Sparka ut sitt barn

Har hon någon diagnos? Vad vill hon med livet? Varför pluggar hon inte? 

Bry dig om henne. Än se henne som lat. Hon är inte lat, det är väl uppenbart att hon mår dåligt. 

 

Blir så less på sådana som du som uttrycker sig såhär. Mina slängde också ut mig, som 20-åeing. Utan vare sig utbildning, pengar eller nånting. Ingen hjälpte mig flytta heller. Skit mådde jag psykiskt också. 

Man ska väl bry sig om sina barn även om dom är vuxna. 

Men, jag gick på soc och det gick jättebra. Fick välja lägenhet. Pluggade upp gymnasiet. Läste vidare. Ingen berömde mig men skitsamma. Det är hemskt att bli utkastad så. 

Men visst du kanske bryr dig. Men hur kan man kalla sin dotter lat, vilka sparka ut den då? om man ser alla tecken på ohälsa? 

Jag blev utkastad vid ca 23år. Hade depression och ångest samt autism. Blev några väldigt hårda år. gick på soc och kunde knappt betala hyran pga krångel i kommunikationen, och soc hade verkligen noll empati. Gjorde att jag försämrades i mitt mående och det tog lång tid tills jag återhämtade mig. 

Kanske förklara läget och hur du känner. Ställ krav, självklart ska hon betala hemma, inget annat är acceptabelt.
Var ärlig och uppriktig.
Jag bor i hus, min son är född och uppväxt här. Arbetslös sedan två år tillbaka, sonen gör lumpen och har sedan sommarjobb.
Vi hade ett snack om att han bör fundera på livet efter muck. Jag förklarade att jag nog behöver sälja huset och behöver veta vad han tänkt sig.
Bo kvar och betala hemma?
Flytta till en trea och bo kvar hos mig och betala hemma?
Flytta hemifrån och bo själv vilket gör att jag klarar mig på en tvåa.
Är man 20 så tycker jag verkligen det är dags att börja ha en plan.

Det du kan göra iallafall är detta.

Prats med henne. Säg att du är orolig för henne, inte att hon är tex lat, att hon inte gör nånting, osv. Det är anklagelser och kommer inte göra nåt bättre utan tvärtom

Peppa henne. Beröm henne för de kursee hon gått. Fråga vad hon vill jobba med? Vet hon inte, ge henne tips utefter hur hon är som person, alternativt säg att det kan vara bra att prova sig fram.

Har hon examen? Från gymnasiet. Om inte, peppa henne att göra klart den. Om hon har det, berätta hur kul det var för dig att tjäna egna pengar! Hon kan börja med en timvik. Så blir inte kraven så stora. Så gjorde jag själv. 

Fråga hur hon mår. Inte anklagande utan lugnt och vänligt. Det finns samtalsterapeut på vårdcentralen ni kan boka själva direkt på nätet. Det finns också mindler på internet om hon inte orkar gå till vårdcentralen. 

Har hon vänner? Pojkvän? Om inte, varför inte? Grotta i det. 

Visst, nu är hon vuxen. Men det gör det inte bra att anklaga henne, att du är trött på henne och kasta ut henne. Jag hoppas det bara är något du säger här. Mina föräldrar slet ner mig från sängen på golvet så jag fick blåmärken. 

Du kan väl hjälpa henne att hitta en hyres lgh? Och så får hon ha bidrag eller skriva in sig hos arbetsförmedlingen och ta aktivitetsersättning. 

Precis. Fet är inte så lätt att veta vad man ska göra och hur. Ingen berättade det för mig heller. Mina föräldrar visste inte själva. De visste väl knappt hur man skaffar en lägenhet. 

Vet du inte heller hur du ska hjälpa henne ts så ta reda på det? 

Jag har i princip serverat henne med samtalskontakt och psykolog men det är något hon vägrat. Jag blir bara så frustrerad. Det är väl bara att ta tag i saker?? Hennes syster som är 5 år yngre bara kör och lever livet. Visst hon möter motgångar. Gråter ut och ?sedan upp på hösten igen?.