• Anonym (an-no-nyhm)

    Hantera någon som kontrollerar med självskada?

    Jag har skrivit om det här ämnet förut men jag skall försöka att inte bli personlig. Jag har inte barn, det här är inte min man jag beskriver utan en nära anhörig 

    Kort beskrivet: säger jag fel sak, säger jag nej, vänta, jag kan inte hjälpa dig med det eller blir jag arg, ifrågasätter jag, kritiserar henne, blir det inte som hon vill, agerar jag inte "rätt" (Vilket inbegriper hur jag klär mig, rör mig, hur jag står osv) så kan det leda till att hon självskadar. Ofta allvarligt dessutom. Ibland kan hon ta att det går fel, ibland inte, men jag vet inte när. Tex har jag fel byxor när vi ses (det får inte vara tight) så kan hon skära upp hela underarmen och behöva sy 20 stygn. Även om jag blir passivt aggressiv och frågar efter en lista på saker jag inte får göra så kan det orsaka självskada hos henne.

    Hur hanterar man en sådan här person?

  • Svar på tråden Hantera någon som kontrollerar med självskada?
  • Anonym (Pip)

    Det handlar väl snarare om att hon ska få rätt behandling. Alla andra kan omöjligen anpassa sig efter en sån person.
    Får hon någon behandling?

  • Anonym (an-no-nyhm)
    Anonym (Pip) skrev 2025-03-16 16:51:16 följande:

    Det handlar väl snarare om att hon ska få rätt behandling. Alla andra kan omöjligen anpassa sig efter en sån person.
    Får hon någon behandling?


    Hon fick mycket förr, men är som psyk gett upp om henne nu. Blir hon inlagd är det två-tre dagar.
  • Anonym (Respekt)

    Man har alltid rätt att skydda sig själv. Du ska inte gå med på den sortens utpressning, ingen ska ha den makten över dig.

    Jag tycker du ska söka stöd för detta och avbryta kontakten med personen så fort de visar detta beteende. Först en dag, nästa gång en vecka. Nästa gång en månad. Vill personen riskera ett år?

    Visa att du menar allvar, för den som gör så respekterar inte dig. De gör så för att du låter dem.

  • Anonym (an-no-nyhm)
    Anonym (Pip) skrev 2025-03-16 16:51:16 följande:

    Det handlar väl snarare om att hon ska få rätt behandling. Alla andra kan omöjligen anpassa sig efter en sån person.
    Får hon någon behandling?


    Det är mest jag som behöver anpassa mig och jag som verkar trigga det. Så har hållt mig borta (av andra skäl också). Men nu när det går mot sommar så vet jag att hon vill hitta på saker med mig. Mest rädd är jag för om hon vill åka till sjön och bada. Det är sådan jäkla ångest. Skall jag svettas i hoodie och för stora mysbyxor medans hon solar och badar, kan jag ha bikini...hon kan självskada i bägge fallen. Säger jag nej till att åka med henne öht (min man skjutsar oss) kan hon självskada då också. 
  • Anonym (Syrran)

    Det är nog dags att du slutar umgås med din syrra.

  • Anonym (an-no-nyhm)
    Anonym (Syrran) skrev 2025-03-16 17:11:39 följande:

    Det är nog dags att du slutar umgås med din syrra.


    Jag vet. Tack. Men det känns trist med att göra det :( 

    Gör jag inte det kommer hon bara supa med mamma och deras respektive...liksom inte göra någonting knappt ens gå ut mer än till pizzerian.
  • Anonym (Syrran)
    Anonym (an-no-nyhm) skrev 2025-03-16 17:16:44 följande:
    Jag vet. Tack. Men det känns trist med att göra det :( 

    Gör jag inte det kommer hon bara supa med mamma och deras respektive...liksom inte göra någonting knappt ens gå ut mer än till pizzerian.
    Fokusera på ditt eget istället.
  • Anonym (an-no-nyhm)
    Anonym (Respekt) skrev 2025-03-16 17:08:22 följande:

    Man har alltid rätt att skydda sig själv. Du ska inte gå med på den sortens utpressning, ingen ska ha den makten över dig.

    Jag tycker du ska söka stöd för detta och avbryta kontakten med personen så fort de visar detta beteende. Först en dag, nästa gång en vecka. Nästa gång en månad. Vill personen riskera ett år?

    Visa att du menar allvar, för den som gör så respekterar inte dig. De gör så för att du låter dem.


    Jag tänker ofta såhär, min man säger precis det där med men jag får sån jäkla ångest/skuldkänslor...jag har också en personlighetsstörning så jag borde inte känna så utan kunna distansiera mig men det är som att min personlighetsstörning inte funkar när den för en gångs skull hade kunnat vara till nytta.
  • Anonym (Låter hårt)

    Jag har en jämngammal faster som självskadade sig när jag sa nej till aktiviteter,  inte kunde hjälpa henne passa katten osv.
    En dag fick jag nog.
    Jag sa till henne att hon måste söka hjälp och att hon inte är välkommen in i mitt liv när hon håller på så.

    Idag 15 år senare så har hon sökt hjälp, självskadar sig inte mer än med mat och pratar om normala saker när vi hörs/ses

  • Anonym (SL)

    Detta är ju inte självskadebeteende utan manipulation och psykisk misshandel.
    Precis lika illa som hota med suicid...

    Sök hjälp för din egen del för hur du sks kunna värna dig själv och hantera dina skuldkänslor och ångest.

  • Anonym (an-no-nyhm)
    Anonym (Låter hårt) skrev 2025-03-16 17:50:03 följande:

    Jag har en jämngammal faster som självskadade sig när jag sa nej till aktiviteter,  inte kunde hjälpa henne passa katten osv.
    En dag fick jag nog.
    Jag sa till henne att hon måste söka hjälp och att hon inte är välkommen in i mitt liv när hon håller på så.

    Idag 15 år senare så har hon sökt hjälp, självskadar sig inte mer än med mat och pratar om normala saker när vi hörs/ses


    Knepig fråga kanske, men hur blir man av med den här känslan att det är mitt fel när hon självskadar? 

    Hon är 4 år äldre än mig och när vi växte upp så tror jag det var enklast för mina föräldrar att anpassa mitt beteende/klädsel än att försöka få henne att ändra sig. Jag fick mina utbrott och var rebellisk men det kostade liksom för mycket att göra det då det blev mitt fel att hon självskadade om jag gjorde något sådant. Jag tror det bidragit.

    Hennes på och av-pojkvän som hon haft i många år nu gjorde det inte lättare heller. Han kan ge mig plumpa komplimanger hur jag ser ut och jämföra med henne eller tafsa mig på röven och det blir på nåt sätt mitt fel det med trots att jag lappar till honom när han gör det. Inte åtsittande byxor, alltid se till att ha ryggen nära en vägg. Men det där försvann med att jag har en man nu vågar han inte.  
  • Anonym (an-no-nyhm)
    Anonym (SL) skrev 2025-03-16 18:42:53 följande:

    Detta är ju inte självskadebeteende utan manipulation och psykisk misshandel.
    Precis lika illa som hota med suicid...

    Sök hjälp för din egen del för hur du sks kunna värna dig själv och hantera dina skuldkänslor och ångest.


    Självskadebeteende är det väl? Hon har försökt suicidera ett par gånger. Inte varje försök har varit "äkta" vad jag tror...men ett par av dem har varit det. Fast det är ganska länge sedan nu.
  • Anonym (an-no-nyhm)
    Anonym (SL) skrev 2025-03-16 18:42:53 följande:

    Detta är ju inte självskadebeteende utan manipulation och psykisk misshandel.
    Precis lika illa som hota med suicid...

    Sök hjälp för din egen del för hur du sks kunna värna dig själv och hantera dina skuldkänslor och ångest.


    Det är jättesvårt att diskutera syrran med min egen psykiatriker. Det är inte samma mottagning...men vissa av läkarna är samma. "Jag kan inte diskutera detta" "Jag kan tyvärr inte diskutera min kollegas patient" "Nu fokuserar vi på dig" osv.
  • Anonym (Anhörig)
    Anonym (an-no-nyhm) skrev 2025-03-16 18:58:25 följande:
    Det är jättesvårt att diskutera syrran med min egen psykiatriker. Det är inte samma mottagning...men vissa av läkarna är samma. "Jag kan inte diskutera detta" "Jag kan tyvärr inte diskutera min kollegas patient" "Nu fokuserar vi på dig" osv.
    Ni kan såklart inte prata om henne men ni kan ju prata om hur det är för dig som anhörig och hur du som anhörig kan hantera situationen. Bör du anpassa dig eller inte? Hur kan du prata med en anhörig som beter sig såhär? Vad kan du göra i en skarp situation, gå
    därifrån eller inte?  Några exempel?
  • Anonym (SL)
    Anonym (an-no-nyhm) skrev 2025-03-16 18:55:09 följande:
    Självskadebeteende är det väl? Hon har försökt suicidera ett par gånger. Inte varje försök har varit "äkta" vad jag tror...men ett par av dem har varit det. Fast det är ganska länge sedan nu.
    Faaaast att skada sig för att någon annan säger nej eller har haft på sig "fel" kläder är ju en form av psykisk misshandel och kontroll av den andre...Räknas ju som en form av våld....

    Sen säger jag inte att du ska diskutera din syster med din samtalskontakt utan hur DU ska agera och hantera ångesten...
    Hon är ju helt ointressant egentligen...
  • Anonym (Låter hårt)
    Anonym (an-no-nyhm) skrev 2025-03-16 18:52:24 följande:
    Knepig fråga kanske, men hur blir man av med den här känslan att det är mitt fel när hon självskadar? 

    Hon är 4 år äldre än mig och när vi växte upp så tror jag det var enklast för mina föräldrar att anpassa mitt beteende/klädsel än att försöka få henne att ändra sig. Jag fick mina utbrott och var rebellisk men det kostade liksom för mycket att göra det då det blev mitt fel att hon självskadade om jag gjorde något sådant. Jag tror det bidragit.

    Hennes på och av-pojkvän som hon haft i många år nu gjorde det inte lättare heller. Han kan ge mig plumpa komplimanger hur jag ser ut och jämföra med henne eller tafsa mig på röven och det blir på nåt sätt mitt fel det med trots att jag lappar till honom när han gör det. Inte åtsittande byxor, alltid se till att ha ryggen nära en vägg. Men det där försvann med att jag har en man nu vågar han inte.  
    Jag tänker att du själv behöver terapi för att bli av med ditt medberoende.
    Man tränar upp sin självrespekt
Svar på tråden Hantera någon som kontrollerar med självskada?