Verkar va ok att kalla mig tanig men hon tycker ändå att ämnet kroppar triggar
Satt igårkväll hemma i soffan med 2 nära tjejkompisar, drack bubbel och åt lite chark. Vi har inte hunnit ses på några veckor så vi hade lite att prata om och ta ikapp.
Men ändå så ledde ett av dom längre samtalen in på kroppar av någon oklar anledning. Jag hade då vid träffen igår på mig ett par nya jeans som jag själv trivdes i och fick komplimanger av att dom var snygga från tjejerna. Men kommentaren löd ungefär såhär från en av dom: JA du kan ju ha jeans som dessa och passa i det för du är ju så tanig.
Jag reagerade där och då på ordet tanig och sa att det kanske inte riktigt var det man ville höra men att jag är smal.
För mig är ordet tanig inte något positivt.
Hon bad då lite lätt om ursäkt när hon märkte min reaktion på ordet och fyllde i med att jag är ju smal som en pinne.
Inte heller något man kanske vill höra sa jag då. Så försökte hon förklara bort det och hon märkte hur fel det lät.
Jag stod då upp för mig själv på ett trevligt men tydligt sätt att denna smala kroppen har inte kommit gratis. Jag tränar regelbundet på en hälsosam nivå ca 2-3 gånger i veckan för att jag mår bra av det både psykiskt och fysiskt. Jag tar mina promenader för att det gör mig tillfreds och fyller mig med endorfiner. Jag äter näringsrik mat men unnar mig också godsaker ibland, alltid haft en sund relation till mat med en balans. Min mamma var som smalast när hon var i min 29 års ålder, min pappa likaså. För det första så gjorde jag klart för henne att jag är nöjd över hur jag ser ut och att jag är i den kroppsform jag vill vara och det känns härligt. Punkt.
Att jag var tvungen att berätta detta är just för att det inte är första gången hon säger att jag är tanig, pinnsmal, mager eller rejält petit. Sen vill hon nog bara väl när hon säger så och som att jag ska ta det som en komplimang men det låter i mina öron lite negativt.
Jag har aldrig kommenterat hennes kropp för fem öre.
Till saken hör att jag är en S i storlek i dom flesta fall och hon kanske är en L.
Hon erkände under detta samtal att hon själv inte är nöjd med sin kropp och hon erkände också att det triggar henne jätte mycket att ha fått en ny ung tjej på jobbet som är smalare än henne som har ätstörningar. Hon sa också att det triggar henne att folk har så mycket energi till att ta hand om sig och röra på sina kroppar och då också upplever resultat i form av viktnedgång eller muskler. Att hon känner sig mer dålig och mullig då.
Jag märkte på henne hur frustrerad hon var inombords när hon pratade om hur dåligt hon tyckte om sin egna kropp och att hon tycker det är jobbigt med mat ibland etc.
Hon är en sån vän som ibland även kan skicka sms till mig och fråga vad jag gör och ofta så skriver jag som svar på att jag tränat eller precis kommit hem från en promenad. Det kan jag nu känna i efterhand ha dåligt samvete för. Men är det rätt att ha det? Det är ju bara fakta och hon får ju göra vad hon vill med det. Hon vill väl h en välmående kompis?
Vet inte längre om jag vill dela med mig så mycket utav vad jag ska laga till mat, vilken ny härlig promenadslinga jag tagit i solen och att jag siktar mot att slå mitt person-bästa i armhävningar etc.
Tråkigt är det iallafall att man inte ska kunna uttrycka att man är helt och fullt nöjd med sin kropp och sin hälsa utan att känna skam för att trampa någon på tårna.
Hon måste ju själv förstå att alla är ansvariga för sina egna kroppar. Och Alla gör som dom vill med sina kroppar, träning som inte träning. Men mig kommer hon nog inte kall tanig, spinkig och liten längre efter att jag gjorde klart detta igår.
Hur tänker ni kring min reflektion? Var det bra att jag visade att så säger man inte om man vill ge en komplimang?
Jah menar det verkar vara okej uppenbarligen i samhället att kommentera och slänga ur sig ord om en smal kropp än en överviktig sådan.