Medförälder - åsikter?
Ja, som rubriken lyder - vad är era åsikter om att ha en medförälderlösning?
Vänligen håll god ton i tråden!
Ja, som rubriken lyder - vad är era åsikter om att ha en medförälderlösning?
Vänligen håll god ton i tråden!
Vad innebär det?
Tanken fanns? Kan funka om man är vänner sedan innan. Men att styra upp detta på ett teoretiskt sätt med en främling är big no no.
Jag letade efter män att ha som medföräldrar. Ofta var det bögpar som ville ha denna lösning.
Dom ville ha en uppdelning från start att föder jag en måndag så va måndagen min. Sedan skulle Kalle ta tisdagen och Urban ta onsdagen. Sedan skulle jag få träffa barnet på torsdagen, från att barnet va nyfött.
Frågar du mig är män inget att ha, ger mest huvudvärk. Många barn skulle klara sig betydligt bättre av att inte ha några män iblandade alls i sina liv.
Vad betyder det?
Vi är 4 medföräldrar. Funkar utmärkt. Vi bor grannar, barnen har full tillgång till oss hela tiden/när de vill. Vi är kanske mer som en stor familj än som, som de flesta kanske tänker, bonusfamiljen ab.
Vad betyder det?
Jag och min fru (k+k) har skaffat barn med ett par (m+m) vi känner och umgås mycket med. Min fru väntar nu barn nummer 3 och varit den som burit samtliga barn. Vi har valt att det är samma genetiska uppsättning för att syskonen ska vara genetiskt lika, så min frus ägg och spermier från samma man alla tre gånger. Det är de två som står på födelsebevis och har alla rättigheter. Vi har gjort inseminationen hemma.
Vi bor grannar och umgås som en stor familj för det allra mesta. Bestämda dagar då vi har enskild tid med barnen, vilket ger det andra föräldraparet egentid. Vi har föräldraavstämning varje vecka, samma tid varje vecka.
Det krävs mycket förberedelse och dialog för att få detta att fungera. Vi tog hjälp av en jurist för att få ordning på det juridiska kring arv, vårdnadsöverenskommelse vid eventuell separation osv.
Det svåra har väl varit att få alla att känna sig inkluderade och hörda. Svårast har nog varit för den pappan som inte är biologisk. Upplägget i sig är bra men det finns utmaningar helt klart.
Det var fruktansvärt under pandemin då förlossningen begränsade till max en person med i förlossningssalen. Vid första barnet var vi med allihop och det uppstod komplikationer för min fru som blödde mycket och behövde akut opereras. Men inför nummer två behövde vi utse en som var med, där diskuterade vi mycket fram och tillbaka. Jag ville såklart vara med min fru. Biologiska pappan ville vara med som just biologisk pappa. Den enda som ställde sig utanför var just den icke biologiska pappan. Vi bestämde sedan att jag skulle vara med under förlossningen, sedan byttes jag och biologiska pappan av på BB. Nu inför barn 3 har vi fått okej på att delta allihop, vilket känns fantastiskt!
Det positiva är att det alltid finns en förälder som har energi. Alltid en förälder som kan trösta. Vi är 4 som kan hjälpas till med middag, mathandling, barnpassande och så vidare. Vi har delat upp föräldraledigheten oss emellan på ett sätt vi alla var nöjda med och har ett vab-schema (var fjärde vecka).
Jag och min fru (k+k) har skaffat barn med ett par (m+m) vi känner och umgås mycket med. Min fru väntar nu barn nummer 3 och varit den som burit samtliga barn. Vi har valt att det är samma genetiska uppsättning för att syskonen ska vara genetiskt lika, så min frus ägg och spermier från samma man alla tre gånger. Det är de två som står på födelsebevis och har alla rättigheter. Vi har gjort inseminationen hemma.
Vi bor grannar och umgås som en stor familj för det allra mesta. Bestämda dagar då vi har enskild tid med barnen, vilket ger det andra föräldraparet egentid. Vi har föräldraavstämning varje vecka, samma tid varje vecka.
Det krävs mycket förberedelse och dialog för att få detta att fungera. Vi tog hjälp av en jurist för att få ordning på det juridiska kring arv, vårdnadsöverenskommelse vid eventuell separation osv.
Det svåra har väl varit att få alla att känna sig inkluderade och hörda. Svårast har nog varit för den pappan som inte är biologisk. Upplägget i sig är bra men det finns utmaningar helt klart.
Det var fruktansvärt under pandemin då förlossningen begränsade till max en person med i förlossningssalen. Vid första barnet var vi med allihop och det uppstod komplikationer för min fru som blödde mycket och behövde akut opereras. Men inför nummer två behövde vi utse en som var med, där diskuterade vi mycket fram och tillbaka. Jag ville såklart vara med min fru. Biologiska pappan ville vara med som just biologisk pappa. Den enda som ställde sig utanför var just den icke biologiska pappan. Vi bestämde sedan att jag skulle vara med under förlossningen, sedan byttes jag och biologiska pappan av på BB. Nu inför barn 3 har vi fått okej på att delta allihop, vilket känns fantastiskt!
Det positiva är att det alltid finns en förälder som har energi. Alltid en förälder som kan trösta. Vi är 4 som kan hjälpas till med middag, mathandling, barnpassande och så vidare. Vi har delat upp föräldraledigheten oss emellan på ett sätt vi alla var nöjda med och har ett vab-schema (var fjärde vecka).