Kan vi reda ut det här med OCI card till Indien?

Rättelse;
personen har tolkat samtalet som: att den adopterade inte behöver ha ursprungspasset eller åtminstone tillgång till ursprungspassets nummer.*

Men det handlar ju inte om at passet är giltigt eller inte utan att Indien vill kunna kontrollera att de verkligen har utfärdat ett sådant pass vid något tillfälle. De vill alltså dels kolla så att personen faktiskt är född i Indien samt att pass numret på ursprungspasset är rätt och inte är ett förfalskat pass.

Den adopterade har ringt adoptionsbyrån som inte har kvar uppgifter eller kopior på adoptionen. Även varit i kontakt med social kontoret på den ort där den kom till Sverige och levt i mesta delen av sitt liv och fortfarande gör. Dom i sin tur hade skickat handlingarna till stads arkivet. 

Den adopterade har hämtat ut de handlingar som den hade laglig rätt till från stads arkivet. Det vill säga, inte alla pappren som fanns då den inte fick det. Ingenstans där i står det något om pass numret eller ens kopia på passet.

Du vill ha svar på en rätt komplex fråga kring uppehållstillstånd odyl i Indien? Tror du du hittar korrekta svaret på den frågan enklast på familjeliv eller hos Indiska ambassaden eller hos någon myndighet i Indien?

Rättelsen kom inte med.

Provar igen.

..personen har tolkat samtalet som: att den adopterade inte behöver ha ursprungspasset eller passnumret efter som (kan du tänka dig) att "passet har ju gått ut."

Så 5 pers dumförklarar nu den adopterade och ska minsann förklara för den adopterade hur saker och ting fungerar i detta ärende.

Den adopterade har även varit i kontakt med polisen tidigare. Men kunde inte få någon hjälp av dom då det inte är olagligt att förvägra ett adoptivbarn dennes historia, dokument och handlingar enligt Svensk lag.

Vilket är fördjävligt. Alla adopterade borde få tillgång till allt på sin 18 års dag! 

 

För att kunna ansöka om och få ett OCI card måste man kunna bevisa att man fötts i landet. Om du inte har passet, vad har du för bevis? Det är väl första frågan för att kunna veta om OCI ens är ett alternativ eller inte. Har du ett Birth Certificate?

Som jag har skrivit, den adopterade har varit i kontakt med den indiska ambassaden. Dock för länge sedan nu. Och nu har en annan varit i kontakt med indiska ambassaden och antagligen inte förstått engelskan till den grad att den klarade av att förstå vad ambassaden faktiskt sa och menade.

Det är en komplicerad fråga. Och den adopterade har velat flytta tillbaka till Indien nu närmare 20 år! Men det har tagit stopp då den adopterade fick information utav indiska ambassaden att man behöver original pass numret för att skicka det till Indien som då ska kontrollera det. Utan passnummer så är det omöjligt att hitta original handlingarna i Indien då det ligger i pappersrullar och utan något nummer att gå på så vet dom inte vart dom ska leta.

Den adopterade har rådfrågat några den känner i Indien och de har alla sagt att det kan man bara glömma utan pass numret! Det enda  alternativet ska ha varit att försöka muta någon till att ändå försöka leta upp papperna i Indien men att det  skulle kosta allt mellan 200-tusen till 500-tusen kr med ett ovisst resultat! 

Det är ju det jag skriver.

Men nu säger alltså 5 pers i den adopterades närhet att det inte alls behövs. O den enda som har varit tillbaka till Indien eller överhuvudtaget satt sin fot i Indien är den adopterade. Men de som aldrig har satt sin fot i Indien vet nu alltså bättre än den adopterade som har försökt i så många år att få fram något pass nummer. Och pass numret finns antagligen bland papperna som endast adoptivföräldern har rätt att hämta ut. Men den påstår att det inte finns med där och den adopterade får inte följa med för adoptivföräldern för att få titta bland papperna tillsammans med adoptivföräldern.

Det enda den adopterade har är ett läkarutlåtande från en läkare i en helt annan del / region i Indien. Samt vilken domstol i Indien som har godkänt adoptionen. Finns inga fler uppgifter.

Förstår inte. Om du nu gjort alla dessa efterforskningar under alla dessa år, vad spelar det för roll vad dina familjemedlemmar säger?

För att personen antagligen vill kunna motbevisa vad de 5 säger och få adoptivföräldern att inse att den är den enda som har makten att tilldela den nu vuxna adopterade dennes passnummer. Den adopterade har mått dåligt hela sitt liv i Sverige, blivit utsatt för saker som går långt utanför mänskliga rättigheter samt barnkonventionen. Adoptivföräldern kom undan precis allting och nu sitter och förvägrar den vuxna adopterade pass-numret så hen kan få  flytta hem igen en dag.

Men Adoptivföräldern går igång på att få utöva makt över adoptivbarnet även i vuxen ålder. Därför försöker jag nu hjälpa den adopterade då jag är orolig för dennes situation samt liv. Lösningen är att ge den adopterade hens Passnummer! 

