, och när äldsta flyttade fick yngsta ta över dennes rum. Hade barnen varann vecka. 

 

Det finns ju oändligt många varianter på att skärma av sovdelen i ett vardagsrum så du kan få det lite privat om du vill eller för all del bara känna känslan av mysigt och ombonat .
En del vardagsrum har ju lyxen att ha dörrar som går att stänga .
Om inte så kan man ju som jag gjorde hänga dubbla mörkläggningsgardiner som draperi i dörröppningen för att markera för sonen att detta betyder stängd dörr om det är fördraget.  
Jag var också sambo i tre år i denna lägenhet.  

Mina barn var tonåringar när vi skildes, så jag flyttade till en fyra, så både de och jag kunde få egna rum. 
Jag tror inte att det kommer att kännas tomt bara för att du och barnet har varsina sovrum - då slipper du ha barnets säng och leksaker omkring dig hela tiden, och kan leva lite mer vuxenliv de veckor som du är själv. Om barnet sedan väljer att ändå komma till dig på nätterna är ju det helt ok.