Anonym (Ledsen mamma)

Wed 26 Feb 19:57

37 svar

Otrevlig tonåring

Hej, jag söker råd för jag har en tonårstjej på 14 år med väldiga utbrott. så fort man ställer minsta krav på henne får hon utbrott. Det kan handla om allt ifrån att jag ber henne städa rummet, ladda diskmaskinen eller göra sina läxor. Jag tycker inte att jag ställer orimliga krav i tid och otid heller men något bör man ju kunna hjälpa till med hemma någon gång. Jag får knappt prata klart min mening utan hon skriker nästan direkt att jag ska gå därifrån eller liknande. Hon är också väldigt otrevlig mot sina yngre syskon. Ibland, ganska sällan, kan det hända att hon är duktig och snäll men oftast har hon en tanke bakom som att hon ska få göra något som att sova över hos kompisar eller något. Jag vet att man Inte ska jämföra men hennes yngre syskon är inte alls så. Inget annat pågår heller så som mobbing i skolan eller liknande för hon har gott om kompisar.

Hon får gå på dyra fritidsaktiviteter för över 10 000 kr per år (ridning) och som jag kör till och kollar på varje vecka i flera timmar i kylan. Har det gått dåligt på ridlektionen eller minsta lilla grej så kan hon få utbrott i bilen hem. Sedan smäller hon igen bildörren och springer in när vi parkerat hemma. Det har alltså hänt mer än en gång. Sist gång röt jag ifrån efter hon fick utbrott i bilen och sade att hon är bortskämd och om det inte passar så kan hon gå hem sista biten (ca 1 km hemifrån). Då hade jag och hennes lillasyster stått och frusit i över en timme innan på hennes ridlektion. Hon hade också varit otrevlig mot mig i stallet innan och svarat snäsigt.

Lever ihop med hennes pappa men jag upplever inte att jag får något större stöd där. Ibland säger väl han också till henne men det är oftast jag som får tjata på henne om saker, exempel läxorna. Ibland när jag försöker få fram en poäng kan hennes pappa till och med gå på hennes sida vilket gör att hennes beteende förvärras. Jag har försökt det mesta känns det som. Har erbjudit henne att gå och prata med en kurator men hon vägrar. Hon gör dock annars inget farligt för vi har koll på henne så att hon inte ska dricka alkohol eller något sånt. Hon får vara med kompisar men inte ränna ute. Hon hade underkänt i matte men har nu fixat det igen. Utöver det får hon allt hon kan tänkas behöva som kläder, smink, näringsrik mat, hon har eget rum och allt. Nu är vi till och med på gång att köpa en häst till henne så att hon ska ha ett givande fritidsintresse att utvecklas i. Har försökt att sitta ner och prata med henne i lugn ton men då blir hon bara arg och otrevlig.

Vad gör man? Är hon för bortskämd?

Anonym (a)

Wed 26 Feb 20:06

#1

Kan vara bortskämd, kan vara att hon är helt slut i vissa situationer och att hon faktiskt inte orkar upprätthålla en fasad.

Anonym (Ledsen mamma) Trådstartaren

Wed 26 Feb 20:19

#2

Anonym (a) skrev 2025-02-26 20:06:15 följande:

Kan vara bortskämd, kan vara att hon är helt slut i vissa situationer och att hon faktiskt inte orkar upprätthålla en fasad.

Ja jag har funderat på om det är så att hon är trött och inte orkar. Det har hänt att hon har kommit hem från skolan och somnat nästan direkt för att vakna på kvällen och sedan somna om igen vid typ 22-23. Ibland ligger hon dock vaken på sena kvällar med telefonen. Vi har tidigare begränsat den och även helt tagit bort telefonen i omgångar dels pga beteendet men också för att hon skrev med okända personer och ville därför skydda henne från det. Vi tog bort den appen och gav henne tillbaka telefonen efter ett tag igen men utan möjlighet att ladda ner egna saker på den. Då gick hon på sin skoldator på den appen trots att hon inte får vara på den. Jag förstår att kompisarna hänger på den appen och jag tror inte hon kanske skriver med killarna som skriver till henne men det går inte att lita på henne. Däremot är hon väldigt vänlig och snäll mot hennes kompisar så det är bara hemma hon tar ut det och speciellt på mig. Hon är väldigt väluppfostrad utanför hemmet. Lite tjafsig kan hon vara mot vissa lärare men inget överdrivet.

Anonym (Tufft)

Wed 26 Feb 20:22

#3

Det finns inget facit. Alla barn är olika men för mig låter det snarare som en tonåring som behöver kärlek och förståelse. Det ÄR tufft att vara tonåring. Man vill så mycket, känslor och krav. Samtidigt som man inte är mogen alltid för det stora ansvar som man plötsligt får och den stora hårda världen. Man kan känna sig väldigt vilsen och vara ego för man har inte förmågan att se någon annan än sig själv.

Det är därför jätteviktigt att börja ge barnen ansvar och lägga grunden redan när de är små. Att komma nu, skrika och gapa att hon är bortksämd...tja vem gav henne möjligheterna? Jo ni.

Så börja med att fundera ut vilka regler och rutiner ni vill ha för henne. Sedan går ni igenom listan först själva och skapar en viktig och mindre viktig kolumn. Låt henne lyckas, barn växer av det. Men det betyder inte att man inte ska ha krav.

Därefter sätter ni er tillsammans med dottern i en lugn situation där hon får säga sitt och ni ert. Så försöker ni hitta en kompromiss. Ni kanske inte lyckas första gången men då får ni prova igen en annan gång. Eller så kanske ni kommer halvvägs.

Ni vill ha en god relation till ert barn. Inte en "vi bestämmer, du ska lyda".

Anonym (Ledsen mamma) Trådstartaren

Wed 26 Feb 20:42

#4

Anonym (Tufft) skrev 2025-02-26 20:22:42 följande:

Det finns inget facit. Alla barn är olika men för mig låter det snarare som en tonåring som behöver kärlek och förståelse. Det ÄR tufft att vara tonåring. Man vill så mycket, känslor och krav. Samtidigt som man inte är mogen alltid för det stora ansvar som man plötsligt får och den stora hårda världen. Man kan känna sig väldigt vilsen och vara ego för man har inte förmågan att se någon annan än sig själv.

Det är därför jätteviktigt att börja ge barnen ansvar och lägga grunden redan när de är små. Att komma nu, skrika och gapa att hon är bortksämd...tja vem gav henne möjligheterna? Jo ni.

Så börja med att fundera ut vilka regler och rutiner ni vill ha för henne. Sedan går ni igenom listan först själva och skapar en viktig och mindre viktig kolumn. Låt henne lyckas, barn växer av det. Men det betyder inte att man inte ska ha krav.

Därefter sätter ni er tillsammans med dottern i en lugn situation där hon får säga sitt och ni ert. Så försöker ni hitta en kompromiss. Ni kanske inte lyckas första gången men då får ni prova igen en annan gång. Eller så kanske ni kommer halvvägs.

Ni vill ha en god relation till ert barn. Inte en "vi bestämmer, du ska lyda".

Förlåt Men glömde att skriva att vi har alltid haft som princip att barnen ska hjälpa till hemma efter sin förmåga. Varken för mycket eller för lite. Tänker att det är lagom att ta disken ena dagen. Jag brukar säga att ta gärna disken efter maten eller något i den stilen. Hon behöver alltså inte göra det direkt utan kan lägga upp det som hon vill bara det blir gjort. Det är alltså inget nytt och hon har haft dåligt beteende hemma länge, länge. Det är väl mest jag som börjar tröttna på riktigt nu. Funderar på om det dåliga beteendet kommer från pappan för han kan vara ganska respektlös han med mot mig Så kanske ser hon det som okej att bete sig så mot mig. jag gör det mesta av hushållsarbetet hemma trots heltidsarbete. Det är jag som kör barnen till aktiviteter också för det mesta. Han är mest trött när han kommer hem från jobbet, gör dock vissa saker ibland. Han kan vara snäll också och försöka vara en bra pappa på sitt sätt men kan också vara ganska osmidig i sitt sätt att kommunicera med mig, blir lätt irriterad. Börjar tröttna på att två personer behandlar en så här i mitt egna hem. Jag känner mig inte uppskattad alls för allt det arbete som jag faktiskt lägger ner på familjen. Städar, lagar mat, engagerar mig i fritidsaktiviteter. försöker att vara positiv och glad men möts ofta av sura miner från dottern och pappan.

Anonym (S)

Wed 26 Feb 20:56

#5

Det är samma i den här familjen och jag tror att det till allra största del har att göra med hormoner. Det var samma för mig när jag var tonåring. Det hade inget att göra med uppfostran eller yttre omständigheter, utan det var en hormonstorm och känslor som var omöjliga att hålla tillbaka emellanåt. Det går över med tiden men det går nog inte att göra så mycket åt det innan det förutom att ha tydliga rutiner och säga till i god tid. Jag har märkt att det går mycket bättre att be henne göra något om en timma än på en gång. Det eliminerar inte risken för utbrott men det minskar det.

Anonym (Yepp)

Wed 26 Feb 21:00

#6

Tyvärr är barn olika.Finns ingen färdig manual.
Har en dotter med en mamma som p.g.a mitt ex fått dra större delen av hennes uppfostran trotts att hon alltid varit pappas tjej. Idag har vi (enligt mig) riktigt bra kontakt och hon och bonusmorsan är 110% Nästan att jag som bio-pappa kan känna mig utanför ibland, haha
Min son med en annan mamma på halvtid har vuxit upp och blivit en lugn och empatisk kille. 50% hos mamma sedan 9 års ålder även där men han var verkligen pappas unge som liten.
Har alltid varit en engagerad lekpappa till skillnad från deras mammor. Kanske balansen däremellan har funkat.
Däremot så kommer jag att leka skiten ur mina barn-barn, hahahaha
Stackars mina barn ...

Anonym (Ledsen mamma) Trådstartaren

Wed 26 Feb 21:04

#7

Anonym (S) skrev 2025-02-26 20:56:27 följande:

Det är samma i den här familjen och jag tror att det till allra största del har att göra med hormoner. Det var samma för mig när jag var tonåring. Det hade inget att göra med uppfostran eller yttre omständigheter, utan det var en hormonstorm och känslor som var omöjliga att hålla tillbaka emellanåt. Det går över med tiden men det går nog inte att göra så mycket åt det innan det förutom att ha tydliga rutiner och säga till i god tid. Jag har märkt att det går mycket bättre att be henne göra något om en timma än på en gång. Det eliminerar inte risken för utbrott men det minskar det.

Jag tror nog att det är så ja. Det är mycket hormoner som påverkar helt klart. Jag gör också så att jag ber om hjälpen senare. Det svåra är bara hur man ska hantera det. Jag blir så ledsen när hon får utbrott, är otrevlig och otacksam när man verkligen gör allt för henne. Tur att det finns stunder där hon visar sina fina stunder också ibland. Hon är väldigt snäll innerst inne och klok. Jag är också glad att det inte är något annat som hon sysslar med som alkohol eller värre. Men det kommer väl med tiden som för de flesta tonåringar tyvärr. Vi försöker prata mycket med henne om farorna med olika saker så hoppas att hon alltid har sådant i bakhuvudet.

Anonym (Ledsen mamma) Trådstartaren

Wed 26 Feb 21:10

#8

Anonym (Yepp) skrev 2025-02-26 21:00:31 följande:

Tyvärr är barn olika.Finns ingen färdig manual.
Har en dotter med en mamma som p.g.a mitt ex fått dra större delen av hennes uppfostran trotts att hon alltid varit pappas tjej. Idag har vi (enligt mig) riktigt bra kontakt och hon och bonusmorsan är 110% Nästan att jag som bio-pappa kan känna mig utanför ibland, haha
Min son med en annan mamma på halvtid har vuxit upp och blivit en lugn och empatisk kille. 50% hos mamma sedan 9 års ålder även där men han var verkligen pappas unge som liten.
Har alltid varit en engagerad lekpappa till skillnad från deras mammor. Kanske balansen däremellan har funkat.
Däremot så kommer jag att leka skiten ur mina barn-barn, hahahaha
Stackars mina barn ...

Det är sant att barn är olika. Det är stor skillnad på min äldsta och hennes syskon men även de kommer in i hormonerna säkert med tiden. Frågan är bara om man ska fortsätta betala dyra pengar till ridlektioner, köra till stallet och stå ute i kylan och titta på henne i timmar efter timmar med det otacksamma beteendet? Jag minns aldrig att jag var sån. Om jag var arg eller något hade jag en anledning Och jag hjälpte till mycket hemma samt hade ansvar för djur i tidig ålder.

Anonym (Yepp)

Wed 26 Feb 21:34

#9

Anonym (Ledsen mamma) skrev 2025-02-26 21:10:35 följande:

Det är sant att barn är olika. Det är stor skillnad på min äldsta och hennes syskon men även de kommer in i hormonerna säkert med tiden. Frågan är bara om man ska fortsätta betala dyra pengar till ridlektioner, köra till stallet och stå ute i kylan och titta på henne i timmar efter timmar med det otacksamma beteendet? Jag minns aldrig att jag var sån. Om jag var arg eller något hade jag en anledning Och jag hjälpte till mycket hemma samt hade ansvar för djur i tidig ålder.

Hon tycker säkert att hon har anledning till att vara arg.
Tyvärr tycker jag det låter som om du låter dig köras över, tyvärr.
Jag gick eller cyklade till skolan och till fotbollsträning hela min uppväxt. Fixade frukost själv och såg till att jag kom iväg i tid med det jag skulle ha med mig.
Mina barn har fått hacka i sig samma sak,
Dock har min sons mamma en mer curlande inställning än jag.
Inga problem för hans del men hans syster på mammas sida måste vara den mest curlade ungen i hela landet.Och hon är över 30 men kommer fortfarande undan med sitt gnäll.
Sönerna är dock lugna och empatiska killar.
Jag ser att min son har riktigt bra kontakt med min dotter men inte alls på samma sätt med sina andra syskon. Trist på ett sätt men hans val.

Anonym (Ledsen mamma) Trådstartaren

Wed 26 Feb 21:52

#10

Anonym (Yepp) skrev 2025-02-26 21:34:01 följande:

Hon tycker säkert att hon har anledning till att vara arg.
Tyvärr tycker jag det låter som om du låter dig köras över, tyvärr.
Jag gick eller cyklade till skolan och till fotbollsträning hela min uppväxt. Fixade frukost själv och såg till att jag kom iväg i tid med det jag skulle ha med mig.
Mina barn har fått hacka i sig samma sak,
Dock har min sons mamma en mer curlande inställning än jag.
Inga problem för hans del men hans syster på mammas sida måste vara den mest curlade ungen i hela landet.Och hon är över 30 men kommer fortfarande undan med sitt gnäll.
Sönerna är dock lugna och empatiska killar.
Jag ser att min son har riktigt bra kontakt med min dotter men inte alls på samma sätt med sina andra syskon. Trist på ett sätt men hans val.

Tyvärr är det inte möjligt för henne att promenera eller ens åka buss till stallet. Ja frukost och komma upp till skolan och sånt får hon fixa själv. Det är inte lätt men man vill ju att ungarna ska växa upp och få med sig bra värderingar och kunna klara sig själva sedan. Ibland finns det som tur var goda stunder som att hon kan få för sig att laga middag till alla. Hoppas bara humöret lugnar ner sig rejält. 14 är ingen lätt ålder.

Otrevlig tonåring

INNEHÅLL