Men du kan väl motbevisa dem genom att använda det du hittat i dina efterforskningar? Visa dem vad du läst, etc.

Varför skriver du saker som du när jag skriver i förmån för den adopterade? 

Ja, det skulle antingen den adopterade kunna göra eller jag hjälpa till med. Men det ger inget för då ska det divideras i all oändlighet. Bättre om någon utifrån kan komma med fakta för då tar dom till sig det lättare.

Tråden handlar dock inte om detta utan blev endast ett inkluderande incitament i texten då man självklart känner irritation för den adopterades situation! Ska den adopterade  vara fången och aldrig få möjligheten till att få flytta tillbaka på livstid till sitt ursprungsland? Det är ju hemskt! Hur tänker man här egentligen? 

Men, då jag inte vill att tråden spårar ur med massa annat (ja, jag är delaktig och varit drivande till det) men kan vi återgå till huvudfrågan igen? 

Varken jag eller den adopterade vet vart vi ska vända oss längre? Därför som jag startade den här tråden!

Da kanske du och den adopterade tillsammans ska skriva ett mejl till Indiska Ambassaden i Stockholm och fråga om er specifika situation. Så får ni svar direkt utan att gå genom andra. Kanske kan de ge information om alternativ process om man inte har passnumret.

Det måste väl finnas andra sätt att kunna flytta till Indien än detta? Särskilt om hen redan velat flytta i 20 års tid? Hur lång tid har hen vistats där för att vara säker på att det kommer att bli bättre att bo där?

Det var ett bra tips. Ställer mig tveksam om den adopterade skulle få ett annat resultat än när den har varit i kontakt med ambassaden tidigare. Men då får hen iallafall det skriftligt så kan de andra 5 använda sig av google translate.

Det finns 6 månader, 5 år (tror jag) samt 10 års visum ja. Men de olika alternativen går inte att jämföra med ett OCI card då personen får fri tillgång till att resa till och från Indien hur mycket som helst och leva samt både äga fastighet och mark. 

Spelar ingen roll det andra du skrev om, men ska svara dig ändå. Med tanke på vad den adopterade har varit med om och hur den mår så tror jag att Indien hade varit bättre alla gånger för personens skull. Och även om personen inte skulle flytta dit ändå så antar jag att bara vetskapen om att man har friheten till att göra det skulle kunna lyfta personen. För som det är nu så lever nog inte personen så då länge till i vad personen upplever som fångenskap. 

Risken att personen skadar sig själv och andra på grund av det här samt vad den har fått utstå och varit med om är även överhängande. Så det bästa bore att låta personen få valmöjligheten till att få flytta hem igen om den så vill det en dag.

Visserligen så behövs ett OCI kort även det förnyas, vart 15:e år. Men det kostar en bråkdel av vad 10 års visumet gör samt att det inte finns krav på allt som jag skrev tidigare om.

Ska prata med personen om att den ska skicka ett mejl till ambassaden. 

Men då jag inte verkar få någon information utan enbart ifrågasättanden förutom från 1 användare i tråden. Så kan vi ju återgå till det som inte hade med huvudfrågan med att göra.

Varför anser man i Sverige att det är rätt att förvägra ett adoptivbarn dennes historia med dokumentation och tillgång till allt även fast adoptivbarnet har blivit vuxen?

Varför omyndigförklarar man ett adoptivbarn för all evighet med hjälp utav Svensk lagstiftning?

Vart kan vi se något liknande inom samhället, att vi förvägrar någon som anses vara vuxen tillgång till information samt dokumentation som har med den vuxnes liv och historia med att göra när den är född i Sverige? 

Varför erkänner man inte att även fast någon är adopterad så ska den få ha rätt över sina handlingar som vuxen? Vad är det här för mobbnings mentalitet samt hysch hyschande över det hela? 

Hur kan en adoptivförälder ha rätten att slarva, kasta eller elda upp någon annans ursprungshandlingar samt värdebevis?

Jag förstår verkligen inte hur det kan vara möjligt i ett land som har ansett sig vara världsledande inom medmänsklighet med att göra?

Jag har sett hur en adopterad kan bli behandlad på nära håll och sett hur dåligt den har mått och aldrig fått upprättelse och på detta så förvägras hen ursprungs passets nummer?? 

Något är VÄLDIGT FEL i Sverige när det kommer till adopterades rättigheter eller snarare inte rättigheter trots att den är myndig enligt lag och är vuxen! Nu är den adopterade närmare åt 40 år hållet och har mått dåligt hela livet här i Sverige samt alltid uttryckt en önskan om att få flytta tillbaka till vad den känner är dennes hemland, men blir blockerad av en riktigt elak adoptivförälder (den andra har gått bort) och t om Svensk lagstiftning backar upp adoptivförälderns vedervärdiga beteende mot det adopterade barnet.

DETTA ÄR SKAMILIGT!