• Anonym (Beslutsångest)

    Flytta från hus till lägenhet - gör vi rätt?

    Jag och min man har börjat fundera på att sälja vårt hus och flytta till lägenhet. Vi har 3 barn som inte alls tycker att vår idé är särskilt bra. Min man jobbar borta väldigt mycket vilket innebär att jag dra ett väldigt stort lass hemma med allt vad ett hus och 3 barn innebär med aktiviteter och dylikt. Jobbar själv också heltid. Senaste tiden har jag börjat känna att jag inte längre njuter av villalivet. Det blir mer en stress med trädgård och fixande än vad jag njuter av det. Den tid vi har börjar man också känna att vi vill lägga på annat än trädgårdsskötsel och husskötsel. Ska ändå tillägga att vi bor i ett relativt nytt hus så vi har inte massa stora renoveringar att göra eller så, men det tar tid ändå. 

    Ekonomiskt är såklart också ett annat läge idag. Vi har ju dubblat våra utgifter varje månad när det gäller el, räntor o.s.v. vilket såklart bidrar till att nöje inte kan ta lika stor plats. Jag önskar kunna resa lite mer, nu reser vi knappt alls. Har mer tid att läsa böcker, gå på fotboll och hänga med barnen. Därför funderar vi på bostadsrätt istället. Men barnen gillar inte idén. 

    Ge mig input! Ni som bor i lägenhet med barn hur upplever ni det? Någon annan här som gjort samma resa? Det är så tabubelagt att vilja sälja sitt hus upplever jag. Det blir såklart en omställning när vi bott i hus i många år. Hur mycket måste vi ta hänsyn till barnens vilja att bo i hus? Det är ju trots allt vi vuxna som ska stå för allt ekonomiskt, och den mellersta sonen tänker inte dra ner på sina dyra utgifter såklart. 

    Det mesta handlar trots allt om tid att göra annat, men det underlättar ju såklart med ett billigare boende också. 

    Ursäkta långt inlägg men det är så mycket tankar som snurrar. Vi har även 2 katter, kan vi ta med de till en lägenhet 🤔 

  • Svar på tråden Flytta från hus till lägenhet - gör vi rätt?
  • Anonym (Elin79)

    Det är ytterst ert beslut, inte barnens.
    Vi håller på och planerar för samma sak, har hus och känner att vi gjort våra år här. Är redo att lämna över trädgård, klätterträd och sandlåda till en ny familj som kan låta sina barn få den uppväxten. Medan vi känner som du, att det mest tar tid. Klart det är mysigt att grilla och sitta ute men vi tittar på bostadsrätter med stor balkong/uteplats plus att vi har sommarstuga så det löser sig nog.
    Barn är anpassningsbara, de får gå på bussen på en annan busshållplats bara tänker jag. För vi kommer bo kvar i samma kommun, är tanken. 

  • Anonym (My)

    När jag flyttade från hus till lägenhet flyttade katterna med och blev innekatter, det var inga problem. I början tyckte jag att det var såå skönt att slippa huset, jag drömde till och med mardrömmar om att jag tvingades flytta till hus igen :D Nu några år senare saknar jag att bo i hus, ffa ytorna, altanen och poolen samt att inte höra grannarna. 


    Till barnens vilja att bo i hus tycker jag inte att ni behöver ta någon hänsyn, det är ni vuxnas beslut. Jag är själv uppvuxen i hus och minns att jag tyckte att det var så konstigt att hälsa på folk som bodde i lägenhet och att jag tänkte att jag aldrig ville bo så. Nästan alla jag kände bodde i hus. Men nu när jag bor i lägenhet är det ju inte så farligt, inte heller för mina barn. 

  • Anonym (Beslutsångest)
    Anonym (Elin79) skrev 2025-03-14 10:50:54 följande:

    Det är ytterst ert beslut, inte barnens.
    Vi håller på och planerar för samma sak, har hus och känner att vi gjort våra år här. Är redo att lämna över trädgård, klätterträd och sandlåda till en ny familj som kan låta sina barn få den uppväxten. Medan vi känner som du, att det mest tar tid. Klart det är mysigt att grilla och sitta ute men vi tittar på bostadsrätter med stor balkong/uteplats plus att vi har sommarstuga så det löser sig nog.
    Barn är anpassningsbara, de får gå på bussen på en annan busshållplats bara tänker jag. För vi kommer bo kvar i samma kommun, är tanken. 


    Skönt att höra att fler funderar i samma bana. Vi har inget sommarboende, men det kommer nog inte dröja så många år innan makens föräldrar inte längre orkar sitt hus och då kommer vi ta över det och använda som sommarboende tänker vi. 

    Äldsta barnet tar studenten nästa år, mellersta börjar gymnasiet till hösten, minsta börjar mellanstadiet. Så det känns som ett naturligt bryt ändå med skolor och sådär. Vi kommer också att bo kvar i samma kommun men närmare stan tänker vi oss. Bor cirka 5-6 km utanför stan idag. 

    Hur känner era barn? 
  • Anonym (Patricia)

    Är barnen tillräckligt stora är det dags att sätta sig ner med dom och prata ekonomi och vad huset faktiskt kostar er och skillnaden vad det kostar med ett schysst boende i en lägenhet .
    Berätta.precis som du gör här att i hus finns inga möjligheter till resor, fri tid att göra spontana saker på etc etc.. kontra möjligheter till andra förutsättningar i en lägenhet. 
    Såna diskussioner brukar barn väldigt snabbt ta till sig och kan förstå. Det blir en mattelektion på riktigt liksom. 

    Det yttersta beslutet är dock ni vuxna som tar oavsett barnens protester. Det är inte barnen som betalar räkningar utan ni vuxna. 

    Nu vet jag inte vart ni bor men lägenhet måste inte betyda 7:e våningen i ett slitet bostadsområde utan ska ni köpa lägenhet så finns det ju en stor andel nyproducerade med uteplatser med stora grönytor även rent centralt.  Och att bo nära ett köpcentrum eller stadens utbud kan vara ytterligare morot för barnen om det innebär att dom kan ta buss/gå istället för att få skjuts = mer självständigt. 

    Jag flyttade från hus till lägenhet när jag skilde mig och yngsta barnet som var det enda hemmavarande flyttade med mig. Varken han eller jag saknar huset eller det ansvar som följde. Min exman bor kvar och nu 7 år senare har han också upplevt en hjärtinfarkt och klagar på bristande hälsa , kraschad ekonomi i samband med sjukskrivning och att huset blivit jobbigt att sköta... Sånt kan ni också ta med i beräkningen att hälsan hux flux kan svikta inom.loppet av en timma...

  • Anonym (Beslutsångest)
    Anonym (Patricia) skrev 2025-03-14 11:25:04 följande:

    Är barnen tillräckligt stora är det dags att sätta sig ner med dom och prata ekonomi och vad huset faktiskt kostar er och skillnaden vad det kostar med ett schysst boende i en lägenhet .
    Berätta.precis som du gör här att i hus finns inga möjligheter till resor, fri tid att göra spontana saker på etc etc.. kontra möjligheter till andra förutsättningar i en lägenhet. 
    Såna diskussioner brukar barn väldigt snabbt ta till sig och kan förstå. Det blir en mattelektion på riktigt liksom. 

    Det yttersta beslutet är dock ni vuxna som tar oavsett barnens protester. Det är inte barnen som betalar räkningar utan ni vuxna. 

    Nu vet jag inte vart ni bor men lägenhet måste inte betyda 7:e våningen i ett slitet bostadsområde utan ska ni köpa lägenhet så finns det ju en stor andel nyproducerade med uteplatser med stora grönytor även rent centralt.  Och att bo nära ett köpcentrum eller stadens utbud kan vara ytterligare morot för barnen om det innebär att dom kan ta buss/gå istället för att få skjuts = mer självständigt. 

    Jag flyttade från hus till lägenhet när jag skilde mig och yngsta barnet som var det enda hemmavarande flyttade med mig. Varken han eller jag saknar huset eller det ansvar som följde. Min exman bor kvar och nu 7 år senare har han också upplevt en hjärtinfarkt och klagar på bristande hälsa , kraschad ekonomi i samband med sjukskrivning och att huset blivit jobbigt att sköta... Sånt kan ni också ta med i beräkningen att hälsan hux flux kan svikta inom.loppet av en timma...


    Tack för input. Ja, vi känner ju att det är vårt beslut, men så tänker man ändå lite för mycket på vad barnen tycker och vad andra tycker. 

    Vi bor i en medelstor stad och tänker att vi ändå kommer ha möjlighet att köpa en hyfsat stor, central lägenhet. Balkong eller uteplats kommer vara ett måste. Jag vill också ändå kunna ha lite krukor och sådär. 

    De är absolut stora nog att förstå ekonomi, så tack! Vi ska definitivt sätts oss ner och prata med de om vad saker och ting kostar idag. 

    Vad härligt att höra att ni trivs med lägenhet. Tråkigt dock att höra om din exmans hälsa. Det vore en mardröm att hamna i en sådan situation. 
  • Anonym (Beslutsångest)
    Anonym (My) skrev 2025-03-14 11:00:07 följande:

    När jag flyttade från hus till lägenhet flyttade katterna med och blev innekatter, det var inga problem. I början tyckte jag att det var såå skönt att slippa huset, jag drömde till och med mardrömmar om att jag tvingades flytta till hus igen :D Nu några år senare saknar jag att bo i hus, ffa ytorna, altanen och poolen samt att inte höra grannarna. 


    Till barnens vilja att bo i hus tycker jag inte att ni behöver ta någon hänsyn, det är ni vuxnas beslut. Jag är själv uppvuxen i hus och minns att jag tyckte att det var så konstigt att hälsa på folk som bodde i lägenhet och att jag tänkte att jag aldrig ville bo så. Nästan alla jag kände bodde i hus. Men nu när jag bor i lägenhet är det ju inte så farligt, inte heller för mina barn. 


    Jag är också uppväxt i hus och har egentligen inte så mk erfarenhet av att bo i lägenhet. Vilket också ökar oron lite om man gör rätt. Jag vet ju inte om vi får ett friare liv eller mer tid och pengar över till anat vi skulle vilja göra. Därför blir beslutet också så mkt svårare. 

    Vi vet ju hur det är idag att ha tillgång till det mesta, både vad gäller förvaring, utrymme, parkering och allt sånt. Det hade ju varit fantastiskt att kunna prova en månad eller två 😅
  • Anonym (J)

    Tycker din tanke är bra för ditt men allas välmående. Det jag däremot kan tipsa om är att fundera över om det är möjligt att hitta en marklägenhet. Då blir kanske inte skillnaden så extrem för barnen och de kan vara ute lite ändå. En lägenhet utan varken balkong eller uteplats kan nog kännas väldigt instängt, när man går från hus.

  • Anonym (T)

    Jag tänker att det bästa är att bara börja. Alltså, att börja titta efter lägenheter som skulle passa er, kanske gå på visningar och se hur det känns. Det kostar ju inget annat än tid, och att faktiskt se vad det finns för alternativ i verkligheten tror jag är bra.

  • Anonym (J)

    Så kände jag iallafall när jag flyttade hemifrån, från att ha bott på landet. En marklägenhet eller med balkong åtminstone, det var ett absolut måste. Och är fortfarande.

  • Anonym (Elin79)
    Anonym (Beslutsångest) skrev 2025-03-14 11:11:14 följande:
    Skönt att höra att fler funderar i samma bana. Vi har inget sommarboende, men det kommer nog inte dröja så många år innan makens föräldrar inte längre orkar sitt hus och då kommer vi ta över det och använda som sommarboende tänker vi. 

    Äldsta barnet tar studenten nästa år, mellersta börjar gymnasiet till hösten, minsta börjar mellanstadiet. Så det känns som ett naturligt bryt ändå med skolor och sådär. Vi kommer också att bo kvar i samma kommun men närmare stan tänker vi oss. Bor cirka 5-6 km utanför stan idag. 

    Hur känner era barn? 
    Den yngsta går i lågstadiet och bryr sig inte så mycket. Vi har märkt nu bara den här vintern att det är färre tillfällen av pulkaåkning och så, vilket har varit en av de stora behållningarna med vår tomt. Att ha egen pulkabacke
    Frågar jag honom om han vill flytta från huset säger han säkert nej men det är nog främst för att han inte vet vad det skulle innebära att bo i lägenhet.

    Vi kikar på två områden och båda dessa ligger närmare hans skola så det vore positivt tänker jag. Vartefter han blir äldre och börjar umgås med kompisar så kommer han kunna gå. Nu krävs buss, cykel eller att vi skjutsar.

    Äldsta går i gymnasiet och är så mobil och rörlig redan så där handlar det som sagt mer om att åka en annan buss i så fall. Han ska göra lumpen sen också och behöver i princip bara ett rum och en säng. Sen om det är här i huset eller i en lägenhet tror inte jag spelar någon roll. Har inte frågat specifikt men det är vad jag tror. 
Svar på tråden Flytta från hus till lägenhet - gör vi rätt?