Psykologiska skillnader mellan de som provocerar vs de som tar till våld.
I den här tråden så tänkte jag att vi skulle prata om varför vissa tar till våld och varför vissa provocerar och varför det ena är mer accepterat mot det andra?
Denna tråd handlar alltså inte om vilket av dessa två som är rätt eller fel, för det finns redan lagstadgat vad man anser. Den handlar heller inte om en könsbetingad fråga!
Alla vet vi att den som tar till våld är den som blir dömd.
Samtidigt vet vi att det finns de som bara älskar att provocera, håna och verkligen känna makt och verkligen njuter av det.
Vilka är de psykologiska drivkrafterna bakom dessa två olika beteenden?
Varför är den ena straffbar till 100% när den andra inte är det?
Enklaste svaret är; den som provocerar orsakar inte fysisk skada medan den andra har gjort skada.
Vi kan även se i rättsfall (nu tar jag bara ett enkelt exempel), att man kan bli dömd för psykisk misshandel. Vänligt är detta då mannen har utgjort psykisk misshandel mot en kvinna eller flera. Jag skrev att det inte skulle handla om kön och det menar jag med, men detta exempel var det lättaste att ta upp för att visa att det går att bli dömd för psykisk misshandel. Vilket provocering även borde gå under, då den ena utnyttjar den andres situation och hävdar sig samt trycker ner den andre i skorna.
När detta kommer till män emellan så är det en extremt hög ribba som måste uppnås för att den som har provocerat fram en fysisk reaktion hos den andre , överhuvudtaget ska kunna bli dömd för provocation.
Vilka diagnoser kan en som tar till fysisk våld ha?
Vilka diagnoser kan den som provocerar ha?
Det är lättare att se skador efter en fysisk konfrontation än genom provokation.
Men ger det rätt att döma den ena hårdare än den andre?
Hur arbetar man för att kunna döma någon utan riktiga bevis? Klart att det ena säge sig självt medans det andra är mera diffust. Men ändå inte utan psykisk skada, utsatthet och en känsla av att bli mobbad av en eller flera personer.)
Man säger att inte 1 person kan mobba. Men är detta verkligen rätt ?
Har ni mer tankar och ideer samt bild av sådana fall att dela med er av fyll gärna på!
Låt oss säga att en person har slagit en annan 1 enda slag men inte mer. Borde inte större hänsyn tas till att den har blivit provocerad eller utsatt oavsett tidsperspektiv? Den som provocerar kan även vara hotfull av sig i form utan närgången och vifta på armar och skrika för full hals men tar inte till våld försen första slaget är utdelat av motparten som den har gjort allt för att provocera fram.
Jag tycker att det saknas jämvikt mellan dessa? Vad tycker ni, är det helt rätt eller saknas det jämnvikt